Ty Szäsberny och Heves ligga helt nära Theiss, på så sätt, att ungrarne nu hafva i sitt våld den stora vägen hvarpå ryssarne framtågat. Att de vid Heves och Szäsbereny ankomne rebeller icke utgöra en oansenlig landtstorm, synes tydligt deraf, att Paskiewitsch beordrat en hel armåkår emot dem och gifvit till spillo de så vigtiga positionerna vid Theiss vid Tokay, och på andra sidan Theiss vid Debreczin. Enligt underrättelser, meddelade af en privat korrespondent, hade Görgey gjort en skendiversion mot Ipoly Sagh (norr om Waitzen). Furst Paskiewitsch, som haft för afsigt att afskära insurgenterna från Donau, marscherade från Waitzen mot Gran; men här demaskerade Görgey sin kascherade linie. De båda fiendtliga härarne kastade sig med raseri mot hvarandra, och striden var öfver all beskrifning blodig. Då frambröt den mot Ipoly Sagh detascherade ungerska divisionen på Neogradvägen och kastade sig mot furst Paskiewitschs högra flank. Detta anfall var afgörande. Segraren vid Taurien drog sina glesnade divisioner ur elden, och gaf vägen till Pesth till pris åt honvedsbataljonerna och landstormshären. Görgey hade derpå plötsligt visat sig utanför Pesth och tagit staden med bajonetter,. Denna sista uppgift tarfvar dock vidare bekräftelse, ehuru den vinner mycken sannolikhet af den öfverraskande notisen i WienerAbendzeitung, att general Haynaus högqvarter hade plötsligt blifvit tillbakaflyttadt till Ofenn. Ett Berlinerblad yttrar sig om denna märkliga händelse som följer: De i går meddelade underrättelserna om magyarernas segrar på nästan alla vigtiga punkter af krigsteatern bekräftas i dag fullkomligt såväl genom privatkorrespondenser, som af Wiener-tidningarne. Görgey har ånyo lyckligt utfört en af dessa lysande manövrer, hvarigenom han under det förra fälttåget förvärfvade ära och fältherrerang, samt till och med sina fienders beundrar. Den gamle Paskiewitsch slogs med honom trenne dagar utan att egentligen veta hvarest han hade att söka den ungerska hufvudstyrkan, och erfor först genom utsända kunskapare, att Görgey, med hvilken han trodde sig strida, redan stod i hans rygg och lyckligt verkställt föreningen med den ungerska hufvudarmåen. Han har ej slagit sig igenom, — beklaga sig Wiener-hofbladen — han har ej genombrutit den ryska linien, utan han har smugit sig igenoms. Men huru ett sådant smygande, är möjligt, beledsagadt af en under tre dagar oafbrutet fortsatt kanonad, återstår ännu för Wienerbladen att förtydliga. En i Pesth anställd preussisk läkare uppgifver, uti en korrespondens af den 18, att antalet af till staden ankomne, i slaget vid Waitzen sårade ryssar, är oerhördt. Teaterhuset. kyrkorna och en mängd offentliga byggnader hade blifvit förvandlade till hospital: de flesta sårade hade sabelhugg och karteschskott, de sednare sannolikt i följd af den lifliga kanonaden utan resultato. Enligt en korrespondens, daterad Wien den 21 Juli, har Haynau verkligen blifvit afskedad och fälttygmästaren Hess emottagit befälet öfver den österrikiska hären. Haynau är den fjerde förbrukade generalen, sedan österrikarnes operationer i förening med ryssarne började. Två dagar före slaget vid Waitzen syntes magyarernas ställning vara betänkligare än nåsonsin tillförene. Görgey och Dembinski anså30s vara ohjelpligt förlorade; då framträder lessa båda härförares fältherretalang med en enda lysande operation, och inom 48 timmar iro ungrarnes utsigter uppklarnade. Ehuru ännu aitförliga detaljuppgifter saknas, synes dock otvifvelaktigt, att den ryske generalen fallit ffer för en väl anlagd krigslist. Ett Wienerblad anför bland annat, att ryska seneralen, först sedan ungrarne dragit sig tillvakar, erfor att den ryska hufvudstyrkan gentligen blott hade kämpat mot fiendens ariergarde,; under fem timmar hade således un;erska arriergardet hållit stånd mot den ryska mufvudstyrkan, under det den ungerska hufvudstyrkan opererade på högra sidan mot Pesth. Slaget vid Fogares i Siebenbirgen. Den ryske generalen Liders hade den 21 Juni bemäktigadt sig Kronstadt. Från denna stad ställde ryssarne marschen mot Herrmantadt. Ungrarne, under Bems befäl, gingo emot lem och levererade en slagtning vid Fogares. Efter en 36 timmars mördande strid drog sig len fuilkomligt slagne Läders i största oording tillbaka till Kronstadt. Staden öfverfyllles af flyende, hvaraf en stor del sårade. En nnan rysk kår, som vid Aydos ville forcera fvergången af Moldau, har äfven med stor örlust blifvit tillbakaslagen. Om ungrarne med samma framgång fortsätta yssarnes förföljande, så återstår dem ingen! nnan utväg än att draga sig tillbaka i Wallahiet, der de komma att afväpnas af Porten, om vill upprätthålla neutralitet. Bem har afgifvit följande rapporter: Bistritz den 26 Juni. I dag har jag utan värdsslag tagit Bistritz. Fienden har dragit 15 tillbaka och jag skall i morgon vidare förölja honom, och jaga honom öfver Siebenbörsens gränser. Bem. Den 27 Juni. Jag har slagit ryssarne och j;efinner mig i Rakendorff. Under 7 timmars id har den nybildade hären slagits mot det tarka fiendtliga kavalleriet och drifvit det tillaka. Jag framrycker mot Salindorff. — Bem. Den 2 Juli. Såsom förut är nämndt, hafva i framryckt öfver Gross-Sajo, Vasarhely, Uj alu till Bistritz, och nu håller jag fienden nnesluten i passet Borgo, utan att hafva till vår förstärkning dragit en enda man afde vid arlsburg opererande trupper. Bem. Slaget vid S.t Thomas. Banen Jellachich som den 14 sammandrabbade med general Bems hufvudarme, utgörande såsom det uppgifves 50,000 man, blef totalt