nn ej, utan att dess död genljudar i dess moders bjerta. Med ett ord, jag skall säga honom, om så fordras, att jag älskar en annan, att jag ej älskar honom och ait jag aldrig kan älska honom ! Nåvä!! säg honom allt dettay, utbrast Emanuel, otålig öfver så mycken enträgenhet; och samma afton skola vi skrifva under kontraktet och följande dagen är du friherrinna de Lectoure ) Och dån, svarade Marguerite, då skall jag verkligen blifva den olyckligaste qvinna på jorden, ty jag har en bror, hvilken jag ej kan älska, och en man för hvilken jag ej kan hafva aktning! Farväl, Emanuel; tro mig, detta kontrakt är ej ännu underskrifvet! Vid dessa ord gick Marguerite ut, med förtviflan målad på-sitt ansigte; med denna långa och djupa Tförtvillen, på hvilken ingen makt kan verka. Också biet Emanuel öfvertygad, ej som han hade hoppats, om en vunnen seger, men väl att han skulle få en svår strid att hämpa, och han såg henne aflägsna sig med en ej utan rörelse blandad oro. Efter ett ögonblicks tystnad och orörlighet vände han sig om och blef varse kapten Paul, hvilken han hade alldeles glömt och som nu stod upprätt i dörren till kabinettet. Genast tänkte han på vigten af, att i en dylik omständighet få i sina händer de papper, som kapten Paul hade erbjudit honom, hvarpå ban bastigt satte sig ned till eu bord, tog papper och penna och vände sig till Pauli och sade: Nu, min herre, äro vi ensamma, och ingenting hindrar oss att afsluta vår affir. I hvilka ordalag önskar ni att öfverenskommelsen blir uppsatt? Diktera, jag är färdig att skrifva.n Det är öfverflödigt, min herre., svarade kapten Paul kallt. Och hvarföre? Jag har förändrat tanke.,