UL DdlalfvluTls Uvia VINvI Adele
REVY AF TIDNINGARNE.
Aftonposten var i går vid mycket elakt
lynne mot Aftonbladet. Utan någon anled-
ning för tillfället, eller såsom fransmännen
säga, åpropos de bottes, har Vinterguden upp-
häft höga jemmerrop öfver det martyrskap,
som yrkesbröderne i Allehanda-Aftonposten
måste lida för sin rättfärdighets skull, eller
för det de försvara det hvilande representa-
tionsförslaget. Sjelfva stenarna skulle kunna
gråta åt den misshandling, hvartill Aftonbla-
det gjort sig skyldigt emot kamraterne. MHörJ
blott på en liten stund uttryck sådana som
följande om Aftonbladet: den store äreskän-
daren, — —; han lefver för att smutsa och
smutsar för att lefvav — —; låt honom fråga
tjugu personer — och bestämdt skola nit-
ton svara honom att han antingen är ohjelp-
ligt inskränkt eller skamlöst oärligs — —;
åtskilliga landsortsblad, hvilkas rörelse, oak-
tadt allt prat om landsortspressens emancipa-
tion, varit, är och volente Deo förblifver att
blott i minut afsätta den stora Stockholmska
smädelsefabrikens tillverkningar. Det tjenar
ptill intet att vädja till dessa minutörers he-
der och rättskänslas — —; de radikale smä-
darne, m. m. Emedlertid är det en tröst
att finna, det allt detta lidande icke kunnat
rubba ett jota af yrkesbrodrens tanka om det
hvilande förslagets förtjenster; med ridderligt
hjeltemod och öppet visir går han att kläda
blodig skjorta för detsamma. Se här dess egna
ord: patt förslaget (det hvilande) gynnar en
sådan öfvervigt (nyss förut är neml. taladt
om aristokratiens, eller hierarkiens, eller byrå-
kratiens, eller plutokratiens öfvervigt) hafva
nvi väl hört sägas, men aldrig ännu bevisas.
Vår öfvertygelse är, att hela det påståendet
vär falskt, ingenting mer och ingenting min-
dre än komplett falskt. En utredning af verk-
liga förhållandet måtte väl blifva möjlig, och
det snart nog, och till dess uppskjuta vi för
vår del diskussionen derom, underkastande
Oss det obehaget att ännu oafbrutet nedsvär-
tas af lögnen och de infama insinuationerna,
hvilka säkert aldrig skola tryta, så länge vi
hafva de motståndarne att kämpa med.,
Är icke detta nära nog ett sublimt pathosi
klagovisans genre?
Emedlertid har det nu ändtligen kommit
så långt, att vår yrkesbroder förklarat sig anse
all mening, att det hvilande förslaget gynnar
de privilegierade, för komplett falsk och att
ban till och med vill tills vidare lida hvad
som helst för denna tro.
Hvad är det åter som försatt mannen i så-
dan bestörtning och vrede? Jo, säger han
sjelf, att Aftonbladet är angeläget, att få den
tron spridd att Aftonposten är devuerad och
går vederbörandes ärender. Men när nu Af-
tonposten sjelf så uttryckligt och oinskränkt
adopterar Regeringens förslag, som Winter-
bladsmannen här tillkännagifvit, hvad i all
verlden skola vi då säga? Skola vi kanske
yttra att Aftonposten år emot vederbörande?
Då för någon tid sedan Aftonbladet uttryckte
sin förundran att Aftonposten nu spelar unge-
fär samma roll vis å vis de liberala, som Gran-
skaren och Jurnalen fordom, mutatis mutan-
dis med afseende på de allmänna tidsomstän-
digheterna, så tillade vi uttryckligen, att vi ej
misstänkte att sådant skedde af orena motiver
och yttrade att vi ansågo hrr Dalman och
Theorell för goda till en sådan roll. Men hvad
hjelper det? Aftonbladet får ändå heta äre-
skändare.
Hela det ifrågavarande förhållandet skulle
kanske lätt nog kunna expliceras om de tre
vise männen i Aftonposten kunde lugna sig
litet. De skulle då utan tvifvel finna, att den
som sjelf anser sig tillhöra de liberala, fastän
i en moderat kulör, väl kan skilja sig i me-
ningar ifrån en mera prononserad fraktion,
och lemna skäl för sin skiljaktighet; men han
öfverhopar icke den sednare med ovett eller
bemöter den med en löjlig grötmyndighet och
öfversittareton, såsom Aftonposten gjort t. ex.
med deltagarne i Orebromötet. Det är genom
sistnämnda handlingssätt som vi anse Afton-
posten hafva ställt sig på samma ståndpunkt
emot de liberala nu, som händelsen på sin tid
vär med f. d. Granskaren, Axplockaren, All-
männa Jurnalen, m. fl. Vi skulle tro att den
saken tål att tänka på.
Befordringsmålet vid Götha artilleri (angå-
ende kapten Zachrissons förbigående vid er
befordran; för det han hade varit ledamot a!
reformsällskapet), fortfar att sysselsätta pres-
sen. Bore innehåller, i anledning af den föru!
omtalta insända artikeln i Aftonposten, någr:
anmärkningar, Hvaraf vi meddela följande
stycke:
Om fråga endast varit att skaffa Z. ändring
generalfälttygmästarens beslut, så hade visserliger
ärendet bordt behandlas såsom ett vanligt hesvärs