ON FA samt i öfrigt med lag och författningar pröfvas förenligt.. Kongl. Maj:t har naturligtvis härmed velat, å ena sidan förekomma möjligheten af att sådana ordningsföreskrifter i afseende på fondernas för-l. valtning insmögo sig, som på ett eller annat sätt) kunde gifva anledning till återinförande, ehuru under annan form, af det skråtvång, hvars upplösande K. M:ts författningar af berörde dag afsågo, samt å andra sidan, vaka öfver att de öfverenskomna ordningsföreskrifterna för kassans förvaltning blefve formelt riktiga. Men Kongl. Maj:t har icke velat lägga några hinder i vägen för delegarnes i de serskilda kassorna fria förvaltning deraf, så vidt sådant icke strider emot de nya organisationsgrunderna och) emot lag och författningar. Skråembetenas financiella förhållanden finnas icke någorstädes i allmänna lagen omrörda, och de särskilda författningar, hvilka derom handla, hafva, såsom ofvan synes, upphört att vara gällande; hvadan således Kongl. Maj:t medl: stadgandet, att de nya ordningsföreskrifterna skulle öfverensstämma med lag och författningar, endast afsett deras form, icke deras materia eller innehåll. Vi ha uppehållit oss långe me ysen af ofvan intagne tvenne föreskrifter, de ce uti nya näringsstadgan, som på närmare eller fjermare håll röra administrationen af de upplösta embetenas kassor; men det är just denna fråga, som orsakat, att s! dareembetets begrafning ännu icke kunnat försiggå. Efter dessa inledande anmärkningar återtaga vi berättelsens tråd. Hr C. F. Spångberg har länge varit en nitisk ålderman för skräddareembetct, det vill säga ordförande vid dess öfverläggningar, och ensam förvaltare af dess kassa. När embetet den 44 Juli 4848 sammanträdde för att upplösas, nedlade hr Spångberg ordförarebefattningen. Vid sammanträde den 48 derpåföljande mellan delegarne i embetets kassa utsågos tolf ledamöter med hr Årnell i spetsen till förvaltare deraf, och med solidarisk ansvarighet derför, samt antogs nytt reglemente för kassans förvaltning, enligt hvilket, sedan omkring 47,000 rdr bko blifvit afsatte såsom fond till pensioner och begrafningshjelp, återstoden, något öfver 2000 rdr bko, skulle fördelas mellan de för detta embetets ledamöter, som fullgjort sina förbindelser till kassan, i förhållande till den längre eller kortarel tid de varit delegare der en nya styrelsen fordrade redovisning af hr Spångberg samt kassans öfverlemnande, hvarpå med företeende afl en så kallad slutleqvi sade, att han för f. d. cmbetets räkning innehade 462 rdr 3 sk. 9 rst.l bko, men förklarade tillika, att han icke lemnade dessa ifrån sig, förr än det nya reglementet vunnit stadfästelse, hvaremot han förnyade gånger begärdel decharge i förskott. Styrelsen upprepade sin billigal. anhållan, men förgäfves; hvarefter hr Spångberg instämdes till kämnersrätten, som, uppå af hr Spång-, berg förebragta skäl, resolverade, att hr Spångberg icke kan åläggas redovisningsskyldighet förr, än detl nya reglementet blifvit behörigen fastställt. — Vädjadt till rådstufvurätten, fick målet der samma utgång, och ligger nu i hofrätten. Det nya reglementet har helt nyligen af embetsoch byggnadskollegium blifvit förklaradt ogiltigt. Sådane äro frågans konturer. Söka vi fylla dem, så får saken följande utseende. I sin motlibell till rådstufvurätten, daterad den 4 December 4848, förklarar br Spångberg skälet till sin gensträfvighet vara, att han med undanhållen redovisning vill förekomma kassans förskingring, det vill säga fördel-. ning af ofvannämnde två tusen riksdaler banko. Men det står icke i hr Spångbergs makt att hindra utförandet af beslutet härom, i thy att hr Spångberg, enligt sin egen qvasislutredovisning, den 28 Augusti 1848, icke innehade mer än fyrabundradesextiotvå riksdaler 36 sk. 40 rst. räntemedel af f. d. embhe-l. tets kassa, hvars hela återstod är i den nya styrel-I. sens händer, derigenom att denna, vid hösten 4848) skedd försäljning af f. d. embetets fastigheter, emottog de f. d. embeiet härigenom tillkommande säkerhetshandlingar, och sålunda upphär alla räntemedel. När derföre hr Spångberg uti ofvannämndel: motlibell förklarar afsigten med den undanhållna redov:sningen af berörde fyrahundradesextiotvå riksdaler 36 sk. 40 rst. vara såväl att förekomma förskingring af förberörde två tusen riksdaler sammal! mynt, som att ombesörja pensionernas ordentliga utdelande till f. d. embetets understödstegare — så förekommer ju sådant, lindrigast sagdt, besynnerligt. : Ju mera hr Spångberg utdelar i pensioner, desto svårare blir det naturligen att förekomma förskingringen; enligt hr Spångbergs egen förklaring i dessl oftanämnde motlibell, hade de i hr Spångbergs kassa den 28 Augusti 1848 befintlige räntemedel fyrahundradesextiotvå riksdaler 36 sk. 40 rst. den 4 December samma år redan minskats med etthundradetolf riksdaler 36 sk. 40 rst., enär hr Spångberg då säger de medel, hvarföre han bör redovisa, endast utgöra trehundradefemtio riksdaler banko. Men saken har äfven en annan sida. Man finner nemligen af ofvanstående, att f. d. skräddareembetets kassa har tvenne serskilda förvaltningar, hvarigenom mycken villervalla och trassel naturligtvis eger rum. F. d. embetet, representeradt af hr Spångberg, strider med den nya styrelsen, som maktenl hafver, egentligen om blotta skenet, men förorsakar . ändå förvecklingar, och detta intressanta förhållande kan ännu länge fortfara, om den hvilande rättegången skall. komma att passera alla instanserna. Hvad slutligen den så kallade tillämnade förskingngen beträffar, så hemställes hvilketdera bör hetal. förskingring, antingen att, såsom under hr Spångbergs förvaltning och på dess förord skett, år efter år till för embetet främmande ändamål bortskänka ganska betydliga summor, eller att en gång för alla, sedan pensionsoch begrafningshjelpsfonderna blifvit bestämda och garanterade, till fördelning mellan del-. egarne i f. d. embetets kassa afsätta ofvanuppgifnal! summa, hvilken på långt när icke uppgår till det belopp, som sammanlagda summan af nyssnämnde skänker? Under f. d. eniberets patriarkaliska styrelsej, var kassaförvaltaren hr Spångberg så allsmäktig, att. han icke ansåg sig behöfva hörsamma revisorernas. uppmaning, att åtminstone visa huruvida de i kassan enligt hans egen uppgift befintlige medel verkligen der funnos eller icke, hvaremot, sedan hr Spångberg nu mera vill utgöra ett f. d. skräddareembete ör sig, de tolf ledamöterne i f. d. skräddareembetets nyorganiserade r styrelse äro, en för alla och alla för n, ansvarige för kassan och när som helst redebogna att redovisa. Redaktionen har trott sig böra gå artikelförfattarens önskan till mötes genom meddelande af ofvanstående skrift i Altonbladet, men kan ej undgå uttrycka den tankan, att hr Spångberg synes oss hafva rätt nog iatl kämpa länge han kan emot kassans spolierande, då den ännu med fördel kunde an vändas tiil grundfond för en fortfarande hjelpkassa inom skräddaryrket i framtiden. Fastän de s. k. embetena med sina gamla skråreglementen äro upphäfna, så finnes intet hinder mot en ny förenings bildande för ömsesidigt understöd. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Sömmerskan Anna Boman hade till polisen inlemnat ett memorial af innehåll, att en i samma hus som Boman boende fru Wisen låtit genom sin jungfru, Lovisa Carlsson, anskaffa en af Boman o-I!5 känd karl, som för betalning ätagit sig att ofredal? och misshandla Boman, samt att nämnde karl i går aftom Paman Nedsatt fär ac a nArtan L ; I i I ;