UL DdlalfvluTls Uvia VINvI Adele REVY AF TIDNINGARNE. Aftonposten var i går vid mycket elakt lynne mot Aftonbladet. Utan någon anledning för tillfället, eller såsom fransmännen säga, åpropos de bottes, har Vinterguden upphäft höga jemmerrop öfver det martyrskap, som yrkesbröderne i Allehanda-Aftonposten måste lida för sin rättfärdighets skull, eller för det de försvara det hvilande representationsförslaget. Sjelfva stenarna skulle kunna gråta åt den misshandling, hvartill Aftonbladet gjort sig skyldigt emot kamraterne. MHörJ blott på en liten stund uttryck sådana som följande om Aftonbladet: den store äreskändaren, — —; han lefver för att smutsa och smutsar för att lefvav — —; låt honom fråga tjugu personer — och bestämdt skola nitton svara honom att han antingen är ohjelpligt inskränkt eller skamlöst oärligs — —; åtskilliga landsortsblad, hvilkas rörelse, oaktadt allt prat om landsortspressens emancipation, varit, är och volente Deo förblifver att blott i minut afsätta den stora Stockholmska smädelsefabrikens tillverkningar. Det tjenar ptill intet att vädja till dessa minutörers heder och rättskänslas — —; de radikale smädarne, m. m. Emedlertid är det en tröst att finna, det allt detta lidande icke kunnat rubba ett jota af yrkesbrodrens tanka om det hvilande förslagets förtjenster; med ridderligt hjeltemod och öppet visir går han att kläda blodig skjorta för detsamma. Se här dess egna ord: patt förslaget (det hvilande) gynnar en sådan öfvervigt (nyss förut är neml. taladt om aristokratiens, eller hierarkiens, eller byråkratiens, eller plutokratiens öfvervigt) hafva nvi väl hört sägas, men aldrig ännu bevisas. Vår öfvertygelse är, att hela det påståendet vär falskt, ingenting mer och ingenting mindre än komplett falskt. En utredning af verkliga förhållandet måtte väl blifva möjlig, och det snart nog, och till dess uppskjuta vi för vår del diskussionen derom, underkastande Oss det obehaget att ännu oafbrutet nedsvärtas af lögnen och de infama insinuationerna, hvilka säkert aldrig skola tryta, så länge vi hafva de motståndarne att kämpa med., Är icke detta nära nog ett sublimt pathosi klagovisans genre? Emedlertid har det nu ändtligen kommit så långt, att vår yrkesbroder förklarat sig anse all mening, att det hvilande förslaget gynnar de privilegierade, för komplett falsk och att ban till och med vill tills vidare lida hvad som helst för denna tro. Hvad är det åter som försatt mannen i sådan bestörtning och vrede? Jo, säger han sjelf, att Aftonbladet är angeläget, att få den tron spridd att Aftonposten är devuerad och går vederbörandes ärender. Men när nu Aftonposten sjelf så uttryckligt och oinskränkt adopterar Regeringens förslag, som Winterbladsmannen här tillkännagifvit, hvad i all verlden skola vi då säga? Skola vi kanske yttra att Aftonposten år emot vederbörande? Då för någon tid sedan Aftonbladet uttryckte sin förundran att Aftonposten nu spelar ungefär samma roll vis å vis de liberala, som Granskaren och Jurnalen fordom, mutatis mutandis med afseende på de allmänna tidsomständigheterna, så tillade vi uttryckligen, att vi ej misstänkte att sådant skedde af orena motiver och yttrade att vi ansågo hrr Dalman och Theorell för goda till en sådan roll. Men hvad hjelper det? Aftonbladet får ändå heta äreskändare. Hela det ifrågavarande förhållandet skulle kanske lätt nog kunna expliceras om de tre vise männen i Aftonposten kunde lugna sig litet. De skulle då utan tvifvel finna, att den som sjelf anser sig tillhöra de liberala, fastän i en moderat kulör, väl kan skilja sig i meningar ifrån en mera prononserad fraktion, och lemna skäl för sin skiljaktighet; men han öfverhopar icke den sednare med ovett eller bemöter den med en löjlig grötmyndighet och öfversittareton, såsom Aftonposten gjort t. ex. med deltagarne i Orebromötet. Det är genom sistnämnda handlingssätt som vi anse Aftonposten hafva ställt sig på samma ståndpunkt emot de liberala nu, som händelsen på sin tid vär med f. d. Granskaren, Axplockaren, Allmänna Jurnalen, m. fl. Vi skulle tro att den saken tål att tänka på. Befordringsmålet vid Götha artilleri (angående kapten Zachrissons förbigående vid er befordran; för det han hade varit ledamot a! reformsällskapet), fortfar att sysselsätta pressen. Bore innehåller, i anledning af den föru! omtalta insända artikeln i Aftonposten, någr: anmärkningar, Hvaraf vi meddela följande stycke: Om fråga endast varit att skaffa Z. ändring generalfälttygmästarens beslut, så hade visserliger ärendet bordt behandlas såsom ett vanligt hesvärs