Bayerns anspråk på fullkomlig-delning af denl exekutiva makten, så att riksförestånderskapet blott skulle hafva rätt att utföra kollegiets beslut. Det är likväl icke annat än ett direk-l torium, en mindre förbundsdag. Jag behöfvern,! fortfor br v; Bälow, ,icke bevisa, att Preus-l! sen icke kan ingå på fordringar af sådan art; det kan icke offra sin sjelfständighet, sin makt :i och europeiska ställning, dessa sanna vinningar af våra fäder (bravo), för en institution, om hvilken det icke en gång har den öfvertygelsen att Tysklands makt och enhet dermed kan bestå. Vill man i Tyskland en förbundsstat, så kan man hafva den blott genom attl: Preussen står i spetsen. Hvarje förmedlande lösning, som vill reglera ledningen på annat sätt, som icke erkänner det mått på rättighe-l ter, hvilket förslaget med yttersta återhållsamhet tillägger riksföreståndarskapet, är oantagligt. Herr v. Bälow anför vidare att preussiska styrelsen hade från början, och redan så långt. tillbaka som den 16 Februari, uttalat såsom. sin grundsats att endast till Tysklands bästal eftersträfva en förbundsstat; men äfven att) härvid stå fast vid de fordringar, till hvilkal Preussen är befogadt och förpligtadt genom sinl, ställning. Afven i närvarande fall fullföljer styrelsen det rättas och fredens väg. — Hr von Bölow uppräknar de stater, som redan formligen biträdt förbundet, nämligen Baden, kurfurstendömet Hessen, Nassau, Sachsen-Weimar, Anhalt-Bernburg, Braunschweig, SachsenAltenburg och Mecklenburg-Strelitz. Andra hafva biträdt med förbehåll af ratifikation. Från all förklaring hafva Wärtemberg, LippeDetmold, Lichtenstein och fristaden Frankfurt afhållit sig; preussiska styrelsen ärnar med bestämdhet uppfördra dem till förklaring. — Nästa uppgiften är riksdagens sammankallande, hvilket måste ske med möjligaste första. De i förbund förenade styrelserna äga att öfverenskomma med den sammanträdande riksdagen, och härmed komma många ytterligare förklaringar och obestämda händelser att stå i sammanhang. Slutligen ville regeringsombudet icke dölja den betraktelsen för Kammaren, att det åsyf-. tade målet måhända icke står att uppnå på , denna väg; det kan icke nekas, att väsendtliga l, HN 66Hn55656656G65 Gt -(OörOtit!t Ät önskningar tilläfventyrs icke gå i fullbordan. Saken beror på att Tyskland och Preussen,l. styrelser och folk, som äro kallade till delaktighet i verket, uppriktigt eftersträfva förbundsstaten. Skulle det inträffa, att bunds; förvandterne icke genast gå henne beslutsamt till mötes, då uppstår ånyo frågan om de vidare äro berättigade att äfventyra sina krafter på någonting omöjligt: att på ett olösligt problem offra de ansträngningar, som tillkomma deras enskilda statsbehof. Ingen, han må i öfrigt vara huru eldad som helst för det stora syftet, kan sedan fordra af styrelsen xtt den skulle blottställa Preussens politiska räddning, dess materiella intressen och dess allianser på en bana, der hon icke följdes af bundsförvandter, utan blott af faror. Då skulle hon med smärta nödgas att åt en ljusare framtid hänskjuta den stora uppgift, för hvilken hon af alla krafter kämpat. Koblenz den 19 Augusti. Sedan antalet af de fransyska legitimister, som uppehålla sig i våra trakter, synnerligen vid baden i Ems, på sednare tiden betydligen ökat sig, inträffade i går äfven hertigen af Bordeaux, såsom grefve af Chambord, härstädes, der hans gemål sedan en tid väntade honom, och ledsagade honom till Ems. Bland hans talrika följeslagare märktes hertigarne de Levis och Riviere, äfvensom markis de Passy, hr de Barande och flerel: andra. KRIGSTEATERN I UNGERN. Kriget i Ungern, om det än någon tid skulle komma att fortsättas såsom guerillastrid i Karpaterna och Siebenbärgens berg, är såsom fälttåg slutadt, och det hjeltemodiga Magyariska folket, som framträdt i den Europeiska historiens förgrund och förvärfvat sig verldens beundran, skall åter — måhända för lång, ganska lång tid — återträda från sin högre roll på verldshistoriens skådebana, och nödgas låta sitt öde, sin kraft, sitt namn, sin nationalitet, såsom det heter på Wienerhofspråket, uppgå i den österrikiska enhetsstatenv. Ehuru säker och otvifvelaktig Görgeys kapitulation med en stor del af den ungerska hufvudarmen och dess anförare än är, svälvar dock ännu en ogenomtränglig hemlighet öfverl de omständigheter, under hvilka denna för Österrike, för Tyskland, ja för hela Europa vigtiga och betydelsefulla tilldragelse ägde rum. Emedlertid visar det sig nu med bestämdhet: att Görgey ingalunda handlat såsom förrädare, utan enligt uppdrag af det Ungerska par-! lamentets majoritet, samt pluraliteten af de Ungerska fältherrarna, uppgjort kapitulationen. Tvenne proklamationer, meddelade af Ost-l: deutsche Post, sprider något ljus öfver den Ungerska katastrofen, och gifver en anvisning att utan särdeles stor kombinationsförmiåga inse rätta naturen af de föregående tilldragelserna. Den ena af dessa båda proklamationer är af Kossuth. Han förklarar deruti, att de sista slagtningarna utfallit olyckligt för Unrgrarna, och att den närvarande Ungerska regeringens fortbestånd blott skulle bringa landet i förderf. Kossuth och hans ministrar afträda och nedlägga regeringsmyndigheten i Arthur Görgeys händer, åt hvilken genast den före-l nade civiloch militär-myndigheten öfverlåtes. Görgey öfvertager högsta makten, och: anlyder, uti en genast utfärdad proklamation, att! ban åsyftar underhandlingar eller kapitulation; ! han uppmanar folket att förhålla sig stilla, och ej göra något motstånd, äfven om städerna blifva besatte af fienden. Han uppmanar befolkningen att underkasta sig Himlens skickelser. Dessa båda proklamationer, som utgöra slutstenen af det Ungerska frihetskriget, äro helals a Am ooo oa rr hå dj mn s— mm