löjtnanten vid nationalgardet Pascal och Lalanne, f. d. direktör för nationalverkstäderna. Fredskongressen skall definitift öppnas den 22 dennes i Paris, sedan inrikesministern gifvit tillåtelse dertill, med uttryckligt vilkor, att inga för kongressens syfte främmande föremål upptagas till diskussion. Courrier Frangaisv, som uppgifves vara Thiers organ, samt Assemblee Nationale anfalla inrikesministern Dufaure, såsom alltför liberal. Sjelfv missn Journal des Dåebats, börjar blifva med den vändning, som sakerna i Rom ja taga, och yttrar bland annat: För öfrigt synes regeringen finna general Oudinots tendenser alltför reaktionära; isynnerhet har vikariatets och den andliga jurisdiktionens återde härstädes väckt ond blod. Man torde återkalla generalen, visserligen under hedrande formaliteter, under förevändning, den militäriska delen nu är slutad; äfven skall man gifva honom marskalksstafven; men alltsammans är dock endast maskerad onåd.n ee Scen i Fraxska Nalionalförsamlingen den 3 Augusti. Vi hafve förut omnämnt den stormiga debatt, som föreföll, då Lagrange påminde om de löften, som blifvit gifna åt de fallna Februarisegrarnes makar och barn, och att dessa ord till tribunen framkallade general Gourgaud, som pistod att. det i Februari hvarken funnits segrare eller besegrade, emedan någon strid icke lunnits. General Gourgaud var en af Ludviz Filips adjutanter och intimare vänner, och de: var något oväntadt att höra f. d. konunge.s tropligtigste tjenare förklara, att tronen fallit utan strid, d. v. s. att ingen uppträdt ti! dess försvar. Vi hafva derföre velat mera fu!lständigt återgifva denna i mer än ett hänsee:de pikanta debatt: Genera! Gourgaud: Republiken har aldrig varit någon cröfring, utan en surpris. I Lång igt sorl. Man ropar: Till ordningen, till) ordningen. Gourgaud reser sig och yttrar några ord till venstern, hvilka icke kunde höras. Tumult. Från hela venstern: Till ordningen, till ordningen! Ordjöranden: Jag kaliar den till ordningen, som afbrutit talaren. Lagrange: Nej, republiken var icke någon surpris, den fanns i alla fosterländska bjertan. (Lifligt bifall f: venstra sidan). Jag upprepar min påminnelse: jag fäster församlingens hela uppmärksamhet på anförvandterna till dem, som i Februari stupade på frihetens fält, och hvilka nu i 48 månader varit öfvergifna. (Ganska bra, ganska bra! — Sorl bland högern. — Dagordningen !n) Ordföranden: Jag kan icke tillåta, att alla sessioner på detta sätt upptagas af tillfälliga diskussioner. Miche! (från Bourges) uppstiger häftigt och begär ordet. (Sorl och knot på högra sidan. — Nej! Dagordningen ! — Michel yrkar enträget på sin rätt att få ordet). Ord, iden tili Michel: Ni har icke ordet. (Knot pi venstra sidan. — Tst! Tala, tala!) Röst från venstra sidan: Hr ordförande, ni har icke kallat hr Gourgaud till ordningen. Ordföranden: Ni bedrager er, jag har kallat honom till ordningen. General Gourgaud: Jag tror mig icke hafva yttrat någo! inkonstitutionelt genom hvad jag sagt... (Tst, tst!) Min afsigt var ingalunda att afbryta talaren i afseende på hans begäran om hjelp för Fe bruarirevolutionens sårade och öfriga offer. Jag afbröt honom endast, då han, talande om den 292, 23 och 24 Februari, begagnade sig af uttrycket Februarisegrare ... Jag säger, att det icke funnits några Februarisegrare. (Knot och sorl)... Det har icke funnits segervinnare, emedan det icke var någon strid. En röst från högra sidan: Bravo, nå till saken då! Gourgaud: Den 24:de slogs man endast vid två punkter: vid Palais-Royal mot 58 soldater, som Voro inneslutna i Chateau dEau (sorl), och sederraera vid Place de !a Concorde, då man anföll en corps-degarde, det icke fanns mer än 50 municipalgardister, hvilka blefvo massakrerade .... (Lifliga utrop.) Åtskilliga röster från wvenstra sidan: Snick snack... Ni känner ju ingenting om saken... Man skulle då låta massakrera sig?... Ån de 52 döda vid Boulevard des Capucines?.., Prat!... Till ordnDingen! General Gvsrgaud: Man har icke skjutit ett enda skott på Tuilerierna eller på Carrouseln. Endast 5 å 6 skott afossades mot en enstaka ridande kavallerist, som blef dödad jemte sin häst ... (Häftigt sorl). En ledamot af venstra sidan öfverröstande tumultet: Nidingar, som den 23 e. m. läto mörda folket, ehuru det icke försvarade sig! (Ja, ja!) En annan röst: Hr ordförande, låt icke Februari-. revolutionen oqvädas! En tredje röst: De hade ej så mycket mod un-l der de sista Februaridagarne. Andra röster: Hvar var ni då? Hvarföre försvarade niicke Tuilerierna. — Ja, hvarföre gjorde nil icke det? — General Gourgaud framstammar några ord, som icke kunde höras bland bullret. Ordföranden samtalar lifligt med talaren, som tillägger, att han var en af de siste, som lemnade Tuilerierna den 24 Februari. Han påminner derom Lagrange, hvilken var en af de förste, som der in trängde. Hvad Gourgaud ytterligare sade, kunde icke höras för bullret. Baune uppträder i tribunen. Röster från högra sidan, häftigt: Dagordningen! Ordföranden föreslår dagordningen, som antages. Under denna operation yttrades några häftiga ord till Baune af en representant, som satt på utskottsbänken. 3 so Ra fll nr Rd Le KR