men ödets lek har fogat så illa; att Julius
Krabbe (hr Schwartz), krämarsonen, är dödligt
kär i en ung rik enka af börd, Evelina von
Schönheim (fru Lagerqvist), hvaremot den unge
ädlingen Julius von Gleisenburg (hr Pousette)
suckar utanför portvakterskan enkefru Barbara
Klammers okonstlade dotters, mamsell Emmas,
fönster. Man kan tänka sig hvilka bekymmer
detta förhållande måste förorsaka våra unga
frihetshjeltar. Saken hjelpes dock genom en
liten behändig namnvexling; de båda vännerna
låna hvarandras namn utan att likväl derom
underrätta hvarandra. Denna omständighet för-
anleder åtskilliga ganska lyckligt anordnade
qui-pro-quos, och de beständiga förvexlin-
garna intrassla och förvärra allt mer de för-
älskade ynglingarnes ställning, och en svår ka-
tastrof synes nästan vara oundviklig. Men
våra studenters fintlighet räddar dem utur den
knipa, hvaruti deras uppträdande under falska
namn invecklat dem. De båda fäderna an-
komma liktidigt till staden, kallade, baron
Gleisenburg af sin sons informator, och krä-
mar Krabbe af en slägtinge, båda för att rädda
sina söner ur demokraternas klor i den upp-
roriska hufvudstaden. Hvad händer nu? Ja,
våra frihetshjeltar kasta sig på en annan
bog; vill man för dem tillstänga berlinerklub-
barna, så — farväl otacksamma Berlin! Fyra
kraftfulla armar mer skall din svalnade revo-
lutionsyra skänka Slesvig-Holsteins frihetskäm-
pande folk! Alltså till Slesvig-Holstein! Himmel,
hvilket dunderslag för de arma fredliga fäderna!
Allt, allt äro de till sist villige att förlåta, att
bevilja, blott de kära gossarne ej storma i väg
till Slesvig-Holsteins blodiga slagtfält och ri-
skera armar och ben, ja lifvet i den farliga
fejden. Nog af, gubbarne gifva till slut med
sig och ingå på sina söners planer, ehuru, det
skall Gud veta, efter sju sor er och nitton
bedröfvelser. Men när allt kommer omkring
hafva de skälmarne till studenter spelat idel
komedi med de beskedliga, fredsälskande pap-
porna, och listigt begagnat deras förskräckelse
för Slesvig-Holsteinska kriget för att vinna sitt
ändamål, ehuru de minst af allt ämnat utbyta
de vinkande lagrarne i Amors tjenst, mot dem
som under krigsgudens hägn vore att köpa
med blod på Slesvig-Holsteins slagtfält. Gub-
barne låta lura sig, falla pladask i den
skickligt utlagda snaran, och såsom mången
annan komedi slutas äfven denna med — kär-
lekens seger! o
Hrr Deland och Ahman utförde med verk-
ligt mästerskap gubbarne Gleisenburgs och
Krabbes roller. Isynnerhet vittnade hr Åh-
mans stumma spel i sista akten, der de båda
fäderna kommo under fund med ugglorna i
måsen, att denne unge artist med goda natur-
anlag förenar ett nitiskt studium af sin konst.
Herrarne Pousette och Schwartz gåfvo med
hurtighet studenternas äfventyrliga partier. Fru
Lagerqvist var en god Evelina von Schön-
heim, stundom lifligt erinrande om den bort-
gångna, alltid saknade Emili Högqvist; och
m:lle Deland, såsom Emma Klammer, var en
täck, näpen och kokett portvaktardotter. Hr
Lagerqvist utvecklade såsom Fritz, portvakta-
rens son, de bästa slyngelmojenger i verlden.
Af denna eljest obetydliga roll har han utbil-
dat en typ för en tjufpojke af lifligaste skrot
och korn och återgaf den sålunda uppfattade
rollen så sprittande lifligt, så sannt och träf-
fande, att man ej kunnat önska det bättre.
Han var ända till illusion en lättsinnig, sniken,
men i botten tjenstvillig och hjelpsam yngling
i de rätta slyngelåreny.