ÄNNU ETT ORD OM REGERINGENS BESLUT I LÄROVERKSFRÅGAN. (Slut. från gårdagsbl.) På denna bestämning i cirkuläret, såsom blott ällande för öfvergångsperioden, lägge vi dock ej å särdeles stor vigt, emedan man bör hoppas, att jenna period ej skall blifva så synnerligt långarig. Men deremot lägge vi all möjlig vigt å lagbestämningen rörande befordringarne nom det nya läroverket efter nämnda öfverångsperiod. Måtte man, med all tillbörlig ktfhing för den pröfning af lärareskicklighet, om ligger i bestridandet af undervisningen, cke ensidigt fästa sig vid detta prof! Ty denna nsidighet skulle ofelbart öppna dörrar och enster för landskapsfördomen och stiftsnepoismen. Vid befordran bör ett lika strängt afeende göras på innehafvande kunskapsmått. edan lönerna för de yngsta lärarne vid läroerket blifvit så betydligt förhöjda !) bör lärorerket kunna göra stora fordringar på sina lifvande lärare. Ett högre gradualbetyg iämet bör hädanefter alltid med billighet kunna ordras, samt framdeles derjemte en af ett såom man för visso hoppas, blifvande Pedagoiskt institut ?) vitsordad insigt i metodiken Den minsta lärarelönen blifver hädanefter 600 rdr banko, om vi ej missminnas. Denna förhöjning är, i jemförelse med hvad hittills ägt rum, ganska betydlig. Emedlertid är denna lön visserligen icke för stor. En ung man, som egnar sig åt läroverket, bör kunna lefva för sin sak utan ekonomiskt bekymmer. För bi-förtjenster blir för en sådan lärare, om han skall väl sköta sin sak, ingen tid öfrig. Man har till och med bört denna lönebestämning klandras på den grund, att de unge män, som beträda andra banor, den civila så väl som den militära, ingalunda genast mötas af samma gola ekonomiska utsigter. Detta är visserligen sannt. Men, om vi också icke kunne fullt nöjaktigt bemöta inkastet, erinra vi likväl, att unge män, som inträda på den civila eller militära banan, ofta nog, om de så åstunda, hafva både tid och tillfälle till privata förtjenster: att ingenting vigtigare finnes i ett land än skolan: att bekymmersfrihet och sinneslugn icke äro behöfligare för någon, än för skollärareo. ) Man berättar från Upsala, att ett enskildt sällskap derstädes, förmodligen bestående blott af sudenter, förliden termin sammanträdt till lärda öfningar, under ledning af eloquentie professorn dersammastädes, en för lärdom, undervisningsskicklighet och nit allmänt aktad man. Sällskapet, berättas det, har frivilligt sammanträdt på nämnde lärares inbjudning till alla beredvillige; och sällskapet har således ännu icke någon akademisk betydelse. Föremålet för sällskapets verksamhet lärer hittills varit atinska talöfningar och medelbart öfning i muntlig utveckling och försvar af skiftevis uppgifna satser, jemte föredrag öfver sjelfvalda ämnen, hörande till klassisk filologi, klassiska antiqviteter och historia. Man vill veta, att sällskapet och dess verksamhet icke tillkommit utan H. K. H. kanslerns goda minne, eller till och med af direst föranledning från hans sida; och de finnas, som hoppas att öfningarna småningom skola mångfaldigas och sällskapet få en akademisk karakter, samt utvidga sig i anseende till