EEE AIDLTIUL, ULL I UDI VJlUBRTL DIGHUHU UAUUNGaL UVA kund
en gång aderton månader på ett utlåtande, sålg
simpelt, att hvarje kanslist bordt kunna både upp-
sätta och utskrifva det på tre timmar, hvilket allt
rättegångshandlingarne utvisa; äfvensom att konun-
gens befallningshafvande icke fann lämpligt att ställa
sig till efterrättelse Kongl. Maj:ts och rikets kam-
markollegii utslag den 40 Juni 4840, som säger:
att frågan skulle af konungens befallningshaf-
vande i begge länen gemensamt behandlas, och
derefter ett gemensamt utslag meddelas, utan af-
gaf konungens befallningshafvande i Christianstad ett
särskildt utlåtande, ehuru konungens befallningshaf-
vande i Malmö påpekade det oriktiga i ett sådant
förfarande. Denna första afvikelse eller olydnad mot
kongl. kammarkollegii föreskrift förorsakade vidlyf-
tig skriftvexling mellan nämnde kong! kollegium
och begge konungens befallnipvgshafvande, hvilket
åter vållade mycken tidsutdrägt och mycket krångel.
Kronofogden, hofkamreraren och riddaren Billing i
lifstiden, som, så länge han lefde, utförde rättegån-
gen för de klagande egarne, var under så lyckliga
auspicier så säker på sin sak, att han icke tvekade
öppet yttra: att om Röstånga reservlag vunne den-
na rättegång, skulle han bli hållkarl på Röstångan.
Men bemälde hofkamrerare dog och reservlaget gick
således miste om en så aktningsbjudande hållkarl.
Sonen, som efter fadren ärfde denna rättegång och
tjensten, hade särskildt den lyckan att krånglen och
dröjsmålen under hans händer tycktes tilltaga. Om-
sider kom dock konungens befallningshafvandes i
begge länen gemensamma utslag den 31 Januari
1845, således endast fy a och ett tredjedels år
efter det kammarkollegium affordrat ett sådant; och
detta utslag anslår samma 4 , hemman, som håll-
ne undersökningarne bestämde, att som förstärkning
ingå till reservlaget. År 1845 den 3 September ut-
föll kongl. kammarkollegii utslag, som äfven anslår
förenämnde 45, hemmantal såsom förstärkning; och
i detta utslag står ve botim: och borde, i händelse
någre af de till reservlaget anslagne hemman
äro indelte till brefbäring eller innehafves af
kronofjerdingsmän, desse bestyr, så vidt sig göra
läte, förflyttas på andre hemman, som från re-
servskjulsen äro frien. Våre motparter: anförde
underd. besvär öfver detta utslag; och år 1847 den
27 Juli utföll Kongl. Majts nådiga resolution i må-
let, hvilken i allo stadfåster kammarkollegii utslag.
Nu trodde Röstånga reservlag i all enfaldighet att
det var slut med denna långa och dyra rättegång;
men konungens befallningshafvande i Christianstad
ansåg troligen att saken behöfde ett ännn mognare
begrundande. Kronofogdarne Åberg och Billing fin-
go nu befallning att göra skjutsregleringen; men o-
aktadt desse hadervärde män äga både en fin bild-
ning och mycken intelligens, råkade de ändå olyck-
ligtvis att taga miste om betydelsen af de få orden, .
citerade i den nådiga resolutionen, förflyttas på l,
andre hemman, och ansågo dem liktydiga med att!s
r
t
FI
vr MmMmmAeA 4 OO
-— Fr DM
so mm -
— — ——V fö FR KR mn RR — OM — m— R - - -- AV
vm
läggas på samma hemman, och detta lilla misstag
gjorde, att hela den nådiga resolutionen helt och
hållet annihilerades derigenom, att icke ett enda be-;
styr förflyttades eller borttogs, utan i stället ladesl,
på alla de hemmansdelar, hvilkas ägare voro de ri-:
kaste, för att freda dem för skjutsning; då deremot
det fattiga reservlaget erhöll de ssinsta och från,
gästgifvaregården mest aflägsna heminansdefar, hvil-
kas ägare äro de fattigaste, och bland hvilka dem
finnes, som icke: ens äger en häst (Den sednare fat-
tige stackarn hade kanske varit lämpligast att taga
till brefbärare?) och dennas reglering slog så illa ut,
att reserylaget endast erhöll 4 !!V,; i stället för 47,
mantal, som den nådiga resolutionen tilldömt det till
förstärkning inom Christianstads län; och — det f
oblidkelizga ödet, oftast mest tryckande för den me-l5
dellöse, ville att konungens befa Jningshafvande il?
Christianstads län skulle stadfästa en sådan reglering.
Hvad var nu att göra? I egenskap af resery-la- t
gets ombud reste undertecknad till Stockholm i bör- l
jan af sistl. riksdag, sökte der upp hr landshöfdin-
gen och riddaren von Rosen, och sade honom helt S
öppenhjertigt och enfaldigt, det jag trodde, att han I
i brädskan med riksdagsresan ej hunnit riktigt gran-
ska hvad han skrifvit under, i afseende på skjuts-l
regleringen för Röstånga reservelag, och frågade om l
han ej ville göra en annan reglering, som icke stridde
emot Kongl. Maj:ts nådiga resolution i frågan. Derpå
svarade hr landshöfdingen lika beskedligt: jo min-
sann har jag nog sett på hvad jag underskrifvitp,
och tillade, under det han från bordet upptog ett
större bref och vägde det i handen: dessutom har
jag just med dagens post från min landssekreter er-
bållit detta bref, och har således full reda på saken.
Jag undrade huru han kunnat få en skrifvelse från
hr landssekreteraren i en så behaglig tid, och fick !
ej förr än efter hemkomsten från hufvudstaden veta,
att en liten tjenstvillig regementskommissarie hade,l!
så snart jag satt mig på kärran, för att resa till :
E
t
Stockholm, genast skriftligen underrättat vederbö-
rande derom. Nekas sanningen häraf, så skall jag
iche undandraga mig bevisning. Emellertid ville
icke hr landshöfdingen och riddaren göra någon an-
nan skjutsreglering. Jag klagade då underdånigast
inför Hans Maj:t Konungen, som nådigst lofvade att
reservelaget skulle få rätt om det hade rätt; och
reservelaget har ej ett ögonblick betviflat, att det
slutligen en gång får rätt; derpå b.gärde jag åtal
mot såväl Konungens befallningshafvande i Christian-
stads län som kronofogden Billing, vid höglofl. kongl.
justitiekanslersembetet; och på det att den olyckliga
skjutsregleringen ej måtte vinna. laga kraft, öfver-
klagade jag den, såsom sjelf skjutsskyldig under re-
servelaget, hos höglofl. kongl. kammarkollegium, och
anhöll, att Konungens befallningshaåfvande i Chri-
stiaristads län måtte åläggas att uppgöra en annan
skjutsreglering i öfverensstämmelse med Kongl. M:ts
nådiga resolution den 27 Juli 1847. År 1848 den
9 November utföll Kongl, Maj:ts och rikets kammar-
kollegii utslag häröfver, som säger: atl Konungens
befallningshafvande i Christianstads län handlat
i strid mot den nådiga resolutionen den 27 Juli
1847, och utan undersökning och vederbörandes i
hörande fastställt skjutsregleringen, uppgjord aflr
kronofogden i orten, hvarigenom bestyr blifvit
pålagde hemmansdelar, för att vinna befrielse
från den af Kongl. Maj:t dem ålagde skjuts-!
ningsskyldighet: och förständigas Konungens be-1n
fallningshafvande att skyndsamligen och utan!
hinder af häröfver anförande besvär, låta högst-l:
berörde nådiga resolution till verkställighet be-1
fordra.
I dag skrifva vi den 47 Augusti 1849, och ännu i
i denna stund är ingen ny skjutsreglering delgifven i
Röstånga reservelag. Jag vill hoppas, att Konun-li
gens befallningshafvande i Christianstads län skall
hålla mig räkning för, att jag inför en vördad all-:
mänhet framlägger dess beteende i denna skjutsfrågal
(ett beteende, som jag försäkrar väckt en stor, men!
icke i samma mån behaglig uppmärksamhet), på dett
Konungens befallningshafvande må bli i tillfälle att)
lika offentligt lemna något skäl för dess i sanning!
dristiga uraktlåtenhet att fullgöra Kongl. Maj:ts nå-i
diga resolution den 27 Juli 1847, och slutligen Kgl.
kammarkollegii förständigande den 9 sistl. November. :
Konungens befallningshafvande här väl i dess för-!s
klaring till höglofl. kongl. justitiekanslers-embetet!s
sagt: att det i skjutsregleringen har ingen annan!
del, än att tills vidare ha fastställt en reglering,!4
som när som helst kan ändras eller upphäfvas;s
och kronofogden. Billing har i sin förklering till c
samma häglofl. embete, helt enkelt vitrat: patt han! (q