Iramtrolla lör oss en ver:ad at olversinnliga njutningar och liksom en caskad kastar sitt fina harmoniska duggregn öfver det ofta så qvafva salongslifvet. Hvem hör icke under en stilla sommarafton från sjön dessa Tonernas vågor Himmelska lågor, och känner ej huru de Fylla med tjusning hela hans själl! Att låta alla samhällsklasser komma i åtnjutande af sångens gudauppenbarelse, har i sednare tider utgjort föremålet för ganska vidt omfattande företag. Vi se huru t.ex. i Tyskland det ena sångarförbundet efter det andra uppstår, och utbreder sig likt ett intellektuelt jernvägsnät öfver hela landet: Här i vårt fädernesland hafve vi visserligen flere sångsällskaper, men något egentligt musikaliskt folklif rörer sig ännu icke hos oss. Början till bildandet af ett dylikt, borde bäst kunna väckas genom utgifvandet af ett verk: som innehölle det förträffligaste, som blifvit skrifvet för flerstämmig sång. Genom ett omsorgsfullt val af icke endast nyare, utan äfven af äldre inoch utländska tonsättares arbeten, borde detta verk då kunna blifva ett slags musikaliskt breviarium, innehållande det värdefullaste af hvad i denna väg utkommit, samladt på ett ställe, och fastläst, icke som det katholska breviariet vid högaltaret, utan vid alla de hjertan, som slå för det sköna och herrliga som i sången blifvit oss uppenbaradt. Det skulle blifva den elektriska gnista, som öfverallt der den föll, tänder en värmande låga för upprättandet af flera i hela landet sammankommande och ädelt täflande nationssångföreningar. Med hänsigt till det inflytande den flerstämmiga sången öfverallt, både i det enskildta och det allmänna visat sig utöfva, anse vi det vara af vigt att undersöka, huruvida ifrågavarande samling, genom ett samvetsgrannt val af stycken sökt att uppfylla de fordringar, en förädlad smak för konstverk af denna art stadgat. Elfva häften hafva inalles häraf utkommit. Vi skole till en början företaga en granskning af de 5 häften, till hvilka partitur förefinnes, och uppskjuta bedömandet af de öfriga häftena till deras partitur hunnit utgifvas. De första 5 häftenas partitur innehåller sånger af G, Randel, Gade, Josephson, Böttger. Zöllner, Jahnke, J. Otto och G. Wennerberg. Det var en vacker tanke af furstesonen att ställa sig i spetsen för ett verk som har en så ädel syftning som detta. Måtte han en gång blifva för tonkonsten hvad hans store farfader var för de bildande konsterna: deras vän i tänkesätt och handling. Vid Randels sång (JM 5), som i öfrigt är rik på fylliga harmonier och som är ganska tacksam i utförandet, måste vi göra den anmärkningen, att i 17:de och 19:de takterna inträffar ett onödigt tvärstånd, hvilket genom mellanstämmornas utbyte ganska väl kunnat undvikas. Andra tenoren borde i stället för progressionen a, aiss, h,h, h, hafva: hy aiss a, giss, h. Första basen i stället för fiss, hiss, a, ) giss, giss, hafva: fiss, fiss, h, h, giss. Sak samma förekommer i 19:de, 25:te och 27:de takterna. Genom utbytet skulle äfven de förbudna quintföljderna undvikits. Den nordiska anda, som genomflägtar Gades pFörhoppningar,, är oss innerligt kär, liksom allt som bär dragen af det nordiskt ljufva, enkelt! rörande, och på samma gång allvarligt högtidliga. Josephsons Kring berg och dal är konstnärligt utarbetad; då vi ännu icke hört den sjungas, kunne vi naturligtvis icke dömma om den tar sig lika väl ut i sång som på papperet. En allt för skarp dissonans i 9:de takten p. 9 önskade vi bort. Der förekommer en stämförning af betänklig art. Genom att ändra 1:sta basens sista åttondedel i föregående takt till g, och låta den fortskrida till ess, hade saken varit bjelpt. Böttgers Kärlekstårar och Zöllners )Hvarthänv innehålla blott vattnigt pjunk, allt igenom. Jahnkes Sjömannen, är en i vårt tycke mindre lyckad imitation af O. Lindblads Angbåtssång,. På ett gladt anrop: Kapten! svarar denne med någon undran och i en klagande mollton: Hvad är å färdel och får då veta att: )Nu är allt klart! Några af sjömännen sjunga sedan: Lifvad af kärleks mäktiga lågor, andra: upphäfva derunder ett 6 takter upprepadt, högst disharmoniskt ohoj, allt under det kärlekens mäktiga lågor lifva kamraterna. Det låter som vissa löpningar, hvarmed kattor ibland förtjusa sina åhörare. Denna sång upptager 62 takter och kan i detta fall åtminstone sägas äga en .försvarlig embonpoint. Som en stjerna mellan stormmoln framblickar Ottos ;Vårvisa. Hvad det döck är skönt att iblarid få andas ut, få tala ut hvad bjertat känner. Hvarföre skänkes oss härtill så få stunder i lifvet? Hvarföre unnar oss sångens genius så få stycken af samma slag som detta? Wennerbergs sånger röja en eldig själ, som lågar för det fosterländska, och som äger förmåga att inspirerä. Det vore någonting att höra denna Frihetssång, sjungen af ett par hundrade unga män. lågande af frihet och mannamod i nödp;, det skulle sannerligen vara ett under om. icke despotismens jättejernspiror för denna tonstorm skulle svigta och böja sig som rö för vinden. Vi återkomma framdeles till dessa sånger fulla af eld och ungdomlig inspiration. Som denna qvartettsamling hittills tyckes på det hela taget vara omsorgsfullt redigerad och dess yttre väl vårdadt, tillönske vi densamma all lycka och fortkomst, och kunne godt rekommenderas den som bidragande till en bland de mest förädlande och upplyftande själsnjutningar, som konsten bar att erbjuda, ochi vilket är det -bästa af allt — ett verk som kan: uppfattas icke allenast af några få invigde, utan af alla. 2) Fria Fantasier för Pianoforte, af C. J. L. re ÄR ren WwV UVI