Ne to jag säger eder: Om j
gören aldrig så många reaktionära lagar, så skolen
j ändock icke döda socialismen; ty de ord, som der
stå — han pekar på inskriptionen: Libertå, egalite,
fraternite — skola vara vida längre än alla edra
lagar.
Venstra sidan tillkännagaf lifligt bifall och sessio-
nen suspenderades enfjerdedels timma. Derefter er-
höll Thies ordet och yttrade:
Medborgare, representanter! Sedan jag fått pla!s
i republikens församlingar, har jag alltid ålagt mig
såsom en konduitsprincip, att endast uppstiga i tri-
bunen, då förhandlingarne gälla frågor af allmänt
iatresse och som äro så främmande för hvarje sty-
relseform, att det blifver icke allenast lika rättighet,
utan äfven lika pligt för alla att deltaga i diskus-
sionen.
Så länge och så ofta mindre vigtiga temporära
frågor förevarit, bar jag lemnat plats åt omstän-
digheternas män; men det förflutnas män, hvartill
man räknar mig, hafva blifvit så starkt utmanade,
att det är anständigare att tala, än tiga.
Jag beder derföre om tillgift, då jag här framläg-
ger mina åsigter om det lagförslag, som blifvit un-
derstäldt eder pröfning.
Visserligen har man åt mig och mina vänner gif.
vit en slags publicistisk vedergällningsrätt; jag skall
dock ej missbruka den, men vill emedlertid begagna
mig deraf inom moderationens gränser.
Man har försökt säga oss sanningar; jag skall för-
söka att säga mina motståndare detsamma igen; lan-
det, församlingen skola döma, hvilka som äro de
sannaste af dessa sanningar.
Hvad mig beträffar, skall jag, om jag lyckas, be-
visa eder, att det finnes, oberoende af styrelseformen,
vissa upprätthållande principer, söm äro lika nöd-
vindiga för republiker, som för monarkier; princi-
per, till hvilka man oupphörligen måste återkomma,
om man vill existera, om man vill lefva; jag skall
måhända bevisa eder, att ehuru j ären så förbitt-
rade mot hvad j kallen den nya Septemberlagen, så
har den konstituerande församlingen antagit en Sep-
temberlag — af hvilkens händer? af hr Marie... (Sorl
på yttersta venstra sidan, som af presidenten upp-
manas till tystnad med följande ord: Det är icke
någon fråga, som man ställer till eder.)
J hafven antagit den med J. Favres bifall, vid
öfverläggningen och voteringen den 41 Augusti
41848.
Det är för öfrigt icke första gången som j hafven
lånat lagar af det förflutna. Jag skall måhända lyc-
kas bevisa eder att j under 48 månader, alla gånger
som j velat lefva i en förståndig politik, hafven va-
rit tvungne att lefva af lån. .
Till en börian vill jag utbedja mig tillåtelse at!
få framställa några principer.
Enligt min tanka, och, jag hoppas det, måhända
enligt alla deras tanke som höra mig, är det säkert
och obestridlig:, att det aldrig kan finnas någon obe-
gränsad frihet.
Den obegränsade friheten, veten j hvad det är?
Det är ett barbariskt samhälle.
Så snart en starkare finnes, som undertrycker de
andre, der har den starkaste obegränsad frihet; men
de svagare hafva ingen frihet. Smart finner den
starkaste i sin tur en ännu starkare, som under-
trycker honom, och som åtnjuter absolut frihet. Då
man märkte att samhället på detta sätt blef en kast-
boll för våldsamheter, satte man gräns för hvars och
ens frihet; lagar stiftades och samhället började.
Denna inledning förer mig direkte till det före-
mål, som sysselsätter oss. Kan i afseende på pres-
sen en obegränsad frihet finnas? För att upprätt-
hålla en sådan sats, måste man bevisa mig, att man
icke kan göra lika mycket ondt med tanken, med
ordet, med skriften, som med sin arm. Man måste
tänka sig ett ohyfsadt och förnedradt samhälle, om
man påstår att man icke kan skada en menniska
lika mycket genom smädliga beskyllningar, som ge-
nom hugg och slag. Pennans frihet måste således
begränsas gencm andras frihet.
Hittilis äro vi öfverens; men skall man säga mig:
fråga är om staten, och man har rätt att diskutera
statsangelägenheter. Ja der ligger svårigheten, jag
erkänner det.
Låt se, om vi befinna oss vid den gräns, som bör
utstakas.
Ja, j hafven rätt att resonera om styrelsen, att i
oändlighet diskutera om dess handlingar, men j haf-
ven icke rätt att åstadkomma styrelsens störtande.
Diskuteren dess handlingar, ja utan gräns. Ack
om jag sade eder, hvad man sade oss, då den re-
presentativa styrelsen begynte införas i Frankrike;
om jag sade eder: ja bevars, man får diskutera re-
geringens handlingar, men med sans, med förnuft,
utan orättvisa beskyllningar; om jag sade till eder
sä, då haden j rätt att arrestera mig. Viståicke på
den punkten; man har nu rätt att diskutera utan
förnuft, utan sans.
Sägen sjelfve, om jag icke beviljar eder diskus-
sionsfrihet ! — Se här en man, som kommer ur sko-
Jan; han vet ingen ting (.... (skratt). Han vet
ingenting om statssaker. Se der en annan, han
har varit advokat, läkare, köpman; han vet heller
ingenting om statssaker. Nåväl, han går icke
destomindre att i alla tidningar bryta en lans
mot de mest kompetenta; han måste lära dem att
styra, att administrera; så får det lof att vara; der-
förutan finnes icke diskussionsfrihet.
Jag har talat om den okunnige; jag vill nu tala
om den illasinnade. Se der en person, som blifvit
utesluten från publika befattningar, emedan han är
ovärdig dertill; han går att anfalla maktens män,
af hämnd ller i något personligt intresse; äfven
detta får lof att ha sin gång; ty i annat fall skulle
det ej finnas diskussionsfrihet. Således måste den
oförståndige bedöma snillet; den illasinnade bedöma
den redlige patrioten; det måste så vara, emedan
den upplyste eller den den redlige mannen kan be-
gagna samma medel.
Så långt äro vi ense.
Låtom oss nu gå till smädelsen. Starka personer
kunna bära den. Svaga menniskor skola draga sig
tillbaka; de skola låta sig hejdas af smädelsen. Men
hvad gör det?! Samhället är endast skapadt för de
starka.
Om diskussionsfriheten är obegränsad ända till
oförnuft och smädelse; kan den äfven få gå löst på
regeringens existens. Nej!
Hvarföre finnes det lagar, och en lag, som är la-
garnes lag, nemligen grundlagen eller konstitutionen ?
Det är derföre att man velat sätta diskussionen i
stället för våldet; på det vi icke skulle lefva i ett
vildt tillstånd; på det att diskussionen må intaga
våldets plats.
Om våldet skulle få finnas, hvad skulle då dis-
kussionen, hvad skulle lagarne tjena till? Hvad gör
SPN STAS ERE