klan. röst, i ett kort men kraftigt och
vacio:t le, äfven i anledning af den förut
ske: pootanelsen om den förfärliga Bar-
tbolon ::en. Han slutade med dessa ord:
Vid t af en enorm klocka, hvilken fått
nan:n 2 si fverklockan, börjades och fortsattes
den: sacre, för hvilken mensklighetep ry -
ser. Avns i dag finnes samma klocka qvar
på ne pets i Hötel de Ville, och bär ännu
samir in Of d tta samma Paris har nu.
på af denna förfärliga strid, åter allt
det :ivdos hatet förenats, men Gud har be-
fallt. av der må förbytas i kärlek — Ett
entusiastiskt, niofaldigt upprepadt hurrarop be-
osvarsde talsren. Alla de närvarande voro för
enacis med ett onpplösligt vänskapsband. Hvar
och en lofvsde att i sin mån verka för det
vack iomålet, väl vetande att reformerna
gå l-ogsarut, Isynnerhet på den parlamentari-
ska men kanske gå de desto säkrare.
Öfver i de grupper, som hade bildats i
salen. iörde man återupprepas dessa ord, ny-
ligen sagda af abb Deguerry: Betrakta de
bherriiza nationalmonumenterna i våra stolta
hufvudstider, de många och sköna byggnader,
hviika utsora en prydnad för vårt vackra Pa-
ris. Från grunden till toppen äro de skulpte-
rade af mästarehänder. De som arbetade derpå
visste väl, ait de icke gjorde det för sig, utan
för kommande generationer. Så skola äfven vi
arbeta (ör en på mensklighetens grundval upp-
rest byscvad, den skönaste, den största iman
ännu skadot. Vi skola icke afskräckas, icke
tröttna vid alla de svårigheter, som komma
1 oss 1 vårt företag; låtom oss blott
s. att tiden är den första ministern
(onselj.n
e:sa vackra fredsunderhandlingar hör
icke talas om annat än interventioner och
n rarevolution och statskupp. Detta sed-
var icke blifvit utplånadt ur samtalen,
2 45 Augusti helt beskedligt försiggick med
a i invalidkyrkan. Denna var dock ganska
fredliz. vat!adt dess krigiska anblick. Öfverlefvorna
af den za kejserliga armten visade sig i alla sina
lysan: Artilleri, lancierer, infanteri, jä-
gare, i s ännu gamla proflappar qvar, ända
:parte uppfunna Dromedar-regementet.
nnda finnes blott en enda man, hvil-
tid sedan vid en revy pryddes med
Louis Napoleon.
iva församlingens medlemmar lära icke
i förnöta sina ferier. Man påstår, att hvar
sin hemort arbetar ifrigare än någonsin för
3 folket och bearbeta landet till någon
g. Presidenten börjar blifva varm i
ch finna sig väl vid makten. Om han
behålla den sådan den är, skulle han
sig belåten, isynnerhet sedan hans
660,000 francs blifvit påökt till 4 mil-
Men att om tre år nödgas lemna en
lönande syssla, lärer öfverstiga hans
Det Bonapartistiska partiet säges derföre
ala krafter på en förlängd termin. If-
iva de åt den höjd, från hvilken purpur-
ch juvelskronan likt solen förblindar dem.
allt, äfven att stupa utföre den hala
branten och i fallet, ännu en gång, sönderbryta både
krona spira. I förhoppning på kommande tider
rid presidenten börjat taga de f.d. kung-
n i besittning. Han har utflyttat till S:t
liga sl
Cloud och lärer der qvarstadna tills nationalförsam-
lingen, efter väl slutadt arbete i provinserna, åter
sammantr Bonaparte visar i detta fall mera
mod än sjoifva Ludvig Filip. Denne sednare af-
höll sig länge från allt hvad nationen lånat åt sina
konungar :lunda gifvit namn af kungligt.
Han frukisde för smärtsamma hågkomster och skydde
sorgfäiligt hvarje ställe, som återkallade minnet af
hans oiycklige företrädare. I flera år bebodde han
blott sina enskilda tillhörigheter, sina fäders gods.
S:t Cloud och Meudon, oaktadt de äro belägna i den
skönaste trakt och helt nära Paris, stodo länge öd-
ma. Vid det förra häftade det hemska
. vara Cerl X:s sista tillflyktsort, innan han
1 Frankrike, det sednare var Napoleons
kliga Josephines favoritställe. Först på
ären tyckte sig Ludvig Filip sitta nog
att äfven från dessa ställen bortjaga alla
lrömmar, alla hemska skuggor, från förflutna
tider. Under det den yngre familjen ofta vistades
i Meudon, delade konungen sjelf sina gracer mellan
S:t Cloud och sitt kära Neuilly. Alla äro dock icke
lika ömtåliga och hvad som hos en tydes som grann-
lagerhet kan bos en annan berömmas som käckhet.
En folkfest gafs i går i parken vid Neuilly. En-
treen kostade 4 franc och behållningen tillföll byns
fattige. Militärmusik var anställd på åtskilliga plat-
ser. I orangeriet var konsert af operans qvarva-
rande artister, hvarefter en liten pjes uppfördes af
några iespelare vid Theåtre Montpensier. Man
roade sig i öfrigt med åskådning af kappridning på
åsnor, kapprodd på Seinen o. m. d. Det intressan-
taste af var att få beträda detta i så mänga är
tillslutra område, dit ingen obehörig fot,
sings blick någonsin vågat intränga. Här
hade Ludvig Filip bildat sig en tillfykt, der han
midt i verlistulret, vid murarna af Europas lifli-
gaste stad, kunde njuta af lugnet och ensamheten.
Intet främmande ljud intränger dit, ingen anblick
af det öfriga landet yppar sig någonstädes. De grön-
skande träden och den blå himlen äro allt hvad
man varseblir. Parken är ofantligt stor, kanskej
större än den vid Versailles, men företer mot denna l:
den största kontrast. I Versailles är allt konst, i
Neuilly endast natur. Ingen kunglig fantasi kan
skapa någon uppfinning för nöjet, nyttan och beha-
get, som icke finnes i Neuilly. Ridmanege, skjut-
bana, fästningsvallar, löpgrafvar, bryggor, springvat-
ten; djurgårdar, fågelburar för luftens bevingade
skaror, silkesmask-odling med sin lilla egna park af
mullbärsträd; lusthus, bersåer, grafchor, tempel af
marmor, hyddor af trädstammar, med mycket mer,
omöjligt att uppräkna. Kring detta slingrade sig
en del af Seinen, med sina tättbevuxna holmar, lika
enslig och fridlyst som allt det öfriga. Liksom jor-
den tillhörde den enskilde mannen, så tillhörde ho-
nom äfven en bit af floden. Flera af de smakfulla
paviljopser7a qvarstå, men af det egentliga slottet
finns blott en svartnad ruin, hvilken dock tydligt
utvisar den prakt och beqvämlighet der fordom
rådde. Förbrända spillror af förgyllningar, bildhug-
gerier och frescomålningar synas ännu. Vid anblic-
ken af allt detta föres man ovilkorligt till tankan
på den kungliga glansens förgänglighet. Bland de
många inskrifter, hvilka öfvertäcka murarna, läses
äfven denna: Instruction publique et royale,. —
Icke utan smärta åser man allt dettas, och ehuru
skadan väl icke var betydlig för Gen rike ägaren,
var det dock en olycka att det veckra slottet skulle
blifva förstördt. Man kan emellertid taga för af.
gjordt, at om Neuilly icke alltid billits så miss-
tänksamt tillspärradt, så hade det ej blifvit föremål
för hat. mer än mvågot af de öfriga lustslotten. -—
DE das s4xIR. ov ml Jan FA