karne, hade i synnerhet polska legionen lidit mycket, och några bataljoner Honveds hade i största oordning samt utan vapen återvändt till Arad. Den 20 Aug. Med anledning af de ryska truppernas segrar i Ungern och Görgeys kapitulation, hölls i går en högtidlig militärisk gudstjenst ilägret! på Powonsk-slätten, i närvaro af kejsaren, storfursten Michael, rikskansleren Nesselrode, Österrikes, Preussens och Frankrikes sändebud samt här när-, varande främmande officerare. Storfursten thronföljaren har den 46 afrest till Wien, åtföljd af sina Mlygeladjutanter, grefvarue Benkendorf, Adlerberg ock Folstoi. iVien d. 19 Aug. Underrättelserna från Ungern bekräfta sig till alla detaljer och ingen tviflar längre på att Görgey har underkastat sig och att Kossuth samt Bem hafva flytt. Man frågar endast, om del öfriga kärcheferna Klapka, Vetter, Perczel och Dem-. binski skola efterkomma Görgeys uppmaning, om de fästningar, hvilka hittills varit ointagliga, skola öppna sina portar utan strid och om kriget således skall anses slutadt eller om kapitulationen endast varit en partiel ka!astrof. Al!a, som känna Görgey, seisist-: nämnde händelse endast ett nytt bevis på hans ridderliga karakter, under det andra påstå att hat till Kossuth ledt honom. Vi hylla till alla delar den förra åsigten. Utmärkta karaktärer äro sällsynta och det är en kär pligt för den opartiske poli!ikern, att göra full rättvisa ät dem då de påträffas. Görgeys enskilda karaktär var städse tadelfri, hans patriotism var renare och mindre blandad med egenkärlek än agitatorn Kossuths. Det var ingen personlig hämnd, intet lågt hat, som dref honom att strida mot Österrike. Han var en utmärkt, inom sitt regemente aktad officer, och lemnade frivilligt tjensten samt nedsatte sig i Prag, der han vänskapsfullt upptogs i en aktad professors familj och en tid sysselsatte sig med kemi och naturvetenskaperna. Revolutionen väckte has honom den gamla vapenlusten. Alla, som då sågo honom, försäkra att han, ehuru Magyar till lif och själ. alldeles icke sökte sitt fåderneslands lycka i en skiljsmessa från Österrike. Monarkiens friare utveckling och icke dess styckning, var hans syfte, och han hoppades derpå intill det ögonblick, då Ungerska parlamentet dekreterade huset Habsburgs afsättning. Från denna tid sågl: Görgey sitt land nalkas afgrunden och i hans ögon var Kossuths diktatur en abnormitet. Men likvälj! ansåg han sig böra bibehålla sin vigtiga befattning, mera af militärisk hederskänsla än af sympati för den nya sakernas ordning. Hans ställning till Kossuth blef derföre med haarje dag olidligare. Efter Ofens intagande blef brytningen mellan dem så betänklig, att en deputation begaf sig till Görgey och begärde förklaring öfver hans afsigter och blifvande förhållande. Detta skedde efter slaget vid Komorn. IT oasonsth sila 64 hola oven BRUNE KONCentreras i södra Ungern, Görgey såg i denna åtgärd endast en förlängning af kriget, men lydde likväl, mindre Kos-: suths befallning, än en stridslysten härs uppmaning. : Med 50—40,000 man lemnade han Komorn, och lyckades, liksom genom ett underverk, att slå sig igenom till Tokay, att uppnå Grosswardein och plötsligen visa sig vid Arad. Vid hans ankomst till Vilagos var hären i det förfärligaste tillstånd; vapen, ammunition, proviant och penningar — allt saknades. Görgey hade utfört sitt värf och fört armeen söderut; han kunde nu fordra räkenskap af Kossuth, men i stället för hvarje svar nedlade denne sin värdighet och öfverl-mnade den ti:l Görgey, som straxt sammankallade ett krigsråd och beslutade Ungerns underkastelse. Sannoiikt stod ingen annan utväg öppen för armeen. Görgey skulle blifvit tvingad till detta steg, om det äfven icke redan länge ansetts af honom som det enda ärofulla. Från denna stånd-: punkt kan Görgeys beslut kallas hedrande, loyalt: och patriotiskt. Ungern måste, öfverlemnadt till sig sjelft, falla förr eller sednare. Men hvarje dag, som striden ytterligare fortsattes, skulle hafva tillfogat landet nya, djupa och länge smärtande sår. Liksom Polen 14830, kunde äfven Ungern begät eu sjelfmord och sett tusende afsina ädlaste söner försmäkta i landsflykt. Men det var bättre att bevara lifskraften och frivilligt inställa sig för den dorstol, der dess lagliga monark är domaren och hela verlden dess försvarare. Huru skall processen slutas? Wi hafva redan sagt det: gerom en nådig dom. Förlåtelsen skall blifva en läkande balsam för de djupa såren. Landets politiska tillstånd är garanteradt genom författningen af den 4 Mars, som är monarkiens grundlag. Utan att bryta fördragen kunde Europa endast beklaga blodsutgjutelsen i Ungern, menl. måste förhålla sig som åskådare; nu kan det förena sin stämma med alla Österrikares och uttrycka sina önskningar för Ungerns lycka och välfärd under hela Österrikes fria uivecklingsbaner. Detta är äfven regeringens ledande tanke, och vi hoppas, att den snart mätte komma till utförande. ITALIEN. f en artikel om romerska förhållanderna säger the Times: Vi draga ej i betänkande att säga, att Mazzinis kraftigaste åtgärder varit mindre skadliga för påfvens verldsliga makt, än dess egna agen ters oskickliga och ofördragsamma förfarande. Frankrikes och de öfriga katholska makternas örkunnade afsigt är att gifva fasthet och sjelfständighet åt hufvudet för den kyrka de tillhöra; men statsmännen i dessa länder borde nse, att detta mål är oupphinneligty så längel varken enighet eller förtroende råder mellan våfven och det folk han skall herrska öfver. Im icke Pius IX har nog fasthet, omdömesörmåga och karaktersstyrka till att skilja mellan de verkliga rättigheterna som han bör hålla på, och de plumpa illusioner, som nästan fullkomligt begraft påfvedömet under sina ruiner, så ger han sjelf banesåret åt sin makt. Det påstås att han efter sin Hedschrav eller flykt till Gaöta tror på något slags underbar inblandning af Försynen i hans sak — och de franska kanonernas oväntade inblandning liknar verkligen ett mirakel. Men påfvarne kunna lika litet som andra suveräner lefva på ett öfvernaturligt sätt, och deras makt måste gå öfver ända när de missbruka den. En fanatisk fiende till påfvemakten kan icke önska någonting hellre, än att denna makt åter upprättas! genom medel som visa hur oförbätterlig den är! till sin natur och huru oundvikligt dess fall. Och hvad oss be:räffar, så kunne vi, i trots af vår aktning för öfverhufvudet för en så stor del af kristna kyrkan, ej finna i påfvens politik och afsigter någonting som kan komma hans mest afgjorda motståndares förutsägelser på skam.n — Tillståndet 1 de romerska proviserna skildras( äfven i moderata tidningar såsom odrögligt. Arresteringar, landsförvisningar och afrättningar höra till ordningen för dagen. Ingenting efvergår likväl följande af officiella tidningen mo 7 TT