GROGTRORV
Posttidningen berättar i går, att D. M. Ko-
nungen och Drottningen skulle inträffa tisda-
gen den 235 dennes med ångfartyget Nordkap
i Strömstad. Onsdagen går resan till Udde-
valla och thorsdagen till Råbäck i Westergöt-
land. Den 28, fredagen, taga de höga resande
nattläger å Biacksta eller Kumla i Nerike, och
lördagen den 29 å öfverstekammarjunkaren ba-
ron Bondes egendorå Eriksberg i Söderman-
land. Den 30 September erna D. M. inträffa
å Tullgarn, hvarifrån H. M. lärer den 3 Okt.
fortsätta resan till bufvudstaden.
H. M. Enkedrottningen skulle redan i går
inträffa å Ingier, och i dag uti Kongsvinger. I
morgon skall, enligt den uppgjorda marche-
routen, resan fortsättas till Arvika, och i öf-
vermorgon till Carlstad, der H. M. tillbringar
hela måndagen. Tisdagen den 25 dennes vill
H. M. ankomma till Christinehamn, onsdagen
till Svartå, thorsdagen till Örebro och fredagen
till Strömsholm, der H. M. qvarstannar föl-
jande dagen. Den 39 fortg r resan till Ekol-
sund och den 1 Okt. till Stochholm.
— Choleran i S:t Petersburg:
Den 410 Sept. sjuknat 7, dött 4.
414 7. 7.
42 6, 3.
43 7, 3
a
— Ibland de fenomener af blod och våld-
samheter, som de båda sednare åren företett,
och från hvilka det ädla sinnet och känslan
af menniskovärde vända sig bort med smärta
eller afsky, hafve vi hittills knappt sett något
mera upprörande än den kungörelse, österriki-
ske generalfälttygmästaren Haynau låtit ut-
färda efter Ungrarnes besegrande, och hvarige-
nom han kallar och uppfordrar alla, som på
ett eller annat uppgifvet sätt befrämjat och
deltagit i insurrektionen, att inom utsatt tid
inställa sig till ansvar. Vi läste för någon tid
sedan i en engelsk tidning ett bitande epi-
gram, som lydde sålunda: Hvilken är den mest
faderliga af Europas regeringar? Svar: Dea
österrikiska; ty den har till den faderliga sty-
realsens vidmakthåliande låtit bombardera det
stora rikets fem hufvudstäder, Wien, Prag,
Pesth, Milano och Venedig. Ett sådant hand-
lingssätt emot egna undersåter, när man der-
till lägger marterandet af Judarne i Ungern,
Radetzkys blodiga penningeutpressningar i Ita-
lien, m. m., uppenbarar visserligen en vanda-
lism, som man för några år sedan trodde vara
förvisad från 19 seklets upplysning. Att mörda
och plundra sina medmenniskor har, både ef-
ter den kristna religionens och förnuftets lag,
varit af hela den nyare kulturen ansedt såsom
de svåraste och straffvärdaste bland alla brott.
Att också de maktegande sjelfve härom in-
stämma med den stora mängden, äfven när
det gäller politiken — nemligen under vissa
förhållanden — har tillräckligt visat sig af
den fördömel:e, som blifvit uttalad från alla
sidor öfver de beklagansvärda enstaka utbrott
af massornas förbittring, för hvilka grefve Rossi
i Rom, grefve Latour i Osterrike samt Lich-
novsky och Auerswald i Frankfurt blefvo of-
fer, om desse äfven sjelfve, genom ett uppfö-
rande, som dels häntydde på förräderi, dels
röjde ett hånfullt öfvermod, icke voro utan
skuld till passionernas uppretande.
Att alla känslor af mensklighet, alla dessa
moralens och religionens bud ändå kastas helt
och hållet å sido, när regenterne sjelfva segra,
och gifva rum för en brutalitet, hvars mot-
stycken nu för tiden knappast träffas hos
Turkarne eller Asiens despoter, utan en
dast hos negerstammarnes höfdingar, bevisar
hvilken egoistisk sjeifförgudning, som ännu, i
egenskap af ledande anda, ligger på bottnen
af den dynastiska principen, sådan den upp-
fattas inom hofven och kamarillorna. Intryc-
ket deraf låter ana, att flere kriser ännu torde
förestå, innan denna egoism viker för tidens
reformerande kraft.
Med allt detta kan likväl något slags förkla-
ringsgrund, om också ganska svag, gifvas för all
den bjertlöshet, som några regeringar ådagalagt
emot sina folk, så länge sjelfva kampen varat.
Denna förklaringsgrund kan hemtas från sjelf-
bevarandets instinkt och förtviflans tanka att
äfventyra, ja möjligen att bestämdt gå mer
eller mindre miste om de omätliga företräden.
som de furstliga ätterna sedan långliga tider
efterhand alltm illvällat sig öfver alla an-
dra menniskor, rldslig höghet och medel
till materiella njutningar, och dem de förstått
att qvarhålla genom ett konstrikt system af
yttre skrämsel emot hvarje tvifvel på deras
rättmätighet och af underdånighetens lä-
ror, inblandade i sjelfva religionsundervisnin-
gen för ungdomen. På detta vis kan medel-
tidsfenomenet, som sagdt är, förklara sig, sär-
deles i en stat sådan som Österrikes, der hvarje
flägt af frihetens anda, hvarje uppvällning af
patriotism, varit under många generationer be-
traktad såsom en afgrundens ingifvelse, ett
brott.
Men äfven med denna förklaringsgrund har
en sådan handling som general Haynaus här
ofvan omförmälda kungörelse, omedelbart ut-
färdad efter erbållen seger och efter fredens
återställande, icke något motstycke uti hela
EERO RR ETNNE CA aAa NNRA IER