borde få göra reda för sig, och genom en särskilc resolution undslipper han att träda i arresten förrär nästinst. måndagsmorgon. Då skall han inspärra: med den stränghet, att hvarken hans hustru elle: barn till honom få tillträde. Man ser, att reaktio nen temligen oförskämdt börjar framsticka sitt Medusahufvud äfven i vårt kära fädernesland. Denna notis gifver anledning till följande observationer: då man sammanlägger den omständigheten af tidrummet som förflutit sedan hr Zachrissons förklaring infördes i Götheborgs Handelstidning med den långa arresttiden, som blifvit ådömd på högvakt, samt derjemte känner hr generalmajor en af Dah!ström, så vill det af allt detta synas temligen klart, att arrestordern icke uteslutande härleder sig ifrån honom, utan målte hafva sitt ursprung ifrån annat båll. Samtidigheten mellan denna åtgärd och grefve Löwenhielms bref ifrån Ryssland är åtminstone påfallande. För öfrigt hafve vi, med anledning af det uppgifna motivet till arresten, återläst hr Zachrissons artikel (som är införd i Aftonbladet för den 9 Augusti), men icke varit i stånd att uti innehållet af samma artikel upptäcka det minsta, som innebär missaktning och vanvördnad emot generalmajoren von Arbin; artikeln innehåller endast en berättelse om hvad som varit taladt och svaradt. Det vore derföre intressant, att från annat håll få utpekadt, hvilken eller hvilka delar af detta innehåll skola anses innebära en sådan vanvördnad mot hr Arbins person, så mycket heldre som det naturligtvis icke kan vara precist behagligt eller önskas af vederbörande, att hafva handlat endast af förföljelseanda. Skulle åter något sådant eorpus delicti icke framvisas, så återstår naturligtvis icke mer än en slutsats, nemligen att hr Zachrisson skolat straffas blott för det han vågat adressera sig till offentligheten, utan afseende på innehållet af hvad han yttrat. Men härvid förekomma åter tvänne besynnerligheter. Först och främst synes det icke väl stå tillsammans att man uttryckligen låtit hr Zachrisson veta, att hans bivistande af ett reformsällskap varit orsaken till hans förbigående, och likasom velat dermed statuera ett exempel, honom sjelf till straff och utan tvifvel önskat att det äfven skulle tjena andra till varnagel; men likväl bestraffar honom för det han begagnat det sätt, som bäst måste bidraga till realiserande af denna sednare önskan, nemligen offentligheten. — Att genom prejudice näpsa en person för en handling, som ingen kunde drömma om att det innefattade något olofligt, och sedan serskildt straffa honom för det han vågat tala om det, synes emedlertid vara att lägga sten på börda. Det kommer an på om man i längden är i stånd att dressera armåens befäl till den blinda passiva lydnad och tystnad, som tyckes vara ett af ändamålen med dylika åtgärder. Det kunde nog hända, att motsatsen inträffade och att en viss sjelfständighetskänsla och harm emot en sådan princip till slutet springer upp i en och annan krigares bröst, som annars icke skulle hafva tänkt så noga på den saken. Den andra ku.:ssiteten är, att man först afsalt general Arbin ör dess tillgörande i denna sak och dermed på visst sätt erkänt att den af hr Z. omtalade prejudicen varit orättvis; och sedan bestraffas hr Z. för det han talat om saken. Lägg nu härtill att hr Arbin skall i en från högre ort affordrad förklaring yttrat att berättelsen i Handelstidningen i allt det hufvudsakliga vore sann, och jemväl å andra sidan för andra tillkännagifvit, att han haft uttrycklig befallning att låta kapten Zachrisson veta orsaken till hans förbigående! Eko e ER