ON FA
samt i öfrigt med lag och författningar pröfvas för-
enligt.. Kongl. Maj:t har naturligtvis härmed velat,
å ena sidan förekomma möjligheten af att sådana
ordningsföreskrifter i afseende på fondernas för-l.
valtning insmögo sig, som på ett eller annat sätt)
kunde gifva anledning till återinförande, ehuru un-
der annan form, af det skråtvång, hvars upplösande
K. M:ts författningar af berörde dag afsågo, samt å
andra sidan, vaka öfver att de öfverenskomna ord-
ningsföreskrifterna för kassans förvaltning blefve for-
melt riktiga. Men Kongl. Maj:t har icke velat lägga
några hinder i vägen för delegarnes i de serskilda
kassorna fria förvaltning deraf, så vidt sådant icke
strider emot de nya organisationsgrunderna och)
emot lag och författningar. Skråembetenas financi-
ella förhållanden finnas icke någorstädes i allmänna
lagen omrörda, och de särskilda författningar, hvilka
derom handla, hafva, såsom ofvan synes, upphört
att vara gällande; hvadan således Kongl. Maj:t medl:
stadgandet, att de nya ordningsföreskrifterna skulle
öfverensstämma med lag och författningar, endast
afsett deras form, icke deras materia eller innehåll.
Vi ha uppehållit oss långe me ysen af ofvan
intagne tvenne föreskrifter, de ce uti nya närings-
stadgan, som på närmare eller fjermare håll röra
administrationen af de upplösta embetenas kassor;
men det är just denna fråga, som orsakat, att s!
dareembetets begrafning ännu icke kunnat försiggå.
Efter dessa inledande anmärkningar återtaga vi
berättelsens tråd. Hr C. F. Spångberg har länge
varit en nitisk ålderman för skräddareembetct, det
vill säga ordförande vid dess öfverläggningar, och
ensam förvaltare af dess kassa. När embetet den 44
Juli 4848 sammanträdde för att upplösas, nedlade hr
Spångberg ordförarebefattningen. Vid sammanträde
den 48 derpåföljande mellan delegarne i embetets
kassa utsågos tolf ledamöter med hr Årnell i spet-
sen till förvaltare deraf, och med solidarisk ansva-
righet derför, samt antogs nytt reglemente för kas-
sans förvaltning, enligt hvilket, sedan omkring
47,000 rdr bko blifvit afsatte såsom fond till
pensioner och begrafningshjelp, återstoden, något öf-
ver 2000 rdr bko, skulle fördelas mellan de för detta
embetets ledamöter, som fullgjort sina förbindelser
till kassan, i förhållande till den längre eller kortarel
tid de varit delegare der en nya styrelsen for-
drade redovisning af hr Spångberg samt kassans öf-
verlemnande, hvarpå med företeende afl
en så kallad slutleqvi sade, att han för
f. d. cmbetets räkning innehade 462 rdr 3 sk. 9 rst.l
bko, men förklarade tillika, att han icke lemnade
dessa ifrån sig, förr än det nya reglementet vunnit
stadfästelse, hvaremot han förnyade gånger begärdel
decharge i förskott. Styrelsen upprepade sin billigal.
anhållan, men förgäfves; hvarefter hr Spångberg in-
stämdes till kämnersrätten, som, uppå af hr Spång-,
berg förebragta skäl, resolverade, att hr Spångberg
icke kan åläggas redovisningsskyldighet förr, än detl
nya reglementet blifvit behörigen fastställt. — Väd-
jadt till rådstufvurätten, fick målet der samma ut-
gång, och ligger nu i hofrätten. Det nya reglemen-
tet har helt nyligen af embets- och byggnadskolle-
gium blifvit förklaradt ogiltigt.
Sådane äro frågans konturer. Söka vi fylla dem,
så får saken följande utseende. I sin motlibell till
rådstufvurätten, daterad den 4 December 4848, för-
klarar br Spångberg skälet till sin gensträfvighet
vara, att han med undanhållen redovisning vill fö-
rekomma kassans förskingring, det vill säga fördel-.
ning af ofvannämnde två tusen riksdaler banko. Men
det står icke i hr Spångbergs makt att hindra ut-
förandet af beslutet härom, i thy att hr Spångberg,
enligt sin egen qvasislutredovisning, den 28 Augusti
1848, icke innehade mer än fyrabundradesextiotvå
riksdaler 36 sk. 40 rst. räntemedel af f. d. embhe-l.
tets kassa, hvars hela återstod är i den nya styrel-I.
sens händer, derigenom att denna, vid hösten 4848)
skedd försäljning af f. d. embetets fastigheter, emot-
tog de f. d. embeiet härigenom tillkommande sä-
kerhetshandlingar, och sålunda upphär alla ränte-
medel. När derföre hr Spångberg uti ofvannämndel:
motlibell förklarar afsigten med den undanhållna re-
dov:sningen af berörde fyrahundradesextiotvå riks-
daler 36 sk. 40 rst. vara såväl att förekomma för-
skingring af förberörde två tusen riksdaler sammal!
mynt, som att ombesörja pensionernas ordentliga ut-
delande till f. d. embetets understödstegare — så
förekommer ju sådant, lindrigast sagdt, besynnerligt. :
Ju mera hr Spångberg utdelar i pensioner, desto
svårare blir det naturligen att förekomma försking-
ringen; enligt hr Spångbergs egen förklaring i dessl
oftanämnde motlibell, hade de i hr Spångbergs kassa
den 28 Augusti 1848 befintlige räntemedel fyrahun-
dradesextiotvå riksdaler 36 sk. 40 rst. den 4 De-
cember samma år redan minskats med etthundrade-
tolf riksdaler 36 sk. 40 rst., enär hr Spångberg då
säger de medel, hvarföre han bör redovisa, endast
utgöra trehundradefemtio riksdaler banko.
Men saken har äfven en annan sida. Man finner
nemligen af ofvanstående, att f. d. skräddareembe-
tets kassa har tvenne serskilda förvaltningar, hvari-
genom mycken villervalla och trassel naturligtvis eger
rum. F. d. embetet, representeradt af hr Spång-
berg, strider med den nya styrelsen, som maktenl
hafver, egentligen om blotta skenet, men förorsakar .
ändå förvecklingar, och detta intressanta förhållande
kan ännu länge fortfara, om den hvilande rättegån-
gen skall. komma att passera alla instanserna.
Hvad slutligen den så kallade tillämnade försking-
ngen beträffar, så hemställes hvilketdera bör hetal.
förskingring, antingen att, såsom under hr Spång-
bergs förvaltning och på dess förord skett, år efter
år till för embetet främmande ändamål bortskänka
ganska betydliga summor, eller att en gång för alla,
sedan pensions- och begrafningshjelpsfonderna blifvit
bestämda och garanterade, till fördelning mellan del-.
egarne i f. d. embetets kassa afsätta ofvanuppgifnal!
summa, hvilken på långt när icke uppgår till det
belopp, som sammanlagda summan af nyssnämnde
skänker? Under f. d. eniberets patriarkaliska styrelsej,
var kassaförvaltaren hr Spångberg så allsmäktig, att.
han icke ansåg sig behöfva hörsamma revisorernas.
uppmaning, att åtminstone visa huruvida de i kas-
san enligt hans egen uppgift befintlige medel verk-
ligen der funnos eller icke, hvaremot, sedan hr Spång-
berg nu mera vill utgöra ett f. d. skräddareembete
ör sig, de tolf ledamöterne i f. d. skräddareembetets
nyorganiserade
r styrelse äro, en för alla och alla för
n, ansvarige för kassan och när som helst rede-
bogna att redovisa.
Redaktionen har trott sig böra gå artikel-
författarens önskan till mötes genom medde-
lande af ofvanstående skrift i Altonbladet, men
kan ej undgå uttrycka den tankan, att hr
Spångberg synes oss hafva rätt nog iatl kämpa
länge han kan emot kassans spolierande, då
den ännu med fördel kunde an vändas tiil grund-
fond för en fortfarande hjelpkassa inom skräd-
daryrket i framtiden. Fastän de s. k. embe-
tena med sina gamla skråreglementen äro upp-
häfna, så finnes intet hinder mot en ny före-
nings bildande för ömsesidigt understöd.
RÄTTEGÅNGS- ocH POLISSAKER.
Sömmerskan Anna Boman hade till polisen in-
lemnat ett memorial af innehåll, att en i samma
hus som Boman boende fru Wisen låtit genom sin
jungfru, Lovisa Carlsson, anskaffa en af Boman o-I!5
känd karl, som för betalning ätagit sig att ofredal?
och misshandla Boman, samt att nämnde karl i går
aftom Paman Nedsatt fär ac a nArtan
L
;
I
i
I
-
;
-