EEE AIDLTIUL, ULL I UDI VJlUBRTL DIGHUHU UAUUNGaL UVA kund en gång aderton månader på ett utlåtande, sålg simpelt, att hvarje kanslist bordt kunna både uppsätta och utskrifva det på tre timmar, hvilket allt rättegångshandlingarne utvisa; äfvensom att konungens befallningshafvande icke fann lämpligt att ställa sig till efterrättelse Kongl. Maj:ts och rikets kammarkollegii utslag den 40 Juni 4840, som säger: att frågan skulle af konungens befallningshafvande i begge länen gemensamt behandlas, och derefter ett gemensamt utslag meddelas, utan afgaf konungens befallningshafvande i Christianstad ett särskildt utlåtande, ehuru konungens befallningshafvande i Malmö påpekade det oriktiga i ett sådant förfarande. Denna första afvikelse eller olydnad mot kongl. kammarkollegii föreskrift förorsakade vidlyftig skriftvexling mellan nämnde kong! kollegium och begge konungens befallnipvgshafvande, hvilket åter vållade mycken tidsutdrägt och mycket krångel. Kronofogden, hofkamreraren och riddaren Billing i lifstiden, som, så länge han lefde, utförde rättegången för de klagande egarne, var under så lyckliga auspicier så säker på sin sak, att han icke tvekade öppet yttra: att om Röstånga reservlag vunne denna rättegång, skulle han bli hållkarl på Röstångan. Men bemälde hofkamrerare dog och reservlaget gick således miste om en så aktningsbjudande hållkarl. Sonen, som efter fadren ärfde denna rättegång och tjensten, hade särskildt den lyckan att krånglen och dröjsmålen under hans händer tycktes tilltaga. Omsider kom dock konungens befallningshafvandes i begge länen gemensamma utslag den 31 Januari 1845, således endast fy a och ett tredjedels år efter det kammarkollegium affordrat ett sådant; och detta utslag anslår samma 4 , hemman, som hållne undersökningarne bestämde, att som förstärkning ingå till reservlaget. År 1845 den 3 September utföll kongl. kammarkollegii utslag, som äfven anslår förenämnde 45, hemmantal såsom förstärkning; och i detta utslag står ve botim: och borde, i händelse någre af de till reservlaget anslagne hemman äro indelte till brefbäring eller innehafves af kronofjerdingsmän, desse bestyr, så vidt sig göra läte, förflyttas på andre hemman, som från reservskjulsen äro frien. Våre motparter: anförde underd. besvär öfver detta utslag; och år 1847 den 27 Juli utföll Kongl. Majts nådiga resolution i målet, hvilken i allo stadfåster kammarkollegii utslag. Nu trodde Röstånga reservlag i all enfaldighet att det var slut med denna långa och dyra rättegång; men konungens befallningshafvande i Christianstad ansåg troligen att saken behöfde ett ännn mognare begrundande. Kronofogdarne Åberg och Billing fingo nu befallning att göra skjutsregleringen; men oaktadt desse hadervärde män äga både en fin bildning och mycken intelligens, råkade de ändå olyckligtvis att taga miste om betydelsen af de få orden, . citerade i den nådiga resolutionen, förflyttas på l, andre hemman, och ansågo dem liktydiga med att!s r t FI vr MmMmmAeA 4 OO -— Fr DM so mm — — ——V fö FR KR mn RR — OM — m— R -AV vm läggas på samma hemman, och detta lilla misstag gjorde, att hela den nådiga resolutionen helt och hållet annihilerades derigenom, att icke ett enda be-; styr förflyttades eller borttogs, utan i stället ladesl, på alla de hemmansdelar, hvilkas ägare voro de ri-: kaste, för att freda dem för skjutsning; då deremot det fattiga reservlaget erhöll de ssinsta och från, gästgifvaregården mest aflägsna heminansdefar, hvilkas ägare äro de fattigaste, och bland hvilka dem finnes, som icke: ens äger en häst (Den sednare fattige stackarn hade kanske varit lämpligast att taga till brefbärare?) och dennas reglering slog så illa ut, att reserylaget endast erhöll 4 !!V,; i stället för 47, mantal, som den nådiga resolutionen tilldömt det till förstärkning inom Christianstads län; och — det f oblidkelizga ödet, oftast mest tryckande för den me-l5 dellöse, ville att konungens befa Jningshafvande il? Christianstads län skulle stadfästa en sådan reglering. Hvad var nu att göra? I egenskap af resery-lat gets ombud reste undertecknad till Stockholm i börl jan af sistl. riksdag, sökte der upp hr landshöfdingen och riddaren von Rosen, och sade honom helt S öppenhjertigt och enfaldigt, det jag trodde, att han I i brädskan med riksdagsresan ej hunnit riktigt granska hvad han skrifvit under, i afseende på skjuts-l regleringen för Röstånga reservelag, och frågade om l han ej ville göra en annan reglering, som icke stridde emot Kongl. Maj:ts nådiga resolution i frågan. Derpå svarade hr landshöfdingen lika beskedligt: jo minsann har jag nog sett på hvad jag underskrifvitp, och tillade, under det han från bordet upptog ett större bref och vägde det i handen: dessutom har jag just med dagens post från min landssekreter erbållit detta bref, och har således full reda på saken. Jag undrade huru han kunnat få en skrifvelse från hr landssekreteraren i en så behaglig tid, och fick ! ej förr än efter hemkomsten från hufvudstaden veta, att en liten tjenstvillig regementskommissarie hade,l! så snart jag satt mig på kärran, för att resa till : E t Stockholm, genast skriftligen underrättat vederbörande derom. Nekas sanningen häraf, så skall jag iche undandraga mig bevisning. Emellertid ville icke hr landshöfdingen och riddaren göra någon annan skjutsreglering. Jag klagade då underdånigast inför Hans Maj:t Konungen, som nådigst lofvade att reservelaget skulle få rätt om det hade rätt; och reservelaget har ej ett ögonblick betviflat, att det slutligen en gång får rätt; derpå b.gärde jag åtal mot såväl Konungens befallningshafvande i Christianstads län som kronofogden Billing, vid höglofl. kongl. justitiekanslersembetet; och på det att den olyckliga skjutsregleringen ej måtte vinna. laga kraft, öfverklagade jag den, såsom sjelf skjutsskyldig under reservelaget, hos höglofl. kongl. kammarkollegium, och anhöll, att Konungens befallningshaåfvande i Christiaristads län måtte åläggas att uppgöra en annan skjutsreglering i öfverensstämmelse med Kongl. M:ts nådiga resolution den 27 Juli 1847. År 1848 den 9 November utföll Kongl, Maj:ts och rikets kammarkollegii utslag häröfver, som säger: atl Konungens befallningshafvande i Christianstads län handlat i strid mot den nådiga resolutionen den 27 Juli 1847, och utan undersökning och vederbörandes i hörande fastställt skjutsregleringen, uppgjord aflr kronofogden i orten, hvarigenom bestyr blifvit pålagde hemmansdelar, för att vinna befrielse från den af Kongl. Maj:t dem ålagde skjuts-! ningsskyldighet: och förständigas Konungens be-1n fallningshafvande att skyndsamligen och utan! hinder af häröfver anförande besvär, låta högst-l: berörde nådiga resolution till verkställighet be-1 fordra. I dag skrifva vi den 47 Augusti 1849, och ännu i i denna stund är ingen ny skjutsreglering delgifven i Röstånga reservelag. Jag vill hoppas, att Konun-li gens befallningshafvande i Christianstads län skall hålla mig räkning för, att jag inför en vördad all-: mänhet framlägger dess beteende i denna skjutsfrågal (ett beteende, som jag försäkrar väckt en stor, men! icke i samma mån behaglig uppmärksamhet), på dett Konungens befallningshafvande må bli i tillfälle att) lika offentligt lemna något skäl för dess i sanning! dristiga uraktlåtenhet att fullgöra Kongl. Maj:ts nå-i diga resolution den 27 Juli 1847, och slutligen Kgl. kammarkollegii förständigande den 9 sistl. November. : Konungens befallningshafvande här väl i dess för-!s klaring till höglofl. kongl. justitiekanslers-embetet!s sagt: att det i skjutsregleringen har ingen annan! del, än att tills vidare ha fastställt en reglering,!4 som när som helst kan ändras eller upphäfvas;s och kronofogden. Billing har i sin förklering till c samma häglofl. embete, helt enkelt vitrat: patt han! (q