utkommenderade bataljonen, hvilket snart blef allmänt bekant, så att, då nämnde major, i egenskap af ledamot uti Jägareföreningens direktion, inställde sig vid den pågående målskjutningen, han af en mängd bekanta lyckönskades till kommenderingen. Emedlertid ankom emot middagen den från Norrköping återvändande extra-posten med ofvannämnde ordres till öfverste Klingspor, tillika med en E. P. M. från Landtförsvarsdepartementets kommando-expedition, så lydande: LandtförsvarsDepartementsCommando -Expedition. På hr Stats-Rådets och Departements-Chefens befallning får jag den äran hr Öfversten vid handen gifva, att den Bataljon utur Kongl. 4:sta Lifgrenadier-Regementet, hvilken, enligt General-ordres af denna dag, bör försättas i marchfärdigt tillstånd, kommenderes af Tredje Majoren, Henrik Sundevall ; förses i öfrigt med företrädesvis dugligt befäl, samt åtta degar efter att uppbrottsordres äro Herr Öfversten tillhandakomne, inträffa i Westervik, der den skall embarquera. Christiania den 2 Augusti 1849. C. Loven. Expeditions-Chef. Östgötha Correspondenten anmärker, att befallningen om majoren Jönssons förbigående icke kan vara föranledd af misstroende till hans skicklighet, enär han blifvit utnämnd till 2:dre major, under den tid hr von Hohenhausen sjelf varit chef för landtförsvarsdepartementet. Vidare sätter Ö. C i fråga om någon författning eller något kungabref finnes, som berättigat statsrådet att för detta fall utgifva en extra promemoria, och förmenar, att kommenderingar inom regementet tillhöra ensamt regementsbefälet, under de kontroller som distriktsbefälet o. s. v. ensamt har sig uppdraget att utöfva. Ett sådant ingripande af departementschefen i en regementschefs detaljgöromål anser Ö. C. kompromettera den sednare, emedan det underkänner hans rältskänsla och omdöme. Emedlertid råder O. C. major Jönsson ifrån att taga afsked, hvarom tal varit. (Frågan torde vara grannlaga, då det gäller att skicka en särskild truppfördelning till tjenstgöring, af beskaffenhet som den ifrågava: rande, då den under tiden ej står under regementschefens eget inseende. Anmärkningen i Ö. C. har emedlertid synts oss förtjent att omnämnas.) Slutligen fäster O. C. sig vid ordern, det bataljonen skulle förses med företrädesvis dugligt befäln, såsom en exempellös förolämpning mot bataljonens hela officerskår.