Ne to jag säger eder: Om j gören aldrig så många reaktionära lagar, så skolen j ändock icke döda socialismen; ty de ord, som der stå — han pekar på inskriptionen: Libertå, egalite, fraternite — skola vara vida längre än alla edra lagar. Venstra sidan tillkännagaf lifligt bifall och sessionen suspenderades enfjerdedels timma. Derefter erhöll Thies ordet och yttrade: Medborgare, representanter! Sedan jag fått pla!s i republikens församlingar, har jag alltid ålagt mig såsom en konduitsprincip, att endast uppstiga i tribunen, då förhandlingarne gälla frågor af allmänt iatresse och som äro så främmande för hvarje styrelseform, att det blifver icke allenast lika rättighet, utan äfven lika pligt för alla att deltaga i diskussionen. Så länge och så ofta mindre vigtiga temporära frågor förevarit, bar jag lemnat plats åt omständigheternas män; men det förflutnas män, hvartill man räknar mig, hafva blifvit så starkt utmanade, att det är anständigare att tala, än tiga. Jag beder derföre om tillgift, då jag här framlägger mina åsigter om det lagförslag, som blifvit understäldt eder pröfning. Visserligen har man åt mig och mina vänner gif. vit en slags publicistisk vedergällningsrätt; jag skall dock ej missbruka den, men vill emedlertid begagna mig deraf inom moderationens gränser. Man har försökt säga oss sanningar; jag skall försöka att säga mina motståndare detsamma igen; landet, församlingen skola döma, hvilka som äro de sannaste af dessa sanningar. Hvad mig beträffar, skall jag, om jag lyckas, bevisa eder, att det finnes, oberoende af styrelseformen, vissa upprätthållande principer, söm äro lika nödvindiga för republiker, som för monarkier; principer, till hvilka man oupphörligen måste återkomma, om man vill existera, om man vill lefva; jag skall måhända bevisa eder, att ehuru j ären så förbittrade mot hvad j kallen den nya Septemberlagen, så har den konstituerande församlingen antagit en Septemberlag — af hvilkens händer? af hr Marie... (Sorl på yttersta venstra sidan, som af presidenten uppmanas till tystnad med följande ord: Det är icke någon fråga, som man ställer till eder.) J hafven antagit den med J. Favres bifall, vid öfverläggningen och voteringen den 41 Augusti 41848. Det är för öfrigt icke första gången som j hafven lånat lagar af det förflutna. Jag skall måhända lyckas bevisa eder att j under 48 månader, alla gånger som j velat lefva i en förståndig politik, hafven varit tvungne att lefva af lån. . Till en börian vill jag utbedja mig tillåtelse at! få framställa några principer. Enligt min tanka, och, jag hoppas det, måhända enligt alla deras tanke som höra mig, är det säkert och obestridlig:, att det aldrig kan finnas någon obegränsad frihet. Den obegränsade friheten, veten j hvad det är? Det är ett barbariskt samhälle. Så snart en starkare finnes, som undertrycker de andre, der har den starkaste obegränsad frihet; men de svagare hafva ingen frihet. Smart finner den starkaste i sin tur en ännu starkare, som undertrycker honom, och som åtnjuter absolut frihet. Då man märkte att samhället på detta sätt blef en kastboll för våldsamheter, satte man gräns för hvars och ens frihet; lagar stiftades och samhället började. Denna inledning förer mig direkte till det föremål, som sysselsätter oss. Kan i afseende på pressen en obegränsad frihet finnas? För att upprätthålla en sådan sats, måste man bevisa mig, att man icke kan göra lika mycket ondt med tanken, med ordet, med skriften, som med sin arm. Man måste tänka sig ett ohyfsadt och förnedradt samhälle, om man påstår att man icke kan skada en menniska lika mycket genom smädliga beskyllningar, som genom hugg och slag. Pennans frihet måste således begränsas gencm andras frihet. Hittilis äro vi öfverens; men skall man säga mig: fråga är om staten, och man har rätt att diskutera statsangelägenheter. Ja der ligger svårigheten, jag erkänner det. Låt se, om vi befinna oss vid den gräns, som bör utstakas. Ja, j hafven rätt att resonera om styrelsen, att i oändlighet diskutera om dess handlingar, men j hafven icke rätt att åstadkomma styrelsens störtande. Diskuteren dess handlingar, ja utan gräns. Ack om jag sade eder, hvad man sade oss, då den representativa styrelsen begynte införas i Frankrike; om jag sade eder: ja bevars, man får diskutera regeringens handlingar, men med sans, med förnuft, utan orättvisa beskyllningar; om jag sade till eder sä, då haden j rätt att arrestera mig. Viståicke på den punkten; man har nu rätt att diskutera utan förnuft, utan sans. Sägen sjelfve, om jag icke beviljar eder diskussionsfrihet ! — Se här en man, som kommer ur skoJan; han vet ingen ting (.... (skratt). Han vet ingenting om statssaker. Se der en annan, han har varit advokat, läkare, köpman; han vet heller ingenting om statssaker. Nåväl, han går icke destomindre att i alla tidningar bryta en lans mot de mest kompetenta; han måste lära dem att styra, att administrera; så får det lof att vara; derförutan finnes icke diskussionsfrihet. Jag har talat om den okunnige; jag vill nu tala om den illasinnade. Se der en person, som blifvit utesluten från publika befattningar, emedan han är ovärdig dertill; han går att anfalla maktens män, af hämnd ller i något personligt intresse; äfven detta får lof att ha sin gång; ty i annat fall skulle det ej finnas diskussionsfrihet. Således måste den oförståndige bedöma snillet; den illasinnade bedöma den redlige patrioten; det måste så vara, emedan den upplyste eller den den redlige mannen kan begagna samma medel. Så långt äro vi ense. Låtom oss nu gå till smädelsen. Starka personer kunna bära den. Svaga menniskor skola draga sig tillbaka; de skola låta sig hejdas af smädelsen. Men hvad gör det?! Samhället är endast skapadt för de starka. Om diskussionsfriheten är obegränsad ända till oförnuft och smädelse; kan den äfven få gå löst på regeringens existens. Nej! Hvarföre finnes det lagar, och en lag, som är lagarnes lag, nemligen grundlagen eller konstitutionen ? Det är derföre att man velat sätta diskussionen i stället för våldet; på det vi icke skulle lefva i ett vildt tillstånd; på det att diskussionen må intaga våldets plats. Om våldet skulle få finnas, hvad skulle då diskussionen, hvad skulle lagarne tjena till? Hvad gör SPN STAS ERE