det bevisades efter hans död, att han icke fått
mat på 6 dagar (sensation). Att sådant kan
hända i ett civiliseradt samfund, är ett brott
mot menskligheten. Så linge intet blifvit gjordt
för det lidande folket, är intet gjordt.
De som vilja arbeta och icke kunna för-
tjena det nödvändiga, behöfva mer än någon-
sin deras bistånd, som hafva hjertat på rätta
stället. Må man icke glömma det: Bofven
kan lätt få den olycklige till biträdel
Från venstern: Bra, ganska bra!
ooV. Hugo: Om anarkien öppnar afgrunderna,
så förstoras de af nöden. Jag appellerar icke
blott till edert ädelmod, edert medlidande, utan
äfven till eder klokhet. J hafven stiftat lagar
mot anarkien, stifta nu äfven mot nöden! (Lifliga
bifallsrop).
Gustave de Beaumont (bekant genom sin bok
om slafveriet i Nordamerika) beklagade, att
man uttalade den farliga osanning, att all nöd
kunde afhjelpas. Han ogillade V. Hugos ord,
men hade dock intet att invända mot sjelfva
förslaget.
Inrikesministern Dufaure talade i samma
rigtning och bestred de af Victor Hugo an-
förda facta, särskildt hvad som handlade om
litteratören, som skulle hafva dött af svält.
Jag förnekar,, yttrade han, högt och ljude-
ligt, till mitt fäderneslands heder, att der skulle
finnas någon man, som i 6 dagar förgäfves
bedt om bröd. (Lifligt bifall.)
V. Hugo förklarar sina yttranden, då man
frågar, hvarföre han icke sjelf hjelpt den arme
litteratören; han hade först efteråt fått veta
hans nöd. För öfrigt gjorde han nog skillnad
på det lidande som var en gudomlig lott, och
den nöd, som kan afvärjas genom mensklig
hjelp.
Sedan Benoist dAzy talat i samma rigtning
som Dufaure och Beaumont, och efter en ord-
vexling mellan Målun och Pascal Duprat, hvil-
ken föreslog ett amendement, antogs Måluns
förslag enhälligt under starka bifallsrop.
UNGERN.
Uti en proklamation af den 27 Juni har den
ungerska regeringen anbefallt följande åtgärder
till landets försvar:
4) Emot de i vårt fädernesland inbrytande
ryssar och den österrikiske kejsaren, som in-
kallat desamma, börjas härmed det allmänna
folkkorståget.
2) Korstågets begynnelse skall nästkommande
söndag och onsdag kungöras af presterna i alla
kyrkor och af kommunernas föreståndare på
allmänna platser, samt genom klockringning
förkunnas inför hela landet.
3) Efter kungörandet är hvarje helbregda
person förpligtad att inom 48 timmar förse sig
med något slags vapen; den som ej har skjutgevär
eller svärd, må taga till lia eller hacka; den
förra kan brukas vid stormning, den sednare
vid handgemäng tjena såsom ett nyttigt vapen
i en tapper hand. Den som ratar vapen, och
ej försvarar sig med hvad man har att tillgå,
är ingen ungrare, utan en eländig Czudar.
4) Der ryss-hären nalkas, uppställes dag
och natt uti tornen och på bergens spetsar väk-
tare, som, så vidt fienden kommer närmare,
gifva signaler, hvarefter alla klockor i hela nej-
den ringa till storms. Vid stormringningen för-
samlar sig folket genast i alla kommuner och
begifver sig hopvis till de församlingsplatser,
som på förhand blifvit af jurisdiktionstjenste-
männen bestämda i de olika trakterna. Men på
de ställen, hvarifrån den vilda horden framryc-
ker vidare, reser sig fölket i massa i dess rygg,
och tillintetgör smärre isolerade truppafdelnin-
gar och kroathorder, som vanligen pläga be-
gifva sig ut på plundring. 1 synnerhet måste
folket hafva sig angeläget att om nätterna al-
drig lemna fienden i ro, utan alltid oförmodadt
öfverfalla honom, draga sig åter tillbaka, samt
ånyo angripa, och oupphörligt oroa honom med
klockringning, på det han intet ögonblick må
finna någon ro och hvila på den jord, som han
så gudlöst anfallit.
3) För fienden måste all proviant, boskap,
vin och bränvin gömmas i det inre af bergs-
klyftor eller bakom moras, på det han må för-
gås af hunger. Innan fienden besatt något di-
strikt, der han framrycker, skall hvarje lef-
vande väsende derifrån aflägsna sig, och sedan
han besatt detsamma, må modige män antända
taken öfver hans hufvud, på det att de vilda
fiendtliga horderna antingen må blifva lågornas
rof, eller åtminstone hindras från att hvila ut.
I början af detta århundrade, när Napoleon an-
grep det ryska riket, befriade sig ryssarne på
detta sätt från undergång. Vi se att fienden
med mordbrännande ödelägger allt, der han tå-
gar fram; huru många städer och byar hafva ej
redan genom fiendens brandfackla blifvit antända
och lagda i aska! Afven i dag hafva de öster-
rikiska soldaterna, då de angrepo de värnlösa
innevånarne i Bösarkany, i Oedenburg-komita-
tet, antändt alla husen derstädes, från det för-
sta till det sista. När således ungerska folkets!
bostäder måste brinna, så må de åtminstone
brinna då, när fienden ännu våldgästar der-
städes. Om vi segra, skola vi ega ett foster-
land, och de ödelagda byarna skola på nytt
uppblomstra; blifva vi deremot besegrade, går
i alla händelser allt förloradt, ty det är ett ut-
rotelsekrig man för emot oss.
6) Alla städer och distrikter, hvilka hafval:
ett sådant läge, att de kunna barrikaderas —
såsom t. ex. staden Erlau — må genast, ge-
nom bistånd från alla sidor, sättas i försvars-
skick, på det att kossackernas visiter må före-
kommas.
7) Presterna hafva, såsom det anstår dem,
och redan blifvit förordnadt, att fatta korset och
gå i spetsen för folket till religionens och fri-
hetens försvar.
8) Uti hela landet skola öfverallt folkförsam-
lingar hållas, för att bestämma tjenligaste sät-
tet mn försvara landet efter omständigheternas
kraf.
9) Komitaterne Borsod, Gömör, Abanj, Zemp-
lem, Heves (på denna sidan Theiss), Neograd,
trakten af Fälek och Jazygi-kretsen hafva ge-
2 88 äga An sb ss BÄ RAlan ARR ad AR