jag inte gör. Jag stod nyss och såg på dig; då tänkte jag först att gå fram och tala hårda ord till dig och honom, som du har kär; då var det harmen som talade. Sedan så kom för aktet och stoltheten, och då tänkte jag att smyga mig så tyst derifrån, att du aldrig skulle veta att jag varit der; men slutligen fick allt vika för medlidandet. Du är ju min syster, Maria? Vi ha sofvit i samma vagga, vi ha lekt i samma hem. Skulle jag då så hjertlöst lemna dig åt förderfvet och olyckan? — Stackars, arma barn! Hvad tror du det blomstrar för rosor i denna kärlek, som bjudes dig? Endast törnen, det kan du vara säker om. Jag talar ej nu af afund eller af vrede — jag talar som en god och vänlig bror. Jag vet, att han talar mycket grannare, mycket bättre; men han tänker sämre än jag. När jag är borta ifrån dig, tänk då på mina ord och slit dig ifrån alla frestelser, vänd tillbaka till ditt hem. Om det är torftigt och smått, så är det ändå religt ih godt för samvete och hjerta. Jag ) bedröfva mor Catharina med att tala al: detta; du skall göra det som är bättre än ; en Maria, du lofvar ju det? l al stammade den förkrossade flickan och utade sitt hufvud mot Olofs bröst. Nu strax skall det ske. Ja, Maria, du skall ännu i denna qväll följa med mig hem. Ja går ej min väg, förr än jag ser dig i säkerhet. Då jag för en stund sedan gick här förbi hade jag väl en annan plan, men Gud ville det ej så. Jag råkade Felix, och han sade att jag kunde få se dig genon fönstret ännu en gång. Jag fick så också.,