betala stora penningesummor för att beskydda
och styra kolonierna. Sedan dessa privilegier
blifvit afskaffade, syntes den frågan dock na-
turligt uppstå, hvarföre England skall fortsätta
att betala för dem. s
För det fjerde hade uppmärksamheten rik-
tats på kolonialfrågorna i följd af en kedja af
märkvärdiga åtgärder i kolonierna, hvilka
årligen förorsaka tunga anspråk på nationens
penningpung. Under de sista 15 åren bade
kolonierna direkt kostat Storbrittannien åtmin-
stone 60 millioner (720 millioner rdr sv.
bko) i följd af civila, mihtära och extra ut-
gifter, utom de 20 millioner f, som betaltes
för slafveriets afskaffande. Den totala direkta
kostnaden hade derföre varit åtminstone 80
millioner på de siste 15 åren. Och likväl
måste man vid närmare undersökning erkänna,
att resultatet af utgifterna hade varit långt i-
från tillfredsställande hvarken för de förenade
konungarikena, eller för kolonierna. Såsom
bevis härpå anfördes följande:
1) I de Nordamerikanska kolonierna hade
inom de sista 15 åren uppstått en konflikt,
som slutades med inbördes krig; två rebellio-
ner, den ena i öfra, den andra i nedra Cana-
da, kufvade med stora uppoffringar af moder-
landet; åtskilliga konstitutioner förstörda eller
suspenderade; två mot hvarannan fiendtliga
provinser förenade genom intriger och korrup-
tion, hvaraf följden var, att en ny strid höll
på att utbryta, hvilket åter skulle kostat mo-
derlandet många millioner, ifall det ens skulle
lyckats att qväfva en ny uppresning, då re-
bellerna bestodo af en stolt och kraftfull ang-
losaxisk befolkning.
2) I Vestindien hade inom de sista 15 åren
ett förslag att få låna 135 millioner blifvit för-
vandladt till en gåfva af 20 millioner, och åt-
följts af en allmän ruin bland plantageegarne.
I en koloni, Jamaika, bade konstitutionens upp-
häfvande; föreslagits. En annan, det Brittiska
Guiana, hade vägrat att betala sina utskylder;
hvilket nyligen äfven händt iJamaika. 1San-
ta Lucia upproriska uppträden; i alla öfriga soc-
kerplanterande kolonier ett missnöje, som grän-
sade till förtviflan.
3) I Södra Afrika har man under de sista
15 åren haft ständiga gränsfejder att uthärda
emot roflystna och krigiska vildar, hvilka ko-
onialstyrelsen en tid misstog för fredliga och
oförargliga fårherdar. Mot dessa vildar hafva
förts två blodiga krig med enorma kostnader,
grofva underslef och försnillningar, samt in-
gen ansvarighet; tre rebellioner af de s. k.
Boors, som alltid förgäfves ansträngde sig att
undkomma vårt förbatade tyranni, och heldre
valde att dväljas bland de vilda djuren i ök-
nen och ännu vildare män, än att underkasta
sig kolonialdepartementets välde, som de af-
skydde och förbannade; och slutligen hade man
sett förvärfvandet af ett ofantligt vidsträckt,
värdelöst, men dyrt område, innehållande nära
300,000 eng. qvadratmil, bestående hufvud-
sakligen af branta och oländiga berg, öde och
kala slätter, utan vatten, utan gräs, utan ham-
nar och i korthet utan någonting annat än
källor till en stor tillökning i moderlandets
utgifter. dj
4) På Ceylon har man missbruk af patro-
nage, oskicklighet i förvaltning, oerhörda kost-
nader, okunnighet hos kolonialdepartementet
om tillståndet, hvilket ökat bryderiet i finan-
serna och ledt till okloka taxor; upplopp och
upprorslagar; militäriska exekutioner och an-
dra bestraffningar, skändliga för det britti-
ska namnet.
5) I Austral-Asiens samhällen, som äro enl
afföda af transporterade brottslingar och mera
djupt lastfulla än några föregående, som denl
heliga eller profana historien kan uppvisa.l
Sjelfva transporteringssystemet hade en dagl
blifvit afskaffadt till glädje för kolonisterna,
men nästa dag åter förnyadt till deras rysning
och förskräckelse.
6) I Nya Zeeland svaga guvernörer, dåliga
embetsmän och onödiga krig med infödingarna;
beklagligtvis lyckade bemödanden att stänga
de vackraste kolonisationsplaner och tillintet-
göra de utvaldaste emigranters förhoppningar;
och slutligen en konstitution, den ena dagen
förkunnad och den andra dagen upphifd.
7) På nordvestra kusten af Amerika har
man Vancouvers ö — men hän ville icke li
längre trötta huset med mera utförlighet öfver
detta ämne ; han ville endast erinra, att de 801:
millioner pund, som kolonierna kostat England
på de sista 15 åren i direkta utgifter, skulle li
varit tillräckliga att öfverflytta 4 millioner
menniskor, eller hela Irlands celtiska popula-
tion till Nordamerika; och likväl innebåalla
alla Englands nuvarande kolonier icke mer än l;
1 million 600,000 personer af brittisk eller li
irländsk stam. Och Englands export af pro-!
j
dukter och manufakturer till alla dessa kolo-
nier, inclusive Gibraltar, öfverstiga icke 91,1:
millioner pund om året, eller omkring 1Y,
millioner pund mindre än 1847 års export-l:
handel till de oberoende kolonierna, Förenta l:
Staterna, hvilka kosta England ingenting. Oml:;
man derföre jemför resultatet af kolonialsyste- :
met med kostnaden, så kan det ej nekas, attli
detta resultat i afseende på handel och ut-l:
flyttning har varit lumpet och obetydande,li
och att de mest framstående följderna af kolo-:
nialsystemet hafva varit krig, uppror, eländeg
allmänt missnöje och enorma kostnader. Också -
hade kolonialsystemet nästan inga försvarare :
utom detta hus; och inom huset togo endast
löntagarne dess parti; ty så snart den heder-lz
värde understatssekreteraren för kolonierna 1l
uppsteg och med sitt makalösa kurage och en li
okuflig bestämdhet påstod, att ingenting kunde lc
vara fullkomligare än vårt kolonialsystem, attlc
s
1
S
1
a
ingenting kunde visa mera urskiljning än ko-
lonialsekreterarens förvaltning och ingenting:
vara mindre prisvärdt än -hans befordringar,
så regerade alltid en högtidlig tystnad omkring
honom; emedan huset icke kunde undgå att
erinra sig, att många af de mest vigtiga hän-
delser, på hvilka talaren nyss häntydt såsom
bevis på misshushållningen i kolonierna, hade l:
förekommit sedan den nuvarande ministern !
mm Tar. danartamant fillträdda oa mm ad