borde få göra reda för sig, och genom en särskilc
resolution undslipper han att träda i arresten förrär
nästinst. måndagsmorgon. Då skall han inspärra:
med den stränghet, att hvarken hans hustru elle:
barn till honom få tillträde. Man ser, att reaktio
nen temligen oförskämdt börjar framsticka sitt Me-
dusahufvud äfven i vårt kära fädernesland.
Denna notis gifver anledning till följande
observationer: då man sammanlägger den om-
ständigheten af tidrummet som förflutit sedan
hr Zachrissons förklaring infördes i Götheborgs
Handelstidning med den långa arresttiden, som
blifvit ådömd på högvakt, samt derjemte kän-
ner hr generalmajor en af Dah!ström, så vill det
af allt detta synas temligen klart, att arrest-
ordern icke uteslutande härleder sig ifrån ho-
nom, utan målte hafva sitt ursprung ifrån an-
nat båll. Samtidigheten mellan denna åtgärd
och grefve Löwenhielms bref ifrån Ryssland
är åtminstone påfallande. För öfrigt hafve vi,
med anledning af det uppgifna motivet till
arresten, återläst hr Zachrissons artikel (som
är införd i Aftonbladet för den 9 Augusti),
men icke varit i stånd att uti innehållet af
samma artikel upptäcka det minsta, som inne-
bär missaktning och vanvördnad emot general-
majoren von Arbin; artikeln innehåller endast
en berättelse om hvad som varit taladt och
svaradt. Det vore derföre intressant, att från
annat håll få utpekadt, hvilken eller hvilka
delar af detta innehåll skola anses innebära en
sådan vanvördnad mot hr Arbins person, så
mycket heldre som det naturligtvis icke kan
vara precist behagligt eller önskas af veder-
börande, att hafva handlat endast af förföljelse-
anda.
Skulle åter något sådant eorpus delicti icke
framvisas, så återstår naturligtvis icke mer än
en slutsats, nemligen att hr Zachrisson skolat
straffas blott för det han vågat adressera sig
till offentligheten, utan afseende på innehållet
af hvad han yttrat. Men härvid förekomma
åter tvänne besynnerligheter. Först och främst
synes det icke väl stå tillsammans att man
uttryckligen låtit hr Zachrisson veta, att hans
bivistande af ett reformsällskap varit orsaken
till hans förbigående, och likasom velat der-
med statuera ett exempel, honom sjelf till straff
och utan tvifvel önskat att det äfven skulle
tjena andra till varnagel; men likväl bestraffar
honom för det han begagnat det sätt, som bäst
måste bidraga till realiserande af denna sed-
nare önskan, nemligen offentligheten. — Att
genom prejudice näpsa en person för en hand-
ling, som ingen kunde drömma om att det in-
nefattade något olofligt, och sedan serskildt
straffa honom för det han vågat tala om det,
synes emedlertid vara att lägga sten på börda.
Det kommer an på om man i längden är i
stånd att dressera armåens befäl till den blinda
passiva lydnad och tystnad, som tyckes vara
ett af ändamålen med dylika åtgärder. Det
kunde nog hända, att motsatsen inträffade och
att en viss sjelfständighetskänsla och harm
emot en sådan princip till slutet springer upp
i en och annan krigares bröst, som annars icke
skulle hafva tänkt så noga på den saken.
Den andra ku.:ssiteten är, att man först af-
salt general Arbin ör dess tillgörande i denna
sak och dermed på visst sätt erkänt att den
af hr Z. omtalade prejudicen varit orättvis;
och sedan bestraffas hr Z. för det han talat
om saken. Lägg nu härtill att hr Arbin skall
i en från högre ort affordrad förklaring yttrat
att berättelsen i Handelstidningen i allt det
hufvudsakliga vore sann, och jemväl å andra
sidan för andra tillkännagifvit, att han haft
uttrycklig befallning att låta kapten Zachrisson
veta orsaken till hans förbigående!
Eko e ER