men ödets lek har fogat så illa; att Julius Krabbe (hr Schwartz), krämarsonen, är dödligt kär i en ung rik enka af börd, Evelina von Schönheim (fru Lagerqvist), hvaremot den unge ädlingen Julius von Gleisenburg (hr Pousette) suckar utanför portvakterskan enkefru Barbara Klammers okonstlade dotters, mamsell Emmas, fönster. Man kan tänka sig hvilka bekymmer detta förhållande måste förorsaka våra unga frihetshjeltar. Saken hjelpes dock genom en liten behändig namnvexling; de båda vännerna låna hvarandras namn utan att likväl derom underrätta hvarandra. Denna omständighet föranleder åtskilliga ganska lyckligt anordnade qui-pro-quos, och de beständiga förvexlingarna intrassla och förvärra allt mer de förälskade ynglingarnes ställning, och en svår katastrof synes nästan vara oundviklig. Men våra studenters fintlighet räddar dem utur den knipa, hvaruti deras uppträdande under falska namn invecklat dem. De båda fäderna ankomma liktidigt till staden, kallade, baron Gleisenburg af sin sons informator, och krämar Krabbe af en slägtinge, båda för att rädda sina söner ur demokraternas klor i den upproriska hufvudstaden. Hvad händer nu? Ja, våra frihetshjeltar kasta sig på en annan bog; vill man för dem tillstänga berlinerklubbarna, så — farväl otacksamma Berlin! Fyra kraftfulla armar mer skall din svalnade revolutionsyra skänka Slesvig-Holsteins frihetskämpande folk! Alltså till Slesvig-Holstein! Himmel, hvilket dunderslag för de arma fredliga fäderna! Allt, allt äro de till sist villige att förlåta, att bevilja, blott de kära gossarne ej storma i väg till Slesvig-Holsteins blodiga slagtfält och riskera armar och ben, ja lifvet i den farliga fejden. Nog af, gubbarne gifva till slut med sig och ingå på sina söners planer, ehuru, det skall Gud veta, efter sju sor er och nitton bedröfvelser. Men när allt kommer omkring hafva de skälmarne till studenter spelat idel komedi med de beskedliga, fredsälskande papporna, och listigt begagnat deras förskräckelse för Slesvig-Holsteinska kriget för att vinna sitt ändamål, ehuru de minst af allt ämnat utbyta de vinkande lagrarne i Amors tjenst, mot dem som under krigsgudens hägn vore att köpa med blod på Slesvig-Holsteins slagtfält. Gubbarne låta lura sig, falla pladask i den skickligt utlagda snaran, och såsom mången annan komedi slutas äfven denna med — kärlekens seger! o Hrr Deland och Ahman utförde med verkligt mästerskap gubbarne Gleisenburgs och Krabbes roller. Isynnerhet vittnade hr Åhmans stumma spel i sista akten, der de båda fäderna kommo under fund med ugglorna i måsen, att denne unge artist med goda naturanlag förenar ett nitiskt studium af sin konst. Herrarne Pousette och Schwartz gåfvo med hurtighet studenternas äfventyrliga partier. Fru Lagerqvist var en god Evelina von Schönheim, stundom lifligt erinrande om den bortgångna, alltid saknade Emili Högqvist; och m:lle Deland, såsom Emma Klammer, var en täck, näpen och kokett portvaktardotter. Hr Lagerqvist utvecklade såsom Fritz, portvaktarens son, de bästa slyngelmojenger i verlden. Af denna eljest obetydliga roll har han utbildat en typ för en tjufpojke af lifligaste skrot och korn och återgaf den sålunda uppfattade rollen så sprittande lifligt, så sannt och träffande, att man ej kunnat önska det bättre. Han var ända till illusion en lättsinnig, sniken, men i botten tjenstvillig och hjelpsam yngling i de rätta slyngelåreny.