stigit upp på utkik så fort seglet blifvit var-
skoddt, som om det vore ett stort skepp,som
minskar segel, för alt styra kurs på oss. Hal
ha! se nu bergar det sitt storsegel.n
Ja, jan, sade den unge mannen, åt hvilken
Walter hade gifvit kaptenstitel, ja det har
likså goda ögon som vi, det har allt redan sett
oss. Godt, om det tycker om konversation
skola vi allt kunna svara. Annars qväfvas
visst våra kanoner, ty det är längesedan de
Ihafva öppnat munnen! — Min herrex, fortfor
kapten, underrätta batterichefen att vi hafva
i sigte ett misstänkt skepp, på det han måtte
vidtaga försigtighetsmått. Nå väl herr Arthur,
hvad tänker ni om detta fartygs afsigt! tillade
han på engelska.
pSäkert är det krigiskt, kapten, ganska sä-
kert. Och fastän vi ej ännu varseblifva dess
flagg, är jag öfvertygad att den har ombord en
fullmakt från kung Georg.
Ja, helt visst, som befaller befälhafvaren
att anfalla en viss fregatt, benämnd VFIndienne,
och som, i händelse han får sitt byte, lofvar
honom kaptensgraden om han är löjtnant, och
kommodorsgraden om han är kapten. Hal ha!
se nu sätter han till sina bramsegel! Helt sä-
kert vädrar spårhunden upp oss, och vill för-
följa oss. Låt sätta tillsamma segel, herr Wal-
ter, och låtom oss fortsälta vår kurs, utan att
afvika ett streck.
Den af kaptenen gifna ordern blef genast af
löjtnanten återupprepad och fregatten uppdu-
kade genast sina bramsegel, så att den i sin
ordning och liksom den hade lifvats vid åsy-
nen af fienden, ökade sin fart, i det den ännu
djupare nedsköt sin förstäf i vågorna och kom
det dånande skummet att frusa på båda sidor
om dess skråf.
Härpå inträdde en stunds tystnad och för-
väntan, hvaraf vi skola begagna oss, för att
återföra våra läsares uppmärksamhet på den
officer, åt hvilken löjtnanten hade gilvit kap-
tens titel.
Denna gången var det ej den unge och scep-
tiska fänriken, hvilken vi hafva sett följa med I
grefve dAuray om bord, ej heller den gamle
sjöhunden, med den krökta växten och sträfva
rösten, som hade emottagit honom i hytten:
det var en vacker ung man omkring tjugufyra
år, som, sedan han hade aflagt all förklädning,!
ändtligen visade sig med sitt naturliga utse-.
Nr ——