dadt; men om ej) tolket 1 denna Itorordnings
anda troget uppfyller sin pligt, så är fädernes-
landet för evigt förloradt. Landet är i fara!
Vi hafva visserligen en tapper, stridfärdig, till
frihetens försvar beredd här, hvars antal upp-
går till nära 200,000 man, med hvars för fri-
heten lifvade hjeltar man ej kan förlikna dessa
slafveriets legohjon; ty de förra stå i Guds
herrliga ljus, men de sednare äro mörkrets väk-
tare. Men denna strid är ej en dust mellan
tvenne fiendtliga härar, utan ett tyranniets ut-
rotelsekrig mot friheten, barbarernas strid mot
en fri nation. Derföre måste folket sjelf resa
sig och förena sig med armen, och om dess
millioner understödja densamma, skola vi till-
kämpa oss sjelfva och hela Europa seger och
frihet. Derföre, mäktiga, hjeltemodiga folk!
grip i förening med armån till vapen! Hvarje
landets son! Till vapen! Till vapen! Så är se-
gern säker, men också endast så! Och derföre
förordna och befalla vi en allmän landstorm
för friheten, i Guds och fäderneslandets namn.
Gifvet Budapesth den 27 Juni 1849.
Den ungerska nationens högtidliga protest mot
ryska interventionen.
Den ungerska nationen, angripen i sitt stats-
lifs innersta väsende, har med den rättfärdige
Gudens hjelp bekämpat det uppror, hvilket
blifvit mot lagar och författningar framkalladt,
af det trolösa herrskarhuset, genom de för-
skräckligaste kabaler och våldsgerningar. Den
har ända till landets gränser tillbakaslagit de
till frihetens och nationens sjelfständighetsmord
beordrade österrikiska skaror, och med en-
stämmigt, enthusiastiskt bifall af nationen, i
kraft af dess oförytterliga mnationalrättigheter
och sjelfupprätthållandets heliga pligter, hafva
vi för everldeliga tider uttalat bannlysningen
öfver det Habsburg-Lothringska huset, som be-
fläckat sig med de mest fasaväckande förbry-
telser och trohetsbrott. Aldrig har ett folk
kämpat en rättfärdigare strid. Aldrig har ett
herrskarehus blifvit rättvisare bestraffadt. Al-
drig en nations väntan, att man skulle
låta dess med enhällighet bildade regering, i
fridens och lugnets sköte, draga försorg om lä-
kandet af de sår, som slagits af den afsatta ty-
rannen, varit billigare.
Och se, utan all krigsförklaring visa sig ry-
ska beväpnade skaror på det närgränsande Ga-
liziens område och i Krakau, för att, tillkal-
lade af det gudlösa Habsburgska huset, hota
Ungern med inbrott.
Alla förberedelser, alla berättelser häntyda
derpå, att det lika så tyranniska, som genom
sitt eget beteende vanmäktiga Habsburg-Loth-
ringska huset bemödar sig, att, genom ett för-
bund med ryska makten, öfver den länge för-
dragsamma ungerska nationens graf, på nytt
upprätta sin tyranniska makt och thron.
Den ungerska nationen har beslutat att äfven
möta detta anfall. Den har beslutat att hellre
förblöda intill sista man, än att erkänna sin
mördare såsom sin herre.
Men i det att ungerska folket, uti detta sitt
orubbliga beslut, med andäktigt hopp emotser
sina vapens rättvisa seger, afgifver den tillika
inför Gud och den civiliserade verldens folk sin
högtidliga protest emot den ryska maktens orätt-
färdiga intervention, som, för att behaga en
menedig tyrann, är sinnad att skändligt trampa
all mennisko- och folkrätt under fötterna.
Den afgifver denna protest i känslan af sjelf-
upprätthållandets obestridliga pligt; i namn af
den allmänna folkrätt, som utgör den heliga
grundstenen uti staternas ömsesidiga fördrag;
på grund af dessa fördrag, förklaringar och pro-
tester, som ställa nationens lif under gemensamt
skydd af alla öfriga folks rättskänsla, mot usur-
pationens öfvermakt; i frihetens, den europei-
ska jemnvigtens och civilisationens namn; i
mensklighetens och det oskyldiga blods namn,
som, utgjutet i ett sådant krig, måste nedkalla
den rättvise Gudens hämnd.
Den ungerska nationen räknar med tillför-
sigt derpå, att denna dess protest skall mot-
svara alla de folks varma sympati, som ännu
akta rättvisan.
Dock, skulle den ock öfvergifvas af hela
verlden, så förklarar den med beslutsamt sjelf-
medvetande inför Gud och verlden, att den ej
skall böja sig för en tyrannisk makt, utan fort-
sätta sjelfförsvarets rättvisa strid, intill sista
blod sdroppen,
Gud och den bildade verlden må vara domare
mellan oss och våra tyranniska angripare.
Gifvet i Debreczin den 18 Maj 1849, i den
ungerska nationens namn.
Ludvig Kossuth, m. Pp.
Guvernör.
Grefve Kasimir Balthyani, m. p.
Utrikesminister.
SYDAMERIKA.
Det har redan omtalats, att presidenten i
Buenos Ayres, general Rosas, åt franska ami-
ralen Lapredour öfverlemnat förslag till en
traktat, hvarigenom de långvariga stridighe-
terna mellan Frankrike och Buenos Ayres samt
Montevideo kunde få ett slut. Förslaget inne-
höll: 1) att Montevideo skulle fullkomligt un-
derkasta sig; 2) att general Oribe erkändes för
president i republiken Banda Oriental; 3) att
fremlingslegionen i Montevideo afväpnas; 4) att
argentinska armåeen icke drages tillbaka, förrän
Rosas och hans allierade finna för godt; 5)att
frågan om krigskostnadsersättning lemnas oaf-
gjord. Detta traktats förslag ville Rosas icke
ratificera, förrän fransmännen sjelfve skaffat sig
general Oribes bifall dertill. Detta har denne
vägrat lemna, och under det amiral Lapredour
underhandlar med honom, har Rosas genom en
förordning ådagalagt hvad aktning och vänskap
han hyser för fransmännen. Han har nemligen
ålagt hvar och en, infödingar och utländnin-
gar, män, qvinnor och barn att bära national-
tecknen: en ponceaufärgad vest, ponceaufärgadt
hattband och ett band af samma färg i knapp-
hålet. Flere utländningar som brutit mot denna
förordning hafva redan blifvit häktade.
omm IXR——
KL LL
kost In b-— KA -
AA mm
a a
4
Mm mn I ——
— pp AA kd pe får
mm Mn as
-— J-— b-— AV hrd
VA AA - nr bt — hd RR ID UD
an mM 8 fö j-
- --— ua -