Iramtrolla lör oss en ver:ad at olversinnliga
njutningar och liksom en caskad kastar sitt
fina harmoniska duggregn öfver det ofta så
qvafva salongslifvet. Hvem hör icke under en
stilla sommarafton från sjön dessa
Tonernas vågor
Himmelska lågor,
och känner ej huru de
Fylla med tjusning
hela hans själl!
Att låta alla samhällsklasser komma i åt-
njutande af sångens gudauppenbarelse, har i
sednare tider utgjort föremålet för ganska vidt
omfattande företag. Vi se huru t.ex. i Tysk-
land det ena sångarförbundet efter det andra
uppstår, och utbreder sig likt ett intellektuelt
jernvägsnät öfver hela landet: Här i vårt fä-
dernesland hafve vi visserligen flere sångsäll-
skaper, men något egentligt musikaliskt folklif
rörer sig ännu icke hos oss. Början till bil-
dandet af ett dylikt, borde bäst kunna väckas
genom utgifvandet af ett verk: som innehölle
det förträffligaste, som blifvit skrifvet för fler-
stämmig sång. Genom ett omsorgsfullt val
af icke endast nyare, utan äfven af äldre in-
och utländska tonsättares arbeten, borde detta
verk då kunna blifva ett slags musikaliskt
breviarium, innehållande det värdefullaste af
hvad i denna väg utkommit, samladt på ett
ställe, och fastläst, icke som det katholska bre-
viariet vid högaltaret, utan vid alla de hjer-
tan, som slå för det sköna och herrliga som i
sången blifvit oss uppenbaradt. Det skulle
blifva den elektriska gnista, som öfverallt der
den föll, tänder en värmande låga för upprät-
tandet af flera i hela landet sammankommande
och ädelt täflande nationssångföreningar.
Med hänsigt till det inflytande den fler-
stämmiga sången öfverallt, både i det enskildta
och det allmänna visat sig utöfva, anse vi det
vara af vigt att undersöka, huruvida ifrågava-
rande samling, genom ett samvetsgrannt val
af stycken sökt att uppfylla de fordringar, en
förädlad smak för konstverk af denna art
stadgat.
Elfva häften hafva inalles häraf utkommit.
Vi skole till en början företaga en granskning
af de 5 häften, till hvilka partitur förefinnes,
och uppskjuta bedömandet af de öfriga häftena
till deras partitur hunnit utgifvas.
De första 5 häftenas partitur innehåller sån-
ger af G, Randel, Gade, Josephson, Böttger.
Zöllner, Jahnke, J. Otto och G. Wennerberg.
Det var en vacker tanke af furstesonen att
ställa sig i spetsen för ett verk som har en
så ädel syftning som detta. Måtte han en
gång blifva för tonkonsten hvad hans store
farfader var för de bildande konsterna: deras
vän i tänkesätt och handling.
Vid Randels sång (JM 5), som i öfrigt är rik
på fylliga harmonier och som är ganska tack-
sam i utförandet, måste vi göra den anmärk-
ningen, att i 17:de och 19:de takterna inträffar
ett onödigt tvärstånd, hvilket genom mellan-
stämmornas utbyte ganska väl kunnat undvi-
kas. Andra tenoren borde i stället för pro-
gressionen a, aiss, h,h, h, hafva: hy aiss
a, giss, h. Första basen i stället för fiss,
hiss, a, ) giss, giss, hafva: fiss, fiss, h, h, giss.
Sak samma förekommer i 19:de, 25:te och 27:de
takterna. Genom utbytet skulle äfven de för-
budna quintföljderna undvikits.
Den nordiska anda, som genomflägtar Gades
pFörhoppningar,, är oss innerligt kär, liksom allt
som bär dragen af det nordiskt ljufva, enkelt!
rörande, och på samma gång allvarligt hög-
tidliga.
Josephsons Kring berg och dal är konst-
närligt utarbetad; då vi ännu icke hört den
sjungas, kunne vi naturligtvis icke dömma om
den tar sig lika väl ut i sång som på pappe-
ret. En allt för skarp dissonans i 9:de takten
p. 9 önskade vi bort. Der förekommer en
stämförning af betänklig art. Genom att ändra
1:sta basens sista åttondedel i föregående takt
till g, och låta den fortskrida till ess, hade
saken varit bjelpt.
Böttgers Kärlekstårar och Zöllners )Hvart-
hänv innehålla blott vattnigt pjunk, allt igenom.
Jahnkes Sjömannen, är en i vårt tycke
mindre lyckad imitation af O. Lindblads Ang-
båtssång,. På ett gladt anrop: Kapten! sva-
rar denne med någon undran och i en kla-
gande mollton: Hvad är å färdel och får då
veta att: )Nu är allt klart! Några af sjömän-
nen sjunga sedan: Lifvad af kärleks mäktiga
lågor, andra: upphäfva derunder ett 6 takter
upprepadt, högst disharmoniskt ohoj, allt un-
der det kärlekens mäktiga lågor lifva kamra-
terna. Det låter som vissa löpningar, hvarmed
kattor ibland förtjusa sina åhörare. Denna sång
upptager 62 takter och kan i detta fall åtmin-
stone sägas äga en .försvarlig embonpoint.
Som en stjerna mellan stormmoln framblic-
kar Ottos ;Vårvisa. Hvad det döck är skönt
att iblarid få andas ut, få tala ut hvad bjertat
känner. Hvarföre skänkes oss härtill så få
stunder i lifvet? Hvarföre unnar oss sångens
genius så få stycken af samma slag som detta?
Wennerbergs sånger röja en eldig själ, som
lågar för det fosterländska, och som äger för-
måga att inspirerä. Det vore någonting att
höra denna Frihetssång, sjungen af ett par
hundrade unga män. lågande af frihet och
mannamod i nödp;, det skulle sannerligen vara
ett under om. icke despotismens jättejernspiror
för denna tonstorm skulle svigta och böja sig
som rö för vinden. Vi återkomma framdeles
till dessa sånger fulla af eld och ungdomlig
inspiration.
Som denna qvartettsamling hittills tyckes
på det hela taget vara omsorgsfullt redigerad
och dess yttre väl vårdadt, tillönske vi den-
samma all lycka och fortkomst, och kunne
godt rekommenderas den som bidragande till
en bland de mest förädlande och upplyftande
själsnjutningar, som konsten bar att erbjuda,
ochi vilket är det -bästa af allt — ett verk
som kan: uppfattas icke allenast af några få
invigde, utan af alla.
2) Fria Fantasier för Pianoforte, af C. J. L.
re ÄR ren WwV UVI