och utgaende tUllsammans blott . procent, Die: en obetydlighet, hvilken benämning varan i packhuset än erhölle, så lät han besigtningsmännens afgifne utlåtande passera utan anmärkning och underkastade sig att betala tullafgifterna derefter. De 514 fatens innehåll, Debris de tabac, blef således uti tullkammarens anteckningar uppfördt såsom lös karfvad tobak och nederlagsafgifterne derefter af vVaruemottagaren : betalte, då varan samma dag som tullbehandlingen ägde rum afskeppades direkt från det franska: till ett svenskt fartyg, som lastade på Hamburg. Härmed skulle man antaga att denna affår vore afslutad; så tänker ock säkerligen hvar och en uti tullyverkets inre mysterier oinvigd person; men så är ej förhållandet, ty nu kommer sjelfva efterspelet. — Generaltullstyrelsens revisions-kontors uppmärksamhet fäste: sig nemligen vid tullbehandlingen af förenämnde varuparti, och efter en hårdragen och klyftig deduktion gjorde vederbörande revisor den anmärkning mot härvarande inkommande tullkammare föreståndare: att, som de hade uraktlåtit ätt af godsägaren för oriktig tullangifning utkräfva straffiull, så ålåge det dem sjelfva att till KE. M. och Kronan :utbetala; det bötesbelopp, som han, godsägaren, eljest skolat vid tullbehandlingen erlägga, eller bko rdr 9,746: 48. 4. Såsom stöd för ett sådant påstående åberopades vissa paragrafer i seglationsordningen och isynnerhet den 33:dje, som stadgar, att om någon angifver en vara med lägre tull, i stället för den verkliga, som är högre tull underkastad, erlägge afgifterne å den sednare varan (fill dubbelt belopp mot hvad taxan utsätter,. Revisorn ville nemligen på detta sätt låta förstå, att benämningen tobaksstjelk vid angifningen af det förenämnde debris de tabac, i stället för karfvad tobak, var gjord i afsigt att bedraga staten, samt för att undgå erläggandet af de högre afgifter, som denna sednare vara droge. Häröfver förklarade sig nu tullkammar-föreståndarne uti en utförlig och väl motiverad skrift till general-tullstyrelsen, bestridande i allo tillämpningen af de-åberopade paragraferna af seglationsordningen på ifrågavarande fall, isynnerbet som godset var angifvet tilll nederlag, och seglationsordningen tydligen bestämmer, att med varor, ämnade till nederlag, skall förfaras på sätt derom särskildt stadgadt är, eller efter nederlagsförordningen, uti hvilken intet stadgande om strafftull eller böter för oriktig angifning! förekommer. Strafftull borde nemligen, efter härvarande tullkammares tolkning af seglations-ordningen, blott kunna åläggas godsegarne vid oriktiga angifvelser till förbrukning, samt kunde, hvad nederlagsgeds vidkom, ej påföras godsegaren, äfven om svek eller origtighet ägt rum, förr, än varan från nederlagen angafs till förtullning; och som uti förevarande fall endast var fråga om erläggandet af nederlagsrekognition och ej införselseller förbrukstull, så kunde dervid ingen straffiull debiteras. Så i korthet, och såsom oss synes med mycken grund framställdt, var härvarande tullkammares: hufvudförsvar för sina tillgöranden, hvilka dessutom voro, genom åberopande af flere förekomne prejudikater, rättfärdiggjorde. Generaltullstyrelsen, som väl i denna fråga borde vara den mest kompetente domaren, då det ju är den, som i de fleste tullärenden afgör i högsta instansen, huru och på hvad sätt tullförfattningarne skola tolkas, gillade äfven härvarande tullkammares åtgöranden och, underkännande revisions-! kontorets anmärkning, frikallade den tullkammare-j föreståndarne från erläggandet af den påyrkade bötessumman. Revisionskontoret deremot, utan att göra något afseende på de förklaringar, som blifvit afgifne; utan att akta på den tillrättavisning, som det erhållit genom generaltullstyrelsens beslut; ja utan att ens taga billigheten till ledarinna för sina anspråk, vädjade till kammarrätten. Detta sednare kollegiala verk, som i allmänhet tyckes dyrka slentrianen, lät ej tillfället gå sig ur händerna, att genom ett terroristiskt beslut häfda sin makt och visa sig såsom ett äkta byråkratiskt öfvertribunal: det upphäfde general-tullstyrelsens beslut och dömdel. bärvarande inkommande tullkammares föreståndare skyldige till att sjelfve betala den af dem outkräfda straffiullen ! Så står saken nu, och i sanning kan man stanna i villrådighet, då man granskar en sådan utgång, hvad man bör tänka om ett embetsverk, som fattar ett sådant beslut som kammarrätten i detta fall gjort. Att anmärkningen kunnat af revisionskontoret göras, låter sig af flere skäl förklara; men huru den kunnat gillas af kammarrätten, sedan generaltullstyrelsen, som otvifvelaktigt måste närmare känna tulldagarne, än kammarrätten, underkänt densamma, det förstå vi sannerligen. Förmodligen har kammarrätten här, såsom det kallas, skolat stå på kronans rätt, och dess ledamöter försvara säkerligen för sig sjelfva sitt beslut dermed, att de strängt och utan konsiderationer sett på statens bästa, samt att! de, genom sin dom, förökat kronans inkomster ej allenast för tillfället, utan äfven, genom exemplets statuerande, för framtiden. Att staten får ökadel inkomster är visserligen önskvärdt, men fördelen deraf beror dock mycket på huru och på hvad sätt dessa förskåffas, Ökas statens intägter genom att trotsa billighet, rättvisa och sundt förnuft, så är det i sanning bättre att staten umbär de på sådant sätt erhållne medlen, Det åsidosättande af individernas rätt samt af rim och reson, hvilket äger rum när dylika källor för statsinkomsterna skola pumpas, medför så mycket ondt för staten och det allmänna, alt det i mångfaldigt mått uppväget de styfrar, som man emot folkets, rättskänsla under lagens skydd och med lagens hand lyckas att utprässa. Detta tro vi att kammarrätten borde hafva besinnat, när den förehade ifrågåvarande sak. Uti alla tvister med den så kallade kronan, der individers väl och ve bero på utgången, samt statens intresse ej direkt åsidosättes, måste det ovilkorligen vara rättare, att util: tvifvelaktiga fall antaga den lindrigaste tolkning, som lagens ord tillåter, än att blindt och strängt tillämpa dess bokstaf. I synnerhet måste man hafva rätt att fordra detta, då ingen kan annat än finna att lagens strängaste tolkning, i och för sig innebär ett våld, en orimlighet, en i jemförelse till den begångna uraktlåtenheten stor absurditet. Vi säga utan betänkande absurditets, ty att den ådömda straffullen verkligen är detta, kan utan svårighet visas. Då varupartiet hitfördes var det, såsom handlingarne i målet fullständigt och otvetydigt upplysa, ämnadt att reexporteras; staten kunde således i bästa fall ej förvänta, att af detsamma erhålla en bögre statsinkomst, än den, som den nu fick. Erlägges inoch utgående nederlagsrekognition för 21,632 I (varupartiets tullvigt) tobaksstjelk, såsom angifningen benämnde varan; så får kronan en statsinkomst af bko rdr 13: 25 sk.; erlägges den deremot efter besigtningsmännens benämning, för likal: mycket lös karfvad tobak, utgöra afgifterna bko rdr 80: 45 sk. Hela skillnaden i statsinkomst, hvilken skulle uppkomma genom den ouppsåtliga eller efter tullstyrelsens revisionskontors beskyllning uppsåtliga origtigheten, belöper sig sålunda till bko rdr 67: 30 sk. Emedan det nu är en möjlighet att förmoda, aut lastemottagaren velat försöka att undgå erläggandet al denna jemförelsevis lumpna summa, och hvilket dessutom ej lyckats honom, så borde härvarande tullkammare hafva, efter kammarrättens och revisionskontorets slutkonst, ålagt honom att såsom straff eller böter för sitt förmenta förFR