jag inte gör. Jag stod nyss och såg på dig;
då tänkte jag först att gå fram och tala hårda
ord till dig och honom, som du har kär; då var
det harmen som talade. Sedan så kom för
aktet och stoltheten, och då tänkte jag att
smyga mig så tyst derifrån, att du aldrig skulle
veta att jag varit der; men slutligen fick allt
vika för medlidandet. Du är ju min syster,
Maria? Vi ha sofvit i samma vagga, vi ha
lekt i samma hem. Skulle jag då så hjert-
löst lemna dig åt förderfvet och olyckan? —
Stackars, arma barn! Hvad tror du det blom-
strar för rosor i denna kärlek, som bjudes dig?
Endast törnen, det kan du vara säker om. Jag
talar ej nu af afund eller af vrede — jag ta-
lar som en god och vänlig bror. Jag vet, att
han talar mycket grannare, mycket bättre;
men han tänker sämre än jag. När jag är borta
ifrån dig, tänk då på mina ord och slit dig
ifrån alla frestelser, vänd tillbaka till ditt hem.
Om det är torftigt och smått, så är det ändå
religt ih godt för samvete och hjerta. Jag
) bedröfva mor Catharina med att tala
al: detta; du skall göra det som är bättre än
; en Maria, du lofvar ju det?
l al stammade den förkrossade flickan och
utade sitt hufvud mot Olofs bröst.
- Nu strax skall det ske. Ja, Maria, du skall
ännu i denna qväll följa med mig hem. Ja
går ej min väg, förr än jag ser dig i säkerhet.
Då jag för en stund sedan gick här förbi hade
jag väl en annan plan, men Gud ville det ej
så. Jag råkade Felix, och han sade att jag
kunde få se dig genon fönstret ännu en gång.
Jag fick så också.,