föröfvat; men när det frivilligt försakade sin
valrätt, har det icke dermed gjort de ändå
företagna valen ogiltiga. Det vann väl på sin
sida den allmänna rättskänslan; men så länge
regeringen förmår genomdrifva den på detta
vis tillkomna andra kammarens — dess under-
gifna verktygs — beslut, måste den demokra-
tiska oppositionen blifva alldeles omärklig.
Om det demökratiska partiet hade deltagit
i valen, så är det uppenbart, just genom de nu
i valen icke deltagandes mängd, att den andra
kammaren skulle fått ett helt olika lynne mot
nu. Det är mer än sannolikt att folkpartiet,
i trots af vallagens svekfulla beskaffenhet, då
hade vunnit en öfvervägande majoritet i denna
kammare; ehuru lika sannolikt, att en ny
sprängning af riksförsamlingen och nya vålds-
erningar blifvit följden af en dylik utgång.
gång inkommen på laglöshetens bana, har
regeriusen ej mer någon annan vägvisare för
sina åtgärder, än sitt godtycke. Men då den
är i besittning af medlen att genomdrifva hvad
den behagar, så skulle det varit dårskap af
demokiatien att göra ett nytt, fruktlöst för-
sök; och ur sådan synpunkt har denna kanske
förfarit st välbetänkt, när den handlade som
den gjorde.
Man käönner nu med full visshet, att en
xkonstitution på den bredaste demokratiska
grundval hör för närvarande till omöjlighe-
terna. Inn an någonting sådant kan komma i
fråga, skulle konungen hafva frångått grund-
satser, som stå i den mest uppenbara strid
med hans högtidliga löfte om en dylik kon-
stitution. Han skulle dessförinnan omgifva sig
med en helt annan krets af rådgifvare och
omgängesvänner; han skulle försaka tankan
på enväldet, erkänna folksuveräniteten, låta
tron på sin gudomliga makt falla, och i all-
mänhet antaga hela det system af rättsgrund-
satser, som en verkligt konstitutionell furste
måste godkänna och följa, om han såsom så-
dan vill befrämja sin och sitt folks välfärd.
Men han har sjelf förrådt sin och kamarillor-
nas innersta tanka, genom det verldskunniga
rimmeri, som han lät undfalla sig, när han
sade: Emot demokrater hjelpa blott soldater!,
och så länge bajonetternas makt förslår, kom
mer ni all få se Preussen qvar på den stånd-
punkt, dit våldet nu en gång försatt det, och
att hos oss icke upptäcka någon sämja om fol-
kets och furstens ömsesidiga rättigheter, ingen
fred emellan partierna, intet lugn och ingen
ordning, som erkännas frivilligt och äga annan
borgen än bajonetterna. Utan tvifvel skulle det
bero på segervinnarne sjelfva att nu tala för-
soningens språk, om de ville med sans och
visdom begagna sin seger; men hittills har det
demokratiska partiet goda grunder att på sina
motståndares felsteg bygga sina framtidsför-
hoppningar. Ty hvad vi hittills haft tillfälle
att märka, visar alltför tydligt att ingen fråga
är om hvarken sans eller försoning, på seger-
vinnarnes sida. Dessa röja tvärtom att detro
ett skräcksystem vara det riktigaste, och att
de icke hysa minsta farhåga för dettas äfven-
tyrlighet i längden. - I enlighet härmed anstäl-
las nu öfverallt förföljelser för enskilda me-
ningar. Mot dem som misstänkas för frisin-
nade åsigier tillåtas våldföranden af soldatho-
par eller släppta pöbelsvärmar, utan ansvar
eller påföljd; en cha skara högmål och
tryckfrihetsi mål sysseljifta rikets alla domsto-
lar; och flitigt begag härvid den nya tryck-
frihetsföror dningen och jurymansförordningen,
som medgilva att för bvart ord, som missha-
gar den allrådande reaktionen, släpa de miss-
hagliga ordens uttalare inför de af vederbö-
rande polismästare utnämnda juryerna — re-
aktionens est utsökta nya redskap. Det kan
tyckas obegripligt att styrelsen, under ett dy-
likt system, alltjemnt fortsätter bedyrandet om
sina afsigier att upprätthålla den konstitutio-
nella friheten och ett välgrundadt välstånd.
En sådan sjelfmotsägelse i språk och i hand-
lingssätt kan endast förklaras på ett sätt af två:
Antingen är språket blott en samling toma
fraser, och de som föra det veta fullkomligt
om silt bedrägeri; eller ock — och detta är
ännu det sannolikaste — befinna sig konungen
och hans ministrar i det sjelfbedrägeriet att
alltjemnt anse sina egna åsigter för ofelbara
och tro den så kallade kraftfulla styrelsen
bestå uti konstitutionella formers användan-
de till stöd för regeringens godtycke, För
dem som hysa dylika inbillningar måste op-
position aliliid förefalla som ett brott och
demokratien som en dödsfiende, mot hvilken
äfven en passionerad hämntörst är förlåtlig,
om ej tillåtlig.
Emeliertid har vår regering nu uppnått sitt
syftemål. Den äger till biträde vid sitt en-
välde en riksfö;samling, som till tre fjerde-
delar består af beroende embetsmän och full-
komligt pålitliga verktyg — den har oktroje-
rat en grundlag, som skimrar mer, än den ha-
tade författningskungörelsen af den 29 Mars
1844, men som i sjelfva verket är mera till
dess egen fördel; — den kan, enligt densam-
ma, under form af ordningsåtgärd, genast af-
sätta hvilken embetsman den vill, till och med
domare, blott för deras politiska tänkesätts
skull; — och med den nya riksförsamlingens
majoritet fullkomligt i sin hand, kan den re-
videra och fastställa nya grundlagar.
Ni ser hvilka utsigter vi nu äga! Märkvär-
digt nog är en del af ministeren sjelf icke utan
ängslan vid deras betraktande. Deutsche Re-
GRE. V 0