ÄNNU ETT ORD OM REGERINGENS BESLUT
I LÄROVERKSFRÅGAN.
(Slut. från gårdagsbl.)
På denna bestämning i cirkuläret, såsom blott
ällande för öfvergångsperioden, lägge vi dock ej
å särdeles stor vigt, emedan man bör hoppas, att
jenna period ej skall blifva så synnerligt lång-
arig. Men deremot lägge vi all möjlig vigt
å lagbestämningen rörande befordringarne
nom det nya läroverket efter nämnda öfver-
ångsperiod. Måtte man, med all tillbörlig
ktfhing för den pröfning af lärareskicklighet,
om ligger i bestridandet af undervisningen,
cke ensidigt fästa sig vid detta prof! Ty denna
nsidighet skulle ofelbart öppna dörrar och
enster för landskapsfördomen och stiftsnepo-
ismen. Vid befordran bör ett lika strängt af-
eende göras på innehafvande kunskapsmått.
edan lönerna för de yngsta lärarne vid läro-
erket blifvit så betydligt förhöjda !) bör läro-
rerket kunna göra stora fordringar på sina
lifvande lärare. Ett högre gradualbetyg iäm-
et bör hädanefter alltid med billighet kunna
ordras, samt framdeles derjemte en af ett så-
om man för visso hoppas, blifvande Pedago-
iskt institut ?) vitsordad insigt i metodiken
Den minsta lärarelönen blifver hädanefter 600 rdr
banko, om vi ej missminnas. Denna förhöjning
är, i jemförelse med hvad hittills ägt rum, ganska
betydlig. Emedlertid är denna lön visserligen icke
för stor. En ung man, som egnar sig åt lärover-
ket, bör kunna lefva för sin sak utan ekonomiskt
bekymmer. För bi-förtjenster blir för en sådan
lärare, om han skall väl sköta sin sak, ingen tid
öfrig.
Man har till och med bört denna lönebestäm-
ning klandras på den grund, att de unge män,
som beträda andra banor, den civila så väl som
den militära, ingalunda genast mötas af samma
gola ekonomiska utsigter. Detta är visserligen
sannt. Men, om vi också icke kunne fullt nöj-
aktigt bemöta inkastet, erinra vi likväl, att unge
män, som inträda på den civila eller militära ba-
nan, ofta nog, om de så åstunda, hafva både tid
och tillfälle till privata förtjenster: att ingenting
vigtigare finnes i ett land än skolan: att bekym-
mersfrihet och sinneslugn icke äro behöfligare för
någon, än för skollärareo.
) Man berättar från Upsala, att ett enskildt säll-
skap derstädes, förmodligen bestående blott af su-
denter, förliden termin sammanträdt till lärda öf-
ningar, under ledning af eloquentie professorn
dersammastädes, en för lärdom, undervisningsskick-
lighet och nit allmänt aktad man. Sällskapet, be-
rättas det, har frivilligt sammanträdt på nämnde
lärares inbjudning till alla beredvillige; och säll-
skapet har således ännu icke någon akademisk be-
tydelse. Föremålet för sällskapets verksamhet lä-
rer hittills varit atinska talöfningar och medel-
bart öfning i muntlig utveckling och försvar af
skiftevis uppgifna satser, jemte föredrag öfver sjelf-
valda ämnen, hörande till klassisk filologi, klassi-
ska antiqviteter och historia. Man vill veta, att
sällskapet och dess verksamhet icke tillkommit
utan H. K. H. kanslerns goda minne, eller till
och med af direst föranledning från hans sida;
och de finnas, som hoppas att öfningarna smånin-
gom skola mångfaldigas och sällskapet få en aka-
demisk karakter, samt utvidga sig i anseende till
