karne, hade i synnerhet polska legionen lidit myc-
ket, och några bataljoner Honveds hade i största
oordning samt utan vapen återvändt till Arad.
Den 20 Aug. Med anledning af de ryska trup-
pernas segrar i Ungern och Görgeys kapitulation,
hölls i går en högtidlig militärisk gudstjenst ilägret!
på Powonsk-slätten, i närvaro af kejsaren, storfur-
sten Michael, rikskansleren Nesselrode, Österrikes,
Preussens och Frankrikes sändebud samt här när-,
varande främmande officerare. Storfursten thronföl-
jaren har den 46 afrest till Wien, åtföljd af sina
Mlygeladjutanter, grefvarue Benkendorf, Adlerberg ock
Folstoi.
iVien d. 19 Aug. Underrättelserna från Ungern
bekräfta sig till alla detaljer och ingen tviflar längre
på att Görgey har underkastat sig och att Kossuth
samt Bem hafva flytt. Man frågar endast, om del
öfriga kärcheferna Klapka, Vetter, Perczel och Dem-.
binski skola efterkomma Görgeys uppmaning, om de
fästningar, hvilka hittills varit ointagliga, skola öppna
sina portar utan strid och om kriget således skall
anses slutadt eller om kapitulationen endast varit en
partiel ka!astrof. Al!a, som känna Görgey, seisist-:
nämnde händelse endast ett nytt bevis på hans rid-
derliga karakter, under det andra påstå att hat till
Kossuth ledt honom. Vi hylla till alla delar den
förra åsigten. Utmärkta karaktärer äro sällsynta
och det är en kär pligt för den opartiske poli!ikern,
att göra full rättvisa ät dem då de påträffas. Gör-
geys enskilda karaktär var städse tadelfri, hans pa-
triotism var renare och mindre blandad med egen-
kärlek än agitatorn Kossuths. Det var ingen per-
sonlig hämnd, intet lågt hat, som dref honom att
strida mot Österrike. Han var en utmärkt, inom
sitt regemente aktad officer, och lemnade frivilligt
tjensten samt nedsatte sig i Prag, der han vänskaps-
fullt upptogs i en aktad professors familj och en tid
sysselsatte sig med kemi och naturvetenskaperna.
Revolutionen väckte has honom den gamla vapen-
lusten. Alla, som då sågo honom, försäkra att han,
ehuru Magyar till lif och själ. alldeles icke sökte sitt
fåderneslands lycka i en skiljsmessa från Österrike.
Monarkiens friare utveckling och icke dess styck-
ning, var hans syfte, och han hoppades derpå intill
det ögonblick, då Ungerska parlamentet dekreterade
huset Habsburgs afsättning. Från denna tid sågl:
Görgey sitt land nalkas afgrunden och i hans ögon
var Kossuths diktatur en abnormitet. Men likvälj!
ansåg han sig böra bibehålla sin vigtiga befattning,
mera af militärisk hederskänsla än af sympati för
den nya sakernas ordning. Hans ställning till Kos-
suth blef derföre med haarje dag olidligare. Efter
Ofens intagande blef brytningen mellan dem så be-
tänklig, att en deputation begaf sig till Görgey och
begärde förklaring öfver hans afsigter och blifvande
förhållande. Detta skedde efter slaget vid Komorn.
IT oasonsth sila 64 hola oven BRUNE KONCentreras i
södra Ungern, Görgey såg i denna åtgärd endast en
förlängning af kriget, men lydde likväl, mindre Kos-:
suths befallning, än en stridslysten härs uppmaning. :
Med 50—40,000 man lemnade han Komorn, och
lyckades, liksom genom ett underverk, att slå sig
igenom till Tokay, att uppnå Grosswardein och
plötsligen visa sig vid Arad. Vid hans ankomst till
Vilagos var hären i det förfärligaste tillstånd; vapen,
ammunition, proviant och penningar — allt sakna-
des. Görgey hade utfört sitt värf och fört armeen
söderut; han kunde nu fordra räkenskap af Kossuth,
men i stället för hvarje svar nedlade denne sin vär-
dighet och öfverl-mnade den ti:l Görgey, som straxt
sammankallade ett krigsråd och beslutade Ungerns
underkastelse. Sannoiikt stod ingen annan utväg
öppen för armeen. Görgey skulle blifvit tvingad
till detta steg, om det äfven icke redan länge ansetts
af honom som det enda ärofulla. Från denna stånd-:
punkt kan Görgeys beslut kallas hedrande, loyalt:
och patriotiskt. Ungern måste, öfverlemnadt till sig
sjelft, falla förr eller sednare. Men hvarje dag, som
striden ytterligare fortsattes, skulle hafva tillfogat
landet nya, djupa och länge smärtande sår. Liksom
Polen 14830, kunde äfven Ungern begät eu sjelf-
mord och sett tusende afsina ädlaste söner försmäkta
i landsflykt. Men det var bättre att bevara lifskraf-
ten och frivilligt inställa sig för den dorstol, der
dess lagliga monark är domaren och hela verlden
dess försvarare. Huru skall processen slutas? Wi
hafva redan sagt det: gerom en nådig dom. Förlå-
telsen skall blifva en läkande balsam för de djupa
såren. Landets politiska tillstånd är garanteradt ge-
nom författningen af den 4 Mars, som är monarki-
ens grundlag. Utan att bryta fördragen kunde Eu-
ropa endast beklaga blodsutgjutelsen i Ungern, menl.
måste förhålla sig som åskådare; nu kan det förena
sin stämma med alla Österrikares och uttrycka sina
önskningar för Ungerns lycka och välfärd under hela
Österrikes fria uivecklingsbaner. Detta är äfven re-
geringens ledande tanke, och vi hoppas, att den snart
mätte komma till utförande.
ITALIEN.
f en artikel om romerska förhållanderna sä-
ger the Times:
Vi draga ej i betänkande att säga, att Maz-
zinis kraftigaste åtgärder varit mindre skadliga
för påfvens verldsliga makt, än dess egna agen
ters oskickliga och ofördragsamma förfarande.
Frankrikes och de öfriga katholska makternas
örkunnade afsigt är att gifva fasthet och sjelf-
ständighet åt hufvudet för den kyrka de till-
höra; men statsmännen i dessa länder borde
nse, att detta mål är oupphinneligty så längel
varken enighet eller förtroende råder mellan
våfven och det folk han skall herrska öfver.
Im icke Pius IX har nog fasthet, omdömes-
örmåga och karaktersstyrka till att skilja mel-
lan de verkliga rättigheterna som han bör hålla
på, och de plumpa illusioner, som nästan full-
komligt begraft påfvedömet under sina ruiner,
så ger han sjelf banesåret åt sin makt.
Det påstås att han efter sin Hedschrav el-
ler flykt till Gaöta tror på något slags under-
bar inblandning af Försynen i hans sak — och
de franska kanonernas oväntade inblandning lik-
nar verkligen ett mirakel. Men påfvarne kunna
lika litet som andra suveräner lefva på ett öf-
vernaturligt sätt, och deras makt måste gå öf-
ver ända när de missbruka den. En fanatisk
fiende till påfvemakten kan icke önska någon-
ting hellre, än att denna makt åter upprättas!
genom medel som visa hur oförbätterlig den är!
till sin natur och huru oundvikligt dess fall.
Och hvad oss be:räffar, så kunne vi, i trots af
vår aktning för öfverhufvudet för en så stor
del af kristna kyrkan, ej finna i påfvens politik
och afsigter någonting som kan komma hans
mest afgjorda motståndares förutsägelser på
skam.n
— Tillståndet 1 de romerska proviserna skildras(
äfven i moderata tidningar såsom odrögligt.
Arresteringar, landsförvisningar och afrättnin-
gar höra till ordningen för dagen. Ingenting
efvergår likväl följande af officiella tidningen
mo 7
TT