sex qvar af dessa, nemligen: marskalk Soult,
brigadgeneralen Colbert, divisionsgeneralen Or-
nano och generalerna Pelet, Petit och Harlet.
ÖSTERRIKE.
Bref från general Görgey till Riädiger.
Herr general!
Ni känner säkert mitt fäderneslands sorgliga
historia. Jag förskonar eder derföre från ett
tröttsamt upprepande af alla de tilldragelser
som invecklat oss allt djupare i en förtviflans
strid: först för vår legitima frihet och sedan
för vår existens.
Den bättre och, jag vågar påstå det, äfven
den större delen af nationen, har ejlättsinnigt
sökt denna strid, men väl med biträde af många
ärans män, som väl icke tillhöra nationen, men
likväl genom sina förhållanden till densamma
blifvit inblandade deruti, ståndaktigt och se-
gerrikt bestå:t densamma.
Då bjöd Europas politik att H M. kejsaren
af Ryssand förenade s:g med Osterrike, för att
besegra oss och göra en vidare strid för Un-
gerns författning omöjlig.
Detta skedde!
Många af Ungerns äkta sanna patrioter hade
förutsett, och varnande förutsagt detta.
Vår tids historia skall en gång lägga i da-
gen, hvad som förmådde den provisoriska un-
gerska regeringens majoritet att tillsluta sitt;
öra för dessa varnande röster.
Denna provisoriska regering finnes ej mera
till.
Den största faran hade funnit henne som
svagast.
Jag, den verkställbara, men icke den onyt-
tiga handlingens man, förklarade en fortsatt
blodsutgjutelse för gagnlös, och olycksbringande
för Ungern, likasom jag redan i början af den
ryska invasionen erkände detsamma. Jag har
i dag uppfordrat den provisoriska regeringen,
att utan alla vilkor afträda, emedan dess fort-
bestånd blott skulle kunna från dag till dag
göra fäderneslandets framtid mörkare och be-
klagansvärdare.
Den provisoriska regeringen erkände detta
och afträdde frivilligt, nedläggande den högsta
makten i mina händer.
Jag begagnar denna omständighet, efter min
bästa öfvertygelse, till att skona menniskoblod,
och att åtminstone från krigets elände befria
de fredliga medborgare, till hvilkas fortfarande
försvar jag är för svag, derigenom att jag obe-
tingadt sträcker vapen, och derigenom måhända
gifver den impuls, att anförarne för alla från
mig skiljda afdelnivgar af den ungerska strids-
makten, likt mig erkännande att sådant för
närvarande är det bästa för Ungern,inom kort
må göra detsamma.
Jag förlitar mig härvid på Hans Majestät
Czarens vidtberömda ädelmod, att han icke
måtte öfverlemna till ett ovisst och sorgligt
öde så många af mina käcka kamrater, hvilka
genom händelsernas makt, ehuru förut öster-
rikiska officerare, blilvit invecklade i denna
olyckliga strid mot Österrike, och icke lemna
Ungerns djupt förkrossade folk, som förtrösta på
hans rättvisa, värnlösa till pris för deras fiendes
blinda hämdbegär. Månne det ej kunde vara
nog om jag ensam faller såsom offer!
Detta bref adresserar jag till eder, hr gene-
ral! emedan det var ni, som först gaf mig be-
vis på denna aktning som vunnit mitt för-
troende.
Skynden eder, om ni vill göra slut på allt
vidare onyttigt blodsutgjutande, att inom den
kortaste tid bringa den sorgliga kapitulations-
akten till verkställighet, likväl blott på det
sält att den endast äger rum inför H. Maje-
stät kejsarens af Ryssland trupper; ty jag för-
klarar högtidligt, att hellre låta tillintetgöra hela
min armå i en förtviflad slagtning mot hurul,
stor öfvermakt som helst, än att obetingadt
nedlägga vapen för österrikiska trupper.
Jag marscherar i morgon, den 12 Augusti,
till Vilagos, i öfvermorgon den 13 till Boros
Jenö, den 14 till Beel, hvilket jag meddelar eder
på det att ni må kunna kasta eder med er
makt mellan de österrikiska och mina egna
trupper, för ctt innesluta Mig, och skilja mig
från österrikarna.
Skulle denna manöver icke lyckas, och de
österrikiska trupperna följa mig i hälarna, så
skall jag med kraft afslå deras anfall, och
draga mig mot Grosswardein, för att på denna
väg uppnå den kejserliga ryska armen, för
hvilken ensamt mina trupper förklara sig be-
redde att frivilligt nedlägga vapen.
Jag afvaktar edert ärade svar inom möjli-
gast korta tid, och slutar med försäkran om
min obegränsade högaktning. Alt-Arad, den
11 Augusti 1849 kl. 9 om aftonen.
ARTHUR GÖRGEY,
m. p. ungersk general.
Bref från Arthur Görgey tilt general Klapka
Grosswardein d. 16 Aug. 1849.
Käre vän Klapka!
Sedan vi sågo hvarandra, hafva väl icke oför-
väntade, men afgörande händelser inträffat.
Regeringens eviga afund, några af dess med-
lemmars låga afund har slutligen bragt det
derhän, som jag redan i April förutsagt.
Sedan jag vid Tokaj hade passerat Theiss,
efter mången het fäktning med ryssarna, för-
klarade landtdagen, att densamma önskade mig
till öfverkommendant.
Kossuth utnämnde i hemlighet Bån.
Landet trodde att jag var det, emedan Kos-
suth lät afgifva ett jesuitiskt svar på landtda-
gens framställning. s
Detta skurkstreck (Spitsböberei) var källan g
till allt hvad som sedan tilldrog sig. t
Dembinski blef slagen vid Szöreg. f
Bem sprängd vid Maros-Vasarhely. Den sist- ih
närunde skyndade till Temeswar, under hvars få
mvrar Dembinski retirerade. n
Bem ankom under slagtningen vid Temes-k
war till valplatsen, restituerade fäktningen på !D
några timmar, men derefter blef han på så-ju
dant sätt tillbakaslagen, att af 60,000 man —Ijf
enligt Kossuths beräkning — blott 6,000 höllo!v
tillsamman. : Hela den öfriga hären blef totalt w
sprängd, enligt hvad Vecsey berättat mig.ål
4
an sllarptid frarmevelkta Hcsterrikarna malta än le