VALKYRIORNAS BAD.) FERÄTTELSE AF WACHSMAN. — Hvarför talar ni ej, jarl Magnus ?, fortfor grefvinnan i samma stränga kalla ton. Eder far, sanet Magnus och sanct Dunstan må vara edra förebedjare, i fall ni bedrager mig! Moder! sade ynglingen upprörd i sitt innersta. Moder! jag ber er, tala med godhet till mig. Jag hvarken kan eller vill höra ett sådant språk som detta. Du vill icke? ropade grefvinnan häftigt. Du skall och du måste höra det, dåraktiga gosse! Du måste höra den modrens röst, hvars hjerta blir upproriskt när hon betänker, att hennes son, hennes ende hon, herrskaren öfver alla dessa Orkadiska öar, går vägar som äro ovärdige både dig och henne. Hvem säger det ?, frågade nu ynglingen häftigt, shvem vågar att beskylla mig för något som skulle vara mig och er ovärdigt? Jag säger det, och jag anklagar dig! ropade grefvinnan i det hon sträckte den magra armen emot sonen. Kan du klandra en mor om hon utgjuter en klagan, som hon gerna ville qväfva i hela sin lifstid, om hon dermed kunde åstadkomma att anledningen dertill aldrig nådde ett menskligt öra? Vet då, obetänksamme, att ryktet utspridt, att du fåstat ditt hjerta vid en flicka af låg härkomst, dottren till en landtman, en ovärdig, hvilken den mäktiga beherrskaren af öarna ej ens borde bevärdiga med ett ögonkast. Dit påstår man att du dagligen spänt dina segel, der bortkastar du din tid i smek och lättja, i oförståndigt tal och vanhedrande kärlek. I denna listiga och insnärjande varelses armar . -..) Håll moder! föll Magnus henne i talet. Så länge ni smädade mig fördrog jag det, och jag tror mig då mer än väl hafva uppfyllt den sonliga pligten; men de smädelser. ni rigtar emot den ädlaste, den älskligaste varelse i ga A RR MM 3A2 Ach NM