utan unna Posttidningen att ostördt inskörda
alla de lagrar, som derpå äro att vinna. Vi
skola en annan dag, sedan Posttidningen hun-
nit urladda allt sitt tordön, lugnt företaga er
granskning af dess beteende.
— Kommerskollegium har den 49 Juli anmoda
landshöfdingeembetena i Calmar och flere län, at!
4:0 förständiga magistraterne i stapelstäderne inom
länet att infordra upplysning, dels huruvida några
föreskrifter särskildt för någon af dessa städer blif-
vit meddelte eller något bruk eller usance uppkom-
mit, ti:l följd hvaraf de skeppsklarerare tillkommande
arfvoden och afgifter annorlunda beräknas än i en-
lighet med hvad i Kongl. förordningen för skepps-
klarerare af den 44 Mars 1748 13, 14, 45 och 16
S5. Kongl. förklaringen den 414 December 4761 och
Kongl. kollegii den 30 Januari 1848 utfärdade kun-
görelse bestämmes, samt i sådant fall, huru och till
hvad belopp nämnda arfvoden och afgifter för när-
varande beräknas och utgå, dels om och i hvad mån
den genom 414 i Kongl. förordningen den 4 Mars
4748 och 40 i Kongl. resolutionen på städernas
besvär den 4 Juli 1752 medgifna rättighet, att utan
miklarebiträde ombesörja klarering af fartyg, i be-
rörde städer begagnas och om i allmänhet fragter
derstädes utan sådant biträde slutas, samt om i så-
dant fall bruket är olika, i fråga om inrikes och ut-
rikes sjöfart; 2:0o att med föreläggande af viss lämp-
lig tid genom magistraterne i länets stapelstäder in-
fordra såväl handelsföreningarnes och skeppsrederi-
ernes som dervarande skeppsklarerares och genom
kronobetjeningen öfrige skeppsrederiers inom länet
yttrande i följande omständigheter, nemligen:
a) huruvida det må anses nödigt och lämpligt,
att stadga vissa vilkor för behörighet att utöfva
skeppsklarerarebefattning, eller att bestämma ett visst
antal skeppsklarerare för hvarje stapelstad, i förhål-
lande till den större eller mindre sjöfart staden id-
kar, eller om i öfrigt någon förändring i nu gäl-
lande föreskrifter rörande rättigheten till utöfvande
af nämnde befattning samt sättet för skeppsklarera-
res antagande kan anses af behofvet påkallad.
b) om arfvodet för fartygs klarering anses böra,
såsom mu är stadgadt, bestämmas i ett för allt, i
förhållande till fartygets drägtighet, ehvad både in-
och utklarering eller endast endera delen ombesör-
jes, samt utan all annan särskild ersättning än den
för klareringsinlagan nu medgifna, eller arfyode bör
betalas särskildt för in- och särskildt för utklarering,
eller särskilda arfvoden erläggas för de klareringen
tillhörande men icke alltid förekommande åliggan-
den, såsom för öfversättningar af skeppsdokumenter,
när sådana fordras, m. m., samt om någon skillnad
i arfyodets belopp anses böra ega rum vid klarering
från eller till inrikes ort mot den för klarering från
eller til! utrikes ort.
c) om arfvode för fraktslut anses böra bestämmas
efter lästetal eller efter viss procent af frakten.
d) huruvida någon förhöjning på det hel: i de
skeppsklarerare nu lagligen tillkommande afgifter an-
ses vara af billighet påkallad; samt
e) om i öfrigt några nya eller förändrade stad-
ganden rörande de med fartygs klarering gemenskap
egande ämnen anses vara erforderlige; börande ma-
gistraterne, efter emottagande af de genom dem in-
fordrade upplysningar och yttranden, desamma jemte
egna utlåtanden till Kongl. Maj:ts befallningshaf-
vande insända, hvarefter Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvande behagade dermed, äfvensom med de från
öfrige skeppsrederier i länet aflemnade yttranden, till
Kongl. kollegium inkomma och dervid för egen del
sig i ämnet utlåta.
