och utgaende tUllsammans blott . procent, Die: en
obetydlighet, hvilken benämning varan i packhuset
än erhölle, så lät han besigtningsmännens afgifne
utlåtande passera utan anmärkning och underka-
stade sig att betala tullafgifterna derefter. De 514
fatens innehåll, Debris de tabac, blef således uti
tullkammarens anteckningar uppfördt såsom lös karf-
vad tobak och nederlagsafgifterne derefter af vVaru-
emottagaren : betalte, då varan samma dag som
tullbehandlingen ägde rum afskeppades direkt från
det franska: till ett svenskt fartyg, som lastade på
Hamburg. Härmed skulle man antaga att denna
affår vore afslutad; så tänker ock säkerligen hvar
och en uti tullyverkets inre mysterier oinvigd per-
son; men så är ej förhållandet, ty nu kommer sjelfva
efterspelet. — Generaltullstyrelsens revisions-kontors
uppmärksamhet fäste: sig nemligen vid tullbehand-
lingen af förenämnde varuparti, och efter en hår-
dragen och klyftig deduktion gjorde vederbörande
revisor den anmärkning mot härvarande inkom-
mande tullkammare föreståndare: att, som de hade
uraktlåtit ätt af godsägaren för oriktig tullangifning
utkräfva straffiull, så ålåge det dem sjelfva att till
KE. M. och Kronan :utbetala; det bötesbelopp, som
han, godsägaren, eljest skolat vid tullbehandlingen
erlägga, eller bko rdr 9,746: 48. 4.
Såsom stöd för ett sådant påstående åberopades
vissa paragrafer i seglationsordningen och isynnerhet
den 33:dje, som stadgar, att om någon angifver en
vara med lägre tull, i stället för den verkliga, som
är högre tull underkastad, erlägge afgifterne å den
sednare varan (fill dubbelt belopp mot hvad taxan
utsätter,. Revisorn ville nemligen på detta sätt
låta förstå, att benämningen tobaksstjelk vid angif-
ningen af det förenämnde debris de tabac, i stället
för karfvad tobak, var gjord i afsigt att bedraga
staten, samt för att undgå erläggandet af de högre
afgifter, som denna sednare vara droge. Häröfver
förklarade sig nu tullkammar-föreståndarne uti en
utförlig och väl motiverad skrift till general-tullsty-
relsen, bestridande i allo tillämpningen af de-åbe-
ropade paragraferna af seglationsordningen på ifråga-
varande fall, isynnerbet som godset var angifvet tilll
nederlag, och seglationsordningen tydligen bestäm-
mer, att med varor, ämnade till nederlag, skall för-
faras på sätt derom särskildt stadgadt är, eller
efter nederlagsförordningen, uti hvilken intet stad-
gande om strafftull eller böter för oriktig angifning!
förekommer. Strafftull borde nemligen, efter här-
varande tullkammares tolkning af seglations-ordnin-
gen, blott kunna åläggas godsegarne vid oriktiga
angifvelser till förbrukning, samt kunde, hvad ne-
derlagsgeds vidkom, ej påföras godsegaren, äfven om
svek eller origtighet ägt rum, förr, än varan från
nederlagen angafs till förtullning; och som uti före-
varande fall endast var fråga om erläggandet af ne-
derlagsrekognition och ej införsels- eller förbruks-
tull, så kunde dervid ingen straffiull debiteras. Så i
korthet, och såsom oss synes med mycken grund
framställdt, var härvarande tullkammares: hufvud-
försvar för sina tillgöranden, hvilka dessutom voro,
genom åberopande af flere förekomne prejudikater,
rättfärdiggjorde. Generaltullstyrelsen, som väl i denna
fråga borde vara den mest kompetente domaren, då
det ju är den, som i de fleste tullärenden afgör i
högsta instansen, huru och på hvad sätt tullförfatt-
ningarne skola tolkas, gillade äfven härvarande tull-
kammares åtgöranden och, underkännande revisions-!
kontorets anmärkning, frikallade den tullkammare-j
föreståndarne från erläggandet af den påyrkade bö-
tessumman. Revisionskontoret deremot, utan att
göra något afseende på de förklaringar, som blifvit
afgifne; utan att akta på den tillrättavisning, som
det erhållit genom generaltullstyrelsens beslut; ja
utan att ens taga billigheten till ledarinna för sina
anspråk, vädjade till kammarrätten. Detta sednare
kollegiala verk, som i allmänhet tyckes dyrka slen-
trianen, lät ej tillfället gå sig ur händerna, att ge-
nom ett terroristiskt beslut häfda sin makt och visa
sig såsom ett äkta byråkratiskt öfvertribunal: det
upphäfde general-tullstyrelsens beslut och dömdel.
bärvarande inkommande tullkammares föreståndare
skyldige till att sjelfve betala den af dem outkräfda
straffiullen !
Så står saken nu, och i sanning kan man stanna
i villrådighet, då man granskar en sådan utgång,
hvad man bör tänka om ett embetsverk, som fattar
ett sådant beslut som kammarrätten i detta fall
gjort. Att anmärkningen kunnat af revisionskonto-
ret göras, låter sig af flere skäl förklara; men huru
den kunnat gillas af kammarrätten, sedan general-
tullstyrelsen, som otvifvelaktigt måste närmare kän-
na tulldagarne, än kammarrätten, underkänt den-
samma, det förstå vi sannerligen. Förmodligen har
kammarrätten här, såsom det kallas, skolat stå på
kronans rätt, och dess ledamöter försvara säkerligen
för sig sjelfva sitt beslut dermed, att de strängt och
utan konsiderationer sett på statens bästa, samt att!
de, genom sin dom, förökat kronans inkomster ej
allenast för tillfället, utan äfven, genom exemplets
statuerande, för framtiden. Att staten får ökadel
inkomster är visserligen önskvärdt, men fördelen
deraf beror dock mycket på huru och på hvad sätt
dessa förskåffas, Ökas statens intägter genom att
trotsa billighet, rättvisa och sundt förnuft, så är det
i sanning bättre att staten umbär de på sådant sätt
erhållne medlen, Det åsidosättande af individernas
rätt samt af rim och reson, hvilket äger rum när
dylika källor för statsinkomsterna skola pumpas,
medför så mycket ondt för staten och det allmänna,
alt det i mångfaldigt mått uppväget de styfrar, som
man emot folkets, rättskänsla under lagens skydd och
med lagens hand lyckas att utprässa. Detta tro vi
att kammarrätten borde hafva besinnat, när den
förehade ifrågåvarande sak. Uti alla tvister med den
så kallade kronan, der individers väl och ve bero
på utgången, samt statens intresse ej direkt åsido-
sättes, måste det ovilkorligen vara rättare, att util:
tvifvelaktiga fall antaga den lindrigaste tolkning,
som lagens ord tillåter, än att blindt och strängt
tillämpa dess bokstaf. I synnerhet måste man hafva
rätt att fordra detta, då ingen kan annat än finna
att lagens strängaste tolkning, i och för sig inne-
bär ett våld, en orimlighet, en i jemförelse till den
begångna uraktlåtenheten stor absurditet. Vi säga
utan betänkande absurditets, ty att den ådömda
straffullen verkligen är detta, kan utan svårighet
visas.
Då varupartiet hitfördes var det, såsom handlin-
garne i målet fullständigt och otvetydigt upplysa,
ämnadt att reexporteras; staten kunde således i
bästa fall ej förvänta, att af detsamma erhålla en
bögre statsinkomst, än den, som den nu fick. Er-
lägges in- och utgående nederlagsrekognition för
21,632 I (varupartiets tullvigt) tobaksstjelk, såsom
angifningen benämnde varan; så får kronan en stats-
inkomst af bko rdr 13: 25 sk.; erlägges den dere-
mot efter besigtningsmännens benämning, för likal:
mycket lös karfvad tobak, utgöra afgifterna bko
rdr 80: 45 sk. Hela skillnaden i statsinkomst, hvil-
ken skulle uppkomma genom den ouppsåtliga eller
efter tullstyrelsens revisionskontors beskyllning upp-
såtliga origtigheten, belöper sig sålunda till bko rdr
67: 30 sk. Emedan det nu är en möjlighet att
förmoda, aut lastemottagaren velat försöka att und-
gå erläggandet al denna jemförelsevis lumpna sum-
ma, och hvilket dessutom ej lyckats honom, så bor-
de härvarande tullkammare hafva, efter kammar-
rättens och revisionskontorets slutkonst, ålagt honom
att såsom straff eller böter för sitt förmenta för-
FR