on: Ja. De anklagade presenterade sig agenter för en oafhängig regering i Palermo. Engelska regeringen hade icke erkänt denna regering såsom hafvande europeisk existens, och derför blefvo icke heller dess representanter mottagna såsom representanter för en sådan regering, utan endast och allenast såsom organer, genom hvilka meddelanden försiggingo med en regering, erkänd såsom bestående, men icke erkänd såsom en europeisk makt. Den nämnda regeringen var fientligt sinnad mot konungen af Neapel. Sir F. Kelly (de -anklagides advokat): Var den anklagades ställning icke uttryckligen uppgifven i depeschen från regeringen i Palermo? Palmerston: Io. Kelly: Ar icke detta originaldokumentet? (Han håller upp ett papper.) Palmerston: Jag tror det. Thesiger: Hvarifrån kommer det? (Skratt.) Kelly: Från utrikes departementet. Önskar ni att det uppläses? (Skratt.) Thesiger: Visst icke. (Skratt.) Palmerston fortsätter: Jag tror att regeringen i Palermo förklarade sig oafhängig i början af 4848, och kort derefter var hela ön i insurgenternas händer och konungen förklarades afsatt; men först i September föreföllo verkliga fiendtligheter mellan insurgenterna och konungens af Neapel trupper, Kelly: Medlade icke engelska regeringen mellan parterna, till fiendtligheters förebyggande. Palmerston: Dessa slutade med brittiska och franska amiralernas mellankomst, sedan Messina var intaget. Innan saken ännu hade hunnit till något framskridet stadium, uppmanades England af sicilialarne att medla. Man meddelade mig, att ett parlament var samladt i Palermo och att en provisorisk president öfver Sicilien var utvald. Jag blef underrättad att Bombay var taget och återlemnadt, men hade officiellt ingenting dermed att göra. Öfverste Anbrey förklarade, att han hade varit officer i engelsk tjenst, först vid fotgardet, sedan vid hästgarget ech att han hade tjenat i Spanien under Wellington. I September 4848 var han bosatt i Pisa, derifrån han inledde förbindelser med palermitanska regeringen och kom till Palermo den 42 November 4848. Efter uppmaning och instruktioners erhållande af palermitanska regeringen den 48 November, begaf han sig till London. Ditkommen, vände han sig till de begge sicilianska sändebuden (Sealia ocb Granätelli) för att erhålla penningar till utrustande af trupper, som skulle med Bombay och Sectis öfverföras till Sicilien; men han fick gång efter annan det svaret, att de saknade penningar och instruktioner hemifrån. Efter prins Granatellis uppmaning, anmodades löjtnant Waghorn att taga befålet på Bombay, och denne förklarade att han med nämnde fartyg skulle taga 142 af konungens af Neapel örlogsfartyg; de öfrige 6 kunde han ej svara för. (Skratt.) De begge sändebuden kände mycket väl fartygens bestämmelse. Han hade bland annat berättat för de anklagade, att han ämnade gå i spetsen för en här in i Calabrien och derifrån marchera rakt på hufvudstaden, i stället för att ligga qvar på Sicilien. Slutligen var det aftaladt, att en kapten Hanchett skulle blifva amiral öfver sicilianska flot tan. Af brist på penningar lände hans ansträngningar till intet, och något manskap. ble! icke utrustadt. Vid anstäldt kontraförhör uppgaf vittnet, att han ej längre är i engelsk tjenst, att han öfvergaf siciHanarne, när de illa behandlade honom, och öfvergick till neapolitanarne. Neapolitanska sändebudet hade lofvat honom 300 pund, om han afgåfve ett sådant vittnesmål, att Bombay blefve konfiskeradt. Kelly höll ett utmärkt tal till de anklagades försvar, och sedan rättens ordförande, Coltman, kade med klarhet utvecklat lagen och sammanfattat förbandlingarne, förklarade juryn de anklagade icke skyldige, hvilket utslag mottogs med allmänt bifall af åhörarne. ITALIEN. Enligt Journal des Debats hade franska regeringen gifvit kontraordres till de trupper, som skulle afgå till förstärkning af expeditionskåren mot Rom. Spanska regeringen lärer deremot icke blifvit nog tidigt underrättad om Roms kapitulation för att hinna kontramandera sina truppers afgång till Italien. Måhända anser den sig äfven komma att behöfva dem der för att motväga fransmännens sjelftagna inflytande i -Rom. Times korrespondent i Rom förmenar, att Frankrike och Österrike, i trots af Spaniens, Portugals och Neapels motstånd, öfverenskommit att den konstitutionella friheten skall upprätthållas i Rom, och man väntar att påfven, fastän något hårdnackad i denna punkt, skall gifva efter. Utrikes ministerplatsen skall besättas med en andlig man, och vid hvarje ambassad skall en andlig man anställas såsom sekreterare. Neutralitet skall tillförsäkras påfliga stolen i händelse af krig. På dessa vilkor skola England och Ryssland hafva ingått. Kejsaren af Ryssland har skickat till neapolitanske generalen Filangieri S:t Andreasorden, åtföljd af en myeket smickrande skrifvelse för den energi, hvarmed han åter lagt den upproriska ön under dess laglige herre. Det är en tjenst, som ni gjort ej blott fiderneslandet, ej blott Italien, hvars lugn stärkes genom denna seger, utan äfven samhällsordningens och alla troners sak i allmänhet. TIfrig vän af denna sak, tillägger kejsaren, och af dem som uppehålla henne, samt erkännande modet och krigareegenskaperna hvarhelst jag finner dem, är det ett behof för mig att gifva er ett bevis på mina känslor., TURKIET, Till fö!je af ryska och österrikiska sändebudens uppmaningar, hafva två ungerska sändebud blifvit förvisade ur Konstantinopel, men de hafva vägrat att godvilligt lemna staden. 3 BFODKTOSU. Uppå derom gjord anhållan har Kongl. M:t under den 27 sistlidne Juni tillåtit, att af riksstatens sjette hufvudtitels besparingar må såAd sa er oo oo 2 24 lamdtrniötnricsolra