genom vigten af sin underkastelse, på samm gång han inför det östra Europa bibehölle nam net af alitid obesegrad. Görgeys uppförande visar huru riktigt Kos suth bedömde honom, då han satte värde p hans krigiska förmåga, men misstrodde han fosterlandsnit. Den store ungerske statsman nen föredrog de polska officerarnes redlighet men då ban fann betänkhgt att åsidosätta Gör gey, delade han befälet mellan dem och ho nom. Detta var dock en åtgärd, som förla made ansträngningarne för det slutliga försva ret. Men Kossuth ägde ej något val; vi må ste från nödtvånget härleda hans anagande a ett försvarssält, som endast gaf svaga förhopp ningar om framgång. Man har alimänt baf tillfälle att läsa hans instruktioner, (de påträf fades ibland Bems bagage); man vet huru har i dem anbefalide de särskilda generalerna at aldrig äfventyra något fältslag, utan inskränks sig till fiendens oroande, till afskärande af han: kommunikationer och till stridens fortsättning Dessa föreskrifter voro ganska lämphga unde första fälttåget och mot de 190 000 man, son Windischgrätz påförde Ungern; men mot en öf vermakt af 400 000 man, utrustad med tvi mäktiga kejsardömens krigiska tillgångar, val ett försvar efter guerillasystemet hopplöst. Der enda jemförelsepunkt mellan någonting före gående och Ungerns öfversvämning med er förenad rysk och österrikisk trupprmassa, trälfas under 5juåriga Kriget, då Fredrik den Stor anfölls från olika håll af Ryssland, Österrike Frankrike och Sverige. Attahundratusen mar hotade Fredrik, som knappast ägde hundratu sen att uppställa mot dem. Hade han då val! det endast defensiva och tidsutdragande för svarssätlet, så skulle Preussens monarki omkommit 1747, på samma sätt som Ungerns sjelfständighet stupade 1849. Men Fredrik anföll sina fiender styckevis, cch med hjeltens stolta föresats att antingen afslå anfallet elle sjelf förgås. I stället inläto sig de ungerske generalerna i försvarsbataljer med artilleri, mo! en fiende, som nödvändigt måste vara dem öfverlägsen i detta vapen. Infanteri uppsat!de icke, och utförde ej någon infanteristrid ue försökte ej heller att, meå den beslu -amuct fosterlandsvännens trots, hålla stånd mor fienden med svärd i hand. De föredrogo att lita på Görgeys strategiska konst och hans fintlighet att med sina 1530 kanoner undvika strid på nära håll. Somliga insurrektioner misslyckas genom brist på disciplin hos insurgenterna, och genom fullkomlig saknad af den disciplinerade soldatens egenskaper; ungrarnes försvarskrig misslyckades derigenom att det var alitför mycket strategiskt, för mycket taktiskt, och alltför uteslutande anförtrodt åt en officerare af profession, sådan som Görgey, hvilken uppenbart ansåg ett ryskt generalsskärp och ett par ryska generalsepåletter såsom tillräcklig ersättning för en ungersk seger. Om förnämsta orsaken till ungrarnes missöde är att finna i det felaktiga försvarssättet, i de ungerska härförarnes inbördes stridigheter och afund, så låg den nästa i ryssarnes och österrikarnes täflingsifver. Fälttåget bestämdes mindre genom någon välberäknad samverkan mellan de begge kejsarnes härar, än af deras tydliga begär att öfverträffa hvarandra och afgöra krigets utgång hvar för sig. Så uppenbar var brådskan härmed, att Görgey ådagalade en oursäktlig försummelse i åsidosättandet af de fördelar, som skulle kunnat hemtas deraf för Ungern. Paskiewitschs marsch till Pesth och Debreczin har af militärer blifvit klandrad, såsom endast alstrad af fåfängan att hejda Haynau, hvilken härigenom skulle af Görgey qvarhållas framför Komorn. Men Paskiewitschs företag visade sig emedlertid icke onyttigt; ty för det första lemnade det skäl åt Kossuth för utgifvandet af de ungerska bankosedlarne, och för det andra ingaf det Haynau och österrikarne en sådan afund, att de ilade så brådstörtadt från Raab till Temesvar, som om det gällt att fly för att rädda lifvet. Ingenting kan fullständigare ådagalägga ungerska härarnes ofullständighet och deras brist på infanteri, en försvarsarmås rätta kärna, än att de fördrogo detta framryckande. Afunden mellan Paskiewitseh och Haynau var så stor, att begge rusade öfver Theiss, som om de hållit en kapplöpning, och att ungrarne funno sig förföljda med en snabbbet och en :brådska, som var alldeles ovanlig och oväntad både hos ryska och österrikiska trupper. Det ligger någon tröst för de besegrade, om än en liten, att den afund, som fostrades vid deras undergång, ser ut att länge öfverlefva den och kanske att hämnas den. En eller två vigtiga statshemligheter blefvo emedlertid fullständigt blottade: den ena att österrikarne icke kunnat på egen hand besegra ungrarne; den andra, att Haynau och hela österrikiska armåen skulle vid Acz blifvit förstörd af Görgey, utan Paniutins mellankomst. Görgey, så häftig, snabb och lycklig i sina hugg emot österrikarne, tycks aldrig hafva måttat något på allvar åt en rysk trupp. Flera tillfällen erbjödo sig dertill under hans återtåg, men det är icke ösannolikt alt han genast ifrån början skonade Paskiewitsch, och att han, likt alla slaver, såg upp till izaren såsom den tillkommande och oundviklige herrskaren. Huru än hela företaget behandlades på ryska sidan, så måste man ändå medgifva att det