en ledamot af berget. Redan på förhand hadej
följande talare anmält sig: Grevy, Mathieu,
Pascal! Duprat, Emile Barrault, Anglade, La-
claudure, Laurent (de VFArdeche), Soubies och
Jules Favre. Emedlertid afstod Grevy från
sin tur, och Mathieu kallades af ordföranden
till tribunen för att erhålla ordet.
Mathieu sökte i allmänhet visa repressiv-
systemets och särskildt den föreslagna. stränga
tryckfrihetslagens författningsvidrighet och o-
tjenlighet, erinrande dervid, att hvarken Juli-
ordonnanser, Septemberlagar eller förenings-
rättens undertryckande kunnat rädda monar-
kien. Han yttrade bland annat:
Jag är verkligen i förlägenhet, hvad jag skall
börja med. Skall jag tadla eller gilla förslaget? Skall
jag i den minoritets intresse, hvartill jag hör, yrka
förslagets antagande eller förkastande? Skulle icke
dess antagande blifva mera förmånligt för denna mi
noritet än ett förkastande? Hittills hafva vi, mino-
riteten, endasthaft våra principer och vårt ord för
att förvärfva oss folkets tillgifvenhet, och emedlertid,
må man ej glömma det, hafve vi vid de sednaste
valen samlat 3,500,000 röster; hvad skulle då resul-
tatet blilva, om vi äfven haft för oss en sådan om-
ständighet, som att detta förslag blifvit antaget af
majoriteten ?
J hafven redan undertryckt föreningsrätten. Om
det misshagar polisen, så kunna nu — tack vare
edra beslut! — icke tre personer förena sig på ett
värdshus för att tala om kommunala angelägenheter.
Nå väl, fortsätten; läggen band på tanken, läggen
kapson på folkens mun, och ju mer j försöken att
hålla det lydigt vid edra fötter, ju förr skall det
uppresa sig emot eder... (Rörelse. Bifall från ven-
stra sidan).
Men veten j, hvad jag fruktar. Jag fruktar att
folket skall gå för långt. Hvarje rörelse står i för-
hållande till den reaktion, af hvilken den blifvit
framkallad; och jag fruktar, jag upprepar det åter,
att folket skall gå för långt... (Från venstern: Bra,
ganska bra!)
Det är under intrycket af dessa känslor, som jag
bestiger tribunen; jag kunde bevisa, att förslaget stri-
der emot konstitutionen, då den bibehåller kautions-
principen; jag kunde bevisa, att det strider mot en
ännu heligare lag. Det är icke från oss, som rät-
tigheten kommer att fortplanta tanken; menniskan
har fått denna rätt från Honom, som gifvit menni-
skan ordet och lifvet. Nå väl, edert förslag gör våld
på denna rätt. (Från venstern: Ja, ja!)
Jag anser det åtminstone som en gudlöshet, som
ett brott mot både Gud och menniskor..... (Från
venstern: Bravo! bravo!)
J beklagen eder öfver anfall mot eganderätten,
och j förstån icke, att j framkallen dessa anfall ge
nom de lagar, som j stiften.
Tron j icke, att en census af 200 franc3 skulle
vara en verklig bundsförvandt åt socialismen. En
af edra lagstifiare har sagt: XOm du icke förstår att
göra dig rik, så blifver du ingenting; härifrån kom-
mer just deita industriridderi, dessa korruptioner
vid valen och inom kammaren, som så djupt ska-
kade den förra regeringen. Slottet och kontoret,
som för kort tid sedan voro fiendtliga mot hvaran-
dra, äro nu försonade... dock rättare sagdt, de
hafva ingått en koalition; ty försonade kunna de
aldrig blifva... (Bifall från venstern.)
För öfrigt, då jag tänker på vissa stadganden i
edert reglemente, så tycker jag nästan, att j redan
hafven sänkt eder för djupt. Gån icke längre!
Röster från högra sidan: Till ordningen! Till
ordningen!
Ordföranden: Jag uppmanar talaren att förklara
sig, så vida ban icke vill, att jag skall taga till
hårdhandskarne emot honom... (Knot till venster.)
Jag skall icke tillåta, att någon inom dessa väg-
gar säger, att församlingen blifvit sänkt eller förne-
drad genom den roll, som den spelat.
Ingen skall från denna tribun yttra, att försam-
lingen blifvit förnedrad genom den roll, som den
spelat. (Röst från venstern: St! St!) Jag skall form-
ligen till ordningen kalla hvar och en, som säger
det. Hr Mathieu (de la Dröme) har ordet, för att
förklara sig. -
Mathieu förklarade, att det icke varit hans afsigt
att säga något förolämpande mot församlingen, och
återgick till ämnet. Beträffande förbudet för en
tidningsgrant att bli folkrepresentant, anmärkte han,
att ett sådant stadgande skulle kunna stänga för-
samlingens dörr för en af Frankrikes utmärktaste
författare, för sjelfva Lamartine. Talaren fortfor
derefter:
Det förslag, som biifvit understäldt eder pröfning,
går vida längre än Septemberlagarne, förhatliga i
åminnelse. Behöfver jag erinra derom, att detta
förslag är en negation af den hedervärde hr Odilon
Barrots tillryggalagda bana? Det är på visst sätt
mot detta lagförslag, som hela hans vältaliga oppo-
sition under 18 år rasat.
Då, likasom nu, hvad sade man? Att samhället
är hotadt; att man vill rädda det, o. 8. v. Sådant
har ju språket varit i alla tider; så ha i sin tur
både Polignac, Chantelauze, Guizot och Thiers talat.
Veten j hvilka som voro anarkister, om man får
tro Polignac ? Jo, det var Guizot och medlemmarne
af sällskapet Aide toi, le ciel Vaidera (Hjelp dig
sjelf, så skall himlen hjelpa dig).
Sedermera, hvilka voro anarkister, om man skall
tro Guizots påstående? Jo, det var ju herr Odilon
Barrot och hans vänner.
En röst från högra sidan: De nedstego icke på
gatan.
Mathieu: De nedstego icke på gatan, men de
gingo ut i städerna och på landet för att utbreda
rörelsen.
Händelserna i Juni 4849 hafva tjenat till före
vändning för förslagets framläggande; och sociali-
sternas predikningar påstås hafva föranledt dessa
händelser. Utan tvifvel hafva väl händelserna i
Rom haft åtminstone någon del häri; hufvudorsaken
har dock ovedersägligen varit den, att man hyst tvif-
velsmål i afseende på eder verkliga tillgifvenhet för
republikens sak.
Numera är dock icke ett sådant tvifvel möjligt;
j ären republikens sak af hela eder själ tillgifne;
hafven j icke, i eder proklamation till folket, sagt,
att j ären beredde att dö till sista man för republi-!