volutiobsdramats första akt och att en ny uppe slagsända för demokratiens verldsrörelse måstels finnas och kanske erbjuder sig förr, än någonls det förmodar. r Under det man öfverlemnar sig åt nedslå-8 ende betraktelser och man ingen vederqvic-l, kelse s:ivotar sig af närmaste tidningsunderrät-, telser, :inedan man väl vet, att af alla mensk-!2 liga ting är olyckan gemenligen den vissaste,!d förlorar man sig i gissningar öfver, huru detle kunne! ske, som nu från alla håll uppgifves? hafva inträffat. Ty om också under de sednaste veckorna utsigterna för ungrarne något fördunklats, så voro de dock så der temligen goda, efter hvad förståndigt folk ansågo sig kunna sluta genom jemförelsen af sinsemellan stridiga uppgifter. Derföre kom också underrättelsen om kapitulationen nära nog såsom en blixt på klar himmel. Tvehågsen och i bedröfvelsen böjd för misssänksatchet, frågar man sig, om det kan vara möjligt, att Görgey är en fosterlandsförrädare? Men hans föregåenden, allt bvad han hittills gjort och vågat för sina landsmän, tycks förbjuda hvarje tvifvel om renheten af hans afsigter. Har det funnits partier i landet, fortfarande under kriget, dem man ej bittills rätt vetat om? Ar det uppsägelsen al tro och huldhet mot huset Habsburg, som åstadkommit dessa partier? Hafva ej ungrarne allvarligt velat segra? Ty ett folk, som verkligen vill sin frihet, helst detta folk bland sig och sina politiska trosförvandter räknar öfver tio millioner, kan icke besegras, icke ens med tillbjelp af ryssarne. Hvilken mörk och hemlighetsfull makt har i det afgörande ögonblicket vridit segern ur ungrarnes händer och gäckat det hotade Europas närmaste framtidshopp? Sådana och dylika frågor höras, utan att någon vågar besvara en enda af dem. Det är en vacker syn att skåda, huru den akademiska ungdomen, hvilkens afvändande från de poiitiska och offentliga tingens skådeplats varit ett ögonmärke för många vederbörande, förstått att intressera sig för ungerska striden och sjeliva stridsfrågan. Det är någon hvars olycka att med åren svalna för hvad som ärj allmänt och stort, för hela menskligheten maktpåliggande. Men hos ungdomen åtminstone finnes ell sinne, som är öppet för allmänt väl pel MOOÖ pr — -— -— 2 ff mFM ÅA FJ JA MA VV Fr AN, Ät FR Pt PR KA HR OD AA FR ON Ks RH (Å och tillgängligt för intryck af hvad ädelt ochle storsinn sker i verlden. Detta förhållandela rubbas hvarken af lära eller af exempel: ungdomen förblilfver i allmänhet sig hk, den äl-g skar det, som förtjenar kärlek, och vördar det, som är vördnad värdt. Sådan är lyckhgtvis 7 den vanligaste företeelsen. Men sjelfva bemö-l, dandet att qväfva frihetskänslan hos ungdomen,!q så litet det också i sjelfva verket synes uträtta, !g kan doch icke sakna all verkan, hvilket ocklk visar sig för den uppmärksamme betraktaren. f Till vekare och mera passiva lynnen sprider I! ett såd bemödande så oförmärkt sitt gift. !4 Och ingenting kan vara verksammare, om man lr vill deimöralisera menniskan, än att med ordlf och exempel, mera eller mindre direkte, för-c må dem att hysa aktning för det som är för; tjent a? förakt, såsom en folkbeherrskares menniskofientliga despotism, och att missakta det som i sig är vördnadsvärdt, såsom menniskors dödsförakt i kampen för sina oföryttreliga rättigheter. En hemsk kontrast till ungdomens rättskänsla framställa några få personer bland dem, till hvilka man borde kunna blicka-upp såsom till vettets och humanitetens förebilder, men som nu med svårighet dölja sin tillfredsställelse öfver ungerska krigets utgång, ja! till och med högljudt gifva sin belåtenhet tillkänna. Det berättas att en viss person öppet förklarat, att tisdagen den 23 Augusti vore en glädjedag och tidningarne fröjderika, såsom fulla af goda utländska underrättelser. Med vämjelse och afsky vänder man sig bort från denna vettenskapens cyniska egoism, denna lärdomens moraliska sjeifkränkning. Hvad är vidrigare än att se män, som borde strida i främsta ledet bland humanitetens kämpar, tvärtom uppträda mot dessa och fröjda sig åt despoters framgång, som bloda sina händer i undersåtares inelfvor, likt blinda hedningar, som i slagna offerdjur letade bekräftelsen på sina sjelfviska önskningar. -— —IM VA MD AH me LL Pr tar AR AA MA MM AA Fr -UN AA AR Br Postskript. Studenternas lifliga deltagande för framgången af Ungerns frihetskamp bekräftade sig just i afton (d. 30 Aug.) på ett allvarligt och verkligen rörande sätt. Icke enskilda lj studenter, utan studentkåren, enligt dess direk-ls tions beslut, samlades nationsvis med sina fa-k nor, behängda med svart krusflor, å torget kl.S 6, för att begå en enkel sorgfest med anled-? ning af underrättelsen om sednaste händelserna 5 i Ungern. Under afsjungande af den vackra sorgmarschen, med orden af Geijer och musiken af Heffner, Viken, tidens flyktiga minneni, gick tåget från torget genom staden uppför slottsbacken till Gustaf I:s byst, der man stannade till afsjungande af. ett stycke uti elegisk tonart af G. W—g, hvarefter :ordförande kurator, filosofie kandidaten Milenius, å studentkårens vägnar utbragte en kort, men hjertlig och kraf tig välönskan för den kämpande nationen, med de orden: Lefve det fria och högsinta Ungern, triumferande öfver våldet, trolösheten och olyckan! hvilken välönskan beledsagades af ett niofaldigt hurra, så väl från studenterna, hviika tycktes vara mangrant samlade, så många som l; under mellanterminen här kunna finnas, som ) ock från den omgifvande samlingen af stadsbor. g Derpå afgick studentkåren, under afsjungande af! den praktfulla, segerlonånde marchen Vikinga-! sätens, genom Odenslund till Gustaf Adolfs! Obelisk, der tåget upplöstes. Festens högtidi lighet förhöjdes af det allmänna deltagandet;j G 1 J 1 s s OA mOh ng I DA Ke Pr Pra AS AKA ARR RA ee 3 mm och den helgades så uteslutande åt sitt föremål, att till och med folksången mot vanan utelemnades. ——-— Red. har blifvit anmodad att i Aftonbladet införa nedanstående. species facti, som visar ett i hög grad anmärkningsvärdt förhållande inom en länsförvaltning. Red. har, utanc att hafva haft tillfälla gsannamläsa handlingarna! s