frågavarande, vilja så strängt straffa en individ? Om
det kan vara billigt, äfven om den origtiga angif-
ningen varit uppsåtlig, att för densamma bestämma
ett så oproportjonerligt straff, som här uppstår, eller
omkring 4350 gånger det belopp af statsinkomst, hvil-
ket kunde undansnillas staten? Om det ens kan
vara sundt förnuft deruti, att för uraktlåtet beif
rande af en förment förbrytelse, och under de om-
ständigheter, som här förekommit, ålägga tjenste-
männen penningeböter, som uppgå till många gån-
ger deras årliga lön?
Våra författningar i allmänhet, och tullförfattnin-
garne i synnerhet, äro i mångfaldiga afseende så o-
tydliga och obestämda, att de embetsmän, som i pra-
xis skola rätta sig efter desamma, omöjligen kunna
undgå att esomoftast misstaga sig om deras mening
vid tillämpningen. Det vore derföre så mycket an-
gelägnare, att kammarrätten: villesuti de tullmålsfrå-
gor, som komma under dess afgörande, se, ej alle-
näst på lagens bokstaf, utan äfven på dess anda. Uti
ett sådant fall, som det ifrågavarande till exempel.
kan det omöjligen hafva varit lagstiftarens mening,
att nu gällande författningar skulle så tolkas, som
tullstyrelsens revisionskontor och kammrrätten beha-
gat göra. Om ett underordnadt kontor af tjenstenit.
anmärkningsförmåner eller hvad det vara må ej lå-
ter något tillfälle passera, der anledning till anmärk-
ning efter dess tolkning af lagarne finnes, så blott
beklagar eller harmas man öfver den spetsfundighet
och det småsinne, som onödigtvis göra sig så verk-
samma och tjenstaktiga; men, då ett af rikets koile-
gier, ett högre embetsverk, ej afvisar sådana fjä-
skande tilltag, utan snarare uppmuntrar dem, upprö-
res medborgares rättskänsla våldsamt, och aktningen
för lagen eller för den höge auktoriteten stärkes i
sanning ej.
Huru det nu omstunder är beskaffadt med dessa
anmärkningar inom tullverket, kan läsaren i någon
mån bedömma af följande anförande, som finnes uti
härvarande: tullkammare-föreståndares till kammar-
rätten afgifne förklaring, och hvilket vi reproducera,
då det verkligen är förtjent af mycken uppmärksam-
het, samt i visst afseende belyser de inre förhållan-
derne inom tullstyrelsen. Tullkammareföreståndarne
yttra nemligen:
Denna anmärkningsfråga är ett öfvertygande be-
vis på svårigheten att rätteligen tillämpa tullförfatt-
ningarne samt de äfventyr, för hvilka tullkammare-
föreståndare äfven efter mångårig erfarenhet, äro ut-
satte. Följer man ordalydelsen, så grundas en an-
märkning på författningarnes andemening ; söker man
åter att tyda denna, så nyttjas bokstafven till stöd
för åtalet.
Reform uti lagstiftning är sålunda inom denna
branche af våra författningar, såväl som inom så
många andra, högeligen påkallad, och vi fästa rege-
ringens synnerliga uppmärksamhet på föregående
anförande; ty då föreståndarne vid rikets snart sagt
största inkommande sjötullskammare kurna fälla så-
dana yttranden, som desse, måtte det vara hög tid
på att vidtaga en grundlig och genomgripande om-
arbetning af tullförfattningarne samt tillse, att instruk-
tionerna för de kontrollerande afdelningarne inom
tullstaten underkastas en tidsenlig granskning.
Saken emellan revisionskontoret och härvarande
tullkammare blir naturligen hänskjuten till K. M:ts
afgörande, och vi hysa ej det ringaste tvifvel om, att
kammarrättens abderitiska utslag kommer att upp-
häfvas. Att tvifla härom vore en skarpare kritik på
nuvarande regering, än vi anse den förtjena. Här-
varande tulltjenstemän, riskera således, enligt vår
åsigt, väl ej något uti sjelfva hufvudsaken, men det
är icke dess mindre för dem, såväl som för veder-
börande trafikerande, i hög grad obehagligt och oro-
ande att så trakasseras, som denna affär utvisar.
I sinom tid skola vi återkomma till detta ärende,
som, i anseende till behandlingen af nederlagsgods,
kommer att på ett eller annat sätt blifva ett preju-
dikat af mycken vigt för handeln. Emellertid, intill
dess att detta mål af K. M:t är afgjordt, finner man
af föregående, att det är nödvändigt att vara särde-
les försigtig vid angifningar till nederlagen. Ett, ef-
ter hvad man skulle tycka, obetydande misstag, be-
gånget utan allt uppsåt att bedraga kronan, kan, som
man ser, medföra mycket obehag och kostnader, samt
möjligen bereda stora förluster för de trafikerande
och tulltjenstemännen.