sig i ämnet utlåta. DJURGÅRDSTEATERN. pFrihetshjeltarne, komisk tidsmålning i 3 akter, af G. v. P., öfvers. från tyskan. Politiken är ett fält, som öfverhufvud föga egnar sig till bearbetning för komedien, men icke desto mindre har man ofta sett teaterförfattare deraf betjena sig, såsom ett slags stimulus för sin dramaturgiska uppfinningsförmåga. Madame Birch-Pfeiffer har i några af sina bäst lyckade produkter med framgång begagnat sig af politiska situationer, för att gifva variation och kolorit åt sina dramatiska taflor, och mången mindre talangfull penna, än hennes, har, lockad af hennes och några andra dramatiska författares framgång i denna genre, försökt sig på den politiska satirens slippriga bana. Frihetshjeltarnes, författare har, med mycken fyndighet, begagnat den sednast förflutna tidens politiska företeelser i Tyskland till stoff för sin komiska tidsmålning, och med karrikering af de demokratiska rörelserna i Berlin, samt den slesvig-holsteinska fanatismen, utan skonsmål riktat satirens gissel mot de goda tyskarnes demagogische Umtriebe. Men hvad som lyckas för en Birch-Pfeiffer, hvars raffinerade satir och eleganta framställningssätt för ett mindre skarpsynt öga kasta en fint doftande slöja öfver mången skef och förvillande tanke, mången väl sagd och pikant sofism, utfaller icke lika lyckligt då de nobla manåren, det eleganta språket, den fint polerade ytan saknas, och författarens bemödande att söka knalleffekter genom karrikering af dagens händelser, alltför ohöljdt framstår. Härmed vilja vi ej hafva sagt, att den der polituren och fernissan förhöjer det moraliska värdet af något i grunden moraliskt falskt eller skeft; utan blott att de talangfullt dolda lytena lättare öfverfaras eller förbigås, än de mera okascherade. Dessa allmänna reflexioner hafva icke specielt afseende på ifrågavarande pjes; men hvars stoff och tendens dock gifvit oss anledning att anmärka en afväg, hvarpå vi tro den dramatiska konsten lätt kan råka vilse, om den gör till sin uppgift att med sofismer oorträsonnera sanningar, och genom karrikatyrer prisgifva till åtlöjet hvad som i sjelfva grunden stöder sig på en högre sanning, en vacker och sann ide, eller en ädel tanke, eburu dessa sanningar, idter och tankar genom öfverdrift, genom fanatism råkat vilse och genom någon tillfällighet fått sig en plats på gränsen af det komiska. Genom att på sådant sätt använda satirens och löjets vapen, sårar man den moraliska sanningen i dess innersta väsende och nedrycker derigenom den dramatiska konsten och litteraturen från dess högre ståndpunkt af den esthetiska bildningens bundsförvandt och väktare. Frihetshjeltarne, äro tvenne unga män, som till täckmantel för sina kärleksintriger betjena sig dels af de berlinska demokraternas frihetssträfvanden, dels af de varma sympatier, som begreppen om en kränkt nationalitet och begäret att understödja en (ur tysk synpunkt) förorättad och våldförd stamförvandt, tillvunnit Slesvig-Holsteinska insurrektionen i Tyskland. Men såväl motiverna till, som syftet af dessa båda politiska fenomener hvila i grunden på en ren moralisk bas, hafva en moralisk sanning till utgångspunkt och en moralisk rätt till ändamål. Att först uti extrema typer framställa personifieringar af dessa tvenne principer, för att sedan mot dem rikta gycklets och satirens udd, blir sofistiskt och orättvist, om sanningen af dessa idter icke kan bestridas. Denna missvisning uti styckets tendens har referenten ansett sig icke böra lemna oanmärkt. Hvad deremot sjelfva intrigens anläggning och utveckling vidkommer, måste man göra författaren den rättvisan, alt han förstått skickligt väcka, underhålla och stegra intresset, samt genom dramatiskt lif och rörlighet, roliga infall och besatta påhitt gjort sin pjes till en af de muntraste i sitt slag. En rik baron v. Gleisenburg (hr Åhman), bosatt i någon af provinserna, bar en son, Julius, hvilken såsom studiosus uppehåller sig i Berlin; en gammal välmående kryddkrämare i en småstad, Joachim Krabbe (hr Deland), har äfven en son med namnet Julius, som studerar i Berlin. Dessa båda unga män hafva i Berlin gjort hvarandras bekantskap. Båda hafva de blifvit ohjelpligt träffade af Amors pilar;