sex qvar af dessa, nemligen: marskalk Soult, brigadgeneralen Colbert, divisionsgeneralen Ornano och generalerna Pelet, Petit och Harlet. ÖSTERRIKE. Bref från general Görgey till Riädiger. Herr general! Ni känner säkert mitt fäderneslands sorgliga historia. Jag förskonar eder derföre från ett tröttsamt upprepande af alla de tilldragelser som invecklat oss allt djupare i en förtviflans strid: först för vår legitima frihet och sedan för vår existens. Den bättre och, jag vågar påstå det, äfven den större delen af nationen, har ejlättsinnigt sökt denna strid, men väl med biträde af många ärans män, som väl icke tillhöra nationen, men likväl genom sina förhållanden till densamma blifvit inblandade deruti, ståndaktigt och segerrikt bestå:t densamma. Då bjöd Europas politik att H M. kejsaren af Ryssand förenade s:g med Osterrike, för att besegra oss och göra en vidare strid för Ungerns författning omöjlig. Detta skedde! Många af Ungerns äkta sanna patrioter hade förutsett, och varnande förutsagt detta. Vår tids historia skall en gång lägga i dagen, hvad som förmådde den provisoriska ungerska regeringens majoritet att tillsluta sitt; öra för dessa varnande röster. Denna provisoriska regering finnes ej mera till. Den största faran hade funnit henne som svagast. Jag, den verkställbara, men icke den onyttiga handlingens man, förklarade en fortsatt blodsutgjutelse för gagnlös, och olycksbringande för Ungern, likasom jag redan i början af den ryska invasionen erkände detsamma. Jag har i dag uppfordrat den provisoriska regeringen, att utan alla vilkor afträda, emedan dess fortbestånd blott skulle kunna från dag till dag göra fäderneslandets framtid mörkare och beklagansvärdare. Den provisoriska regeringen erkände detta och afträdde frivilligt, nedläggande den högsta makten i mina händer. Jag begagnar denna omständighet, efter min bästa öfvertygelse, till att skona menniskoblod, och att åtminstone från krigets elände befria de fredliga medborgare, till hvilkas fortfarande försvar jag är för svag, derigenom att jag obetingadt sträcker vapen, och derigenom måhända gifver den impuls, att anförarne för alla från mig skiljda afdelnivgar af den ungerska stridsmakten, likt mig erkännande att sådant för närvarande är det bästa för Ungern,inom kort må göra detsamma. Jag förlitar mig härvid på Hans Majestät Czarens vidtberömda ädelmod, att han icke måtte öfverlemna till ett ovisst och sorgligt öde så många af mina käcka kamrater, hvilka genom händelsernas makt, ehuru förut österrikiska officerare, blilvit invecklade i denna olyckliga strid mot Österrike, och icke lemna Ungerns djupt förkrossade folk, som förtrösta på hans rättvisa, värnlösa till pris för deras fiendes blinda hämdbegär. Månne det ej kunde vara nog om jag ensam faller såsom offer! Detta bref adresserar jag till eder, hr general! emedan det var ni, som först gaf mig bevis på denna aktning som vunnit mitt förtroende. Skynden eder, om ni vill göra slut på allt vidare onyttigt blodsutgjutande, att inom den kortaste tid bringa den sorgliga kapitulationsakten till verkställighet, likväl blott på det sält att den endast äger rum inför H. Majestät kejsarens af Ryssland trupper; ty jag förklarar högtidligt, att hellre låta tillintetgöra hela min armå i en förtviflad slagtning mot hurul, stor öfvermakt som helst, än att obetingadt nedlägga vapen för österrikiska trupper. Jag marscherar i morgon, den 12 Augusti, till Vilagos, i öfvermorgon den 13 till Boros Jenö, den 14 till Beel, hvilket jag meddelar eder på det att ni må kunna kasta eder med er makt mellan de österrikiska och mina egna trupper, för ctt innesluta Mig, och skilja mig från österrikarna. Skulle denna manöver icke lyckas, och de österrikiska trupperna följa mig i hälarna, så skall jag med kraft afslå deras anfall, och draga mig mot Grosswardein, för att på denna väg uppnå den kejserliga ryska armen, för hvilken ensamt mina trupper förklara sig beredde att frivilligt nedlägga vapen. Jag afvaktar edert ärade svar inom möjligast korta tid, och slutar med försäkran om min obegränsade högaktning. Alt-Arad, den 11 Augusti 1849 kl. 9 om aftonen. ARTHUR GÖRGEY, m. p. ungersk general. Bref från Arthur Görgey tilt general Klapka Grosswardein d. 16 Aug. 1849. Käre vän Klapka! Sedan vi sågo hvarandra, hafva väl icke oförväntade, men afgörande händelser inträffat. Regeringens eviga afund, några af dess medlemmars låga afund har slutligen bragt det derhän, som jag redan i April förutsagt. Sedan jag vid Tokaj hade passerat Theiss, efter mången het fäktning med ryssarna, förklarade landtdagen, att densamma önskade mig till öfverkommendant. Kossuth utnämnde i hemlighet Bån. Landet trodde att jag var det, emedan Kossuth lät afgifva ett jesuitiskt svar på landtdagens framställning. s Detta skurkstreck (Spitsböberei) var källan g till allt hvad som sedan tilldrog sig. t Dembinski blef slagen vid Szöreg. f Bem sprängd vid Maros-Vasarhely. Den sistih närunde skyndade till Temeswar, under hvars få mvrar Dembinski retirerade. n Bem ankom under slagtningen vid Temes-k war till valplatsen, restituerade fäktningen på !D några timmar, men derefter blef han på så-ju dant sätt tillbakaslagen, att af 60,000 man —Ijf enligt Kossuths beräkning — blott 6,000 höllo!v tillsamman. : Hela den öfriga hären blef totalt w sprängd, enligt hvad Vecsey berättat mig.ål 4 an sllarptid frarmevelkta Hcsterrikarna malta än le