frågavarande, vilja så strängt straffa en individ? Om det kan vara billigt, äfven om den origtiga angifningen varit uppsåtlig, att för densamma bestämma ett så oproportjonerligt straff, som här uppstår, eller omkring 4350 gånger det belopp af statsinkomst, hvilket kunde undansnillas staten? Om det ens kan vara sundt förnuft deruti, att för uraktlåtet beif rande af en förment förbrytelse, och under de omständigheter, som här förekommit, ålägga tjenstemännen penningeböter, som uppgå till många gånger deras årliga lön? Våra författningar i allmänhet, och tullförfattningarne i synnerhet, äro i mångfaldiga afseende så otydliga och obestämda, att de embetsmän, som i praxis skola rätta sig efter desamma, omöjligen kunna undgå att esomoftast misstaga sig om deras mening vid tillämpningen. Det vore derföre så mycket angelägnare, att kammarrätten: villesuti de tullmålsfrågor, som komma under dess afgörande, se, ej allenäst på lagens bokstaf, utan äfven på dess anda. Uti ett sådant fall, som det ifrågavarande till exempel. kan det omöjligen hafva varit lagstiftarens mening, att nu gällande författningar skulle så tolkas, som tullstyrelsens revisionskontor och kammrrätten behagat göra. Om ett underordnadt kontor af tjenstenit. anmärkningsförmåner eller hvad det vara må ej låter något tillfälle passera, der anledning till anmärkning efter dess tolkning af lagarne finnes, så blott beklagar eller harmas man öfver den spetsfundighet och det småsinne, som onödigtvis göra sig så verksamma och tjenstaktiga; men, då ett af rikets koilegier, ett högre embetsverk, ej afvisar sådana fjäskande tilltag, utan snarare uppmuntrar dem, uppröres medborgares rättskänsla våldsamt, och aktningen för lagen eller för den höge auktoriteten stärkes i sanning ej. Huru det nu omstunder är beskaffadt med dessa anmärkningar inom tullverket, kan läsaren i någon mån bedömma af följande anförande, som finnes uti härvarande: tullkammare-föreståndares till kammarrätten afgifne förklaring, och hvilket vi reproducera, då det verkligen är förtjent af mycken uppmärksamhet, samt i visst afseende belyser de inre förhållanderne inom tullstyrelsen. Tullkammareföreståndarne yttra nemligen: Denna anmärkningsfråga är ett öfvertygande bevis på svårigheten att rätteligen tillämpa tullförfattningarne samt de äfventyr, för hvilka tullkammareföreståndare äfven efter mångårig erfarenhet, äro utsatte. Följer man ordalydelsen, så grundas en anmärkning på författningarnes andemening ; söker man åter att tyda denna, så nyttjas bokstafven till stöd för åtalet. Reform uti lagstiftning är sålunda inom denna branche af våra författningar, såväl som inom så många andra, högeligen påkallad, och vi fästa regeringens synnerliga uppmärksamhet på föregående anförande; ty då föreståndarne vid rikets snart sagt största inkommande sjötullskammare kurna fälla sådana yttranden, som desse, måtte det vara hög tid på att vidtaga en grundlig och genomgripande omarbetning af tullförfattningarne samt tillse, att instruktionerna för de kontrollerande afdelningarne inom tullstaten underkastas en tidsenlig granskning. Saken emellan revisionskontoret och härvarande tullkammare blir naturligen hänskjuten till K. M:ts afgörande, och vi hysa ej det ringaste tvifvel om, att kammarrättens abderitiska utslag kommer att upphäfvas. Att tvifla härom vore en skarpare kritik på nuvarande regering, än vi anse den förtjena. Härvarande tulltjenstemän, riskera således, enligt vår åsigt, väl ej något uti sjelfva hufvudsaken, men det är icke dess mindre för dem, såväl som för vederbörande trafikerande, i hög grad obehagligt och oroande att så trakasseras, som denna affär utvisar. I sinom tid skola vi återkomma till detta ärende, som, i anseende till behandlingen af nederlagsgods, kommer att på ett eller annat sätt blifva ett prejudikat af mycken vigt för handeln. Emellertid, intill dess att detta mål af K. M:t är afgjordt, finner man af föregående, att det är nödvändigt att vara särdeles försigtig vid angifningar till nederlagen. Ett, efter hvad man skulle tycka, obetydande misstag, begånget utan allt uppsåt att bedraga kronan, kan, som man ser, medföra mycket obehag och kostnader, samt möjligen bereda stora förluster för de trafikerande och tulltjenstemännen.