ängsvattning, att man derefter äfven kunde begagna ängen till bete. Grefve Rulh hade insändt en qvantitet vinterkorn för att utdelas som prof, bland de medlemmar som önskade det. : Landtbruksmötets åkerbruks-sessions förhandlingar afslutades derpå. Sektionen för Boskapsskötseln. En till denna sektion hänvisad fråga: Hvad är orsaken tiil att hornboskap, förd från slättlandet till höglandet, så ofta lider af blodpissning ? föredrogs nu. Hr Carlsson anförde att man trodde det härröra af bladen på ek och lönn i skogarne. Professor With: yttrade att förkylning hos den will skogstrakter från slättlandet förda, ej vid dess luft vana boskapen ansågs såsom en orsak, men trodde, att man bör mera fästa uppmärksamheten vid jordmånen och deraf beroende vegetation. En del af träden i skogarne innehålla safter af sammandragande egenskap, äfvensom en del skogsplantor, af anemonoch ranunkelslägtena. Då boskapen för tidigt utdrifves på bete i skogarne, innan knappt något gräs finnes, börjar den äta knopparne af nämnde träd och plantor. Likaledes mot slutet af sommaren, då gräset aftager, äta kreaturen löf och plantor, som de annars ej vilja äta. Man bör således i skogiga trakter sjelf uppföda kreatur, eller köpa dem från andra skogstrakter. Man bör icke släppa ut dem för bittida på våren eller för sent på sommaren, eller åtminstone om morgonen dessförinnan ge dem ett foder. Vidare bör man söka förbättra vegetationen, och, när sjukdomen börjar visa sig, taga de angripna kreaturen in på stall. Hvad behandlingen angår, afrådde han sammandragande medel, som förorsakade obstruktion och döden. Man bör i sjukdomens första stadium bruka åderlåtning, syrliga och kylande medel, samt laga att de sjuka kreaturen hafva öppet lif. Men vill sjukdomen icke ge vika för denna antiflogistiska kur, då måste man nyttja sammandragande medel, såsom pulveriserad grön vitriol, pulveriserad alun eller blodsten, men, för att förekomma obstruktion, iakttaga den försigtighet, att ingifva dem uti en fet olja, såsom t. ex. rofolja. Så länge sjukdomen är i sitt första stadium, är urinen blodröd, och då måste man fortfara med den antiflogistiska kuren, men när urinen är mörk som tjära, har sjukdomen öfvergått till andra stadiet, och då måste man gripa till den sednare kuren, Hr Sjögren sade sig hafva botat flera hundrade kreatur. Man hade icke funnit sammandragande medel skadliga, hvarken i början eller i slutet af sjukdomen, som bestod i en slapphet i njurarne. Dock skulle man naturligtvis hindra obstruktion under tiden. Kuren var: 4 lod salpeter och 4 lod alun i ett halft stop dekokt på linfrö eller, i brist deraf, ekbark. Hr S. hade äfven märkt, att om man fordrade kalfvarne inne det första året, men med samma foder som vexer på betet, få de icke sjukdomen. Hr Liiders upplyste, att sjukdomen förr varit mycket allmännare än nu, men aftagit med den stigande kulturen. Omtalte en huskur som hade af honom begagnats med god nytta, nemligen: Surdeg med Plantago media. Prof. With vitsordade att surdeg vore ett ganska godt medel. Kapten Hjärne, nämnde att sjukdomen äfven går mycket i Westergöthland vid Billingen, hvarest var det enda bete, invånarne der i trakten hade för sina kreatur; och att man begagnat många medel deremot, tills en person på sednare tid användt det af prof. With omtalade medel, som sällan slog felt, ehuru man der på orten sällan började behandla sjukdomen, förr än den var ovanligt långt avancerad. Ryttm. Stjernsvärd uppgaf som medel en matsked ryssolja. Från förra landtbruksmötet uppskjutna frågan Litt. ) Har det blifvit utrönt huruvida Guenons kännetecken på mjölkkors godhet äfven kunna tillämpas på vår svenska boskap? Hr Andersson på Gunherlöfsholm hade inskickat än afhandling i ämnet, som är tillgänglig i bokhaneln. Löjtn. Edman och hr Sjögren hade funnit att nämnde method vanligtvis är af nytta. Prof. With trodde att man icke kunde draga ett säkert resultat af något enskilt märke, utan endast genom att kombinera alla kända sådana, som kunde bidraga till full insigt af kreaturens beskaffenhet. Men man vore Guenon tack skyldig, för att han ökat förrådet af tecken till kors rikedom med ännu ett, som, om det lägges till det föregående, bidrager till en säkrare vägledning. Frågan litt. d) Äro de egenskaper som erfordras hos en för krigsbruk tjenlig hästrace så olika dem, som fordras hos goda landtbrukshästar, att kronans stuterier, hvilka hufvudsakligen lära afse det förra ändamålet, icke på samma gång kunna befrämja det sednare ?s Landsh. v. Rosen trodde att kronostuterierna borde vara sådana att de kunde tjena till att upprätthålla både racer till krigstjenst och åkerbruk. Men då borde hållas särskilda racer, antingen i särskilda stuterier hvar för sig eller blandade vid samma stuteri, och helst hingstarne, som man nu anser för tjenligast, utskickas omkring till betäckning samt stona stanna qvar på stuterierna, för att bibehålla racen der. Ordf. anmärkte att meningen med frågan vore huruvida en och samma hästrace kunde vara tjenlig till begge bruken. Erfarna hippologer besvara denna fråga både nekande och jakande. Prof. With trodde det icke vara omöjligt att en och samma race kunde passa för båda ändamålen. Samma egenskaper, som staten fordrade för en kavallerihäst, skulle äfven en enskild önska för sina hästar. Enda skilnaden vore att staten ovilkorligtfordrade dem sådane, under det den enskilte i nödfall finge hjelpa sig fram med sämre. Landsh. Rosen bad hr With upplysa huruvida han trodde att en god ridhäst äfven kunde vara en god draghäst. Landsh. gr. Posse trodde, att så olika egenskaper fordrades af en kavallerioch en arbetshäst, att de icke gerna kunde förenas i samma race. Han ville att vid kronans stuterier skulle finnas tvenne racer. Enskilda personer hade redan sådana beskällare, som endast voro ämnade att frambringa landtbruksafvel. Församlingen beslöt en opinionsyttring att hästkulturen borde uppmuntras genom premier. Sektionen för boskapsskötseln afslöt sina förhandlingar. Sektionen för skogshushållningen och binäringarne. Ordf. prof Palmstedt höll ett föredrag öfver fördelarne af ett förbättradt sätt att bereda smör så att det erhåller mera fasthet etc. fven höll hr prof. ett föredrag om beredningen af löpe. Öfv. Blom uppläste en sin afhandling om flyttbara hus, samt förevisade dertill hörande prancher. Dessa afhandlingars uppläsande upptog hela den for dessa sektioners möte bestämda tid, hvarföre diskussionen öfver de uppgifna frågorna uppsköts. MERA OM DÅRHUSET VID DANVIKEN. UPPRÖRANDE HÄNDELSE. Då red. häromdagen införde i Aftonbladet en insänd artikel, rörande dårhuset vid Danviken, traddae vi knannt att ett tillfälle cå snart skulle