Ludolfs, klagan öfver fö bundsstyrelsens beslut!
att upphäfva militärkapitulationerna med ko-l:
nungen af Neapel, har denna styrelse åberopat
en artikel i de allmänna kapitulationsbestäm-
melserna, hvilken berättigar begge kontrahen-
terna att upphäfva kapitulationerna före deras
utgång, om oförutsedda händelser kräfva det.
ITALIEN.
Fransmännen hafva ändtligen besatt Rom och:
fästet St. Angelo.
Efter mindre anfall af fransmännen den 26
och 27 Juni företogo de ett allvarsammare den
28, kl. Y, 3 om morgonen. Fyra kolonner afl
trenne elitkompanier hvardera ryckte an emotl
bastionen n:o 8, dit en mängd romare ström-l
made och mottogo fransmännen med en myc-
ket häftig eld, så att, bland andra, bataljons-
chefen Lefebvre och chefen för anfallskolon-
nernas ingeniörafdelning, Galbaud, blefvo skjut-
na. Likväl blefvo försvararne trängda ur ba-l,
stionen till ett litet hus, der de alla nedhöggos.
eller togos till fånga. Bastionen var således:
tagen, men derefter öppnade romarne en häf-l
tig tiraljöreld från de kringliggande husen och :
framryckte för att återtaga bastionens artilleri.
De tillbakadrefvos af franska grenadierer, som
jemväl bemäktigade sig de hus, hvilka domi-
nera St. Pancrazio-porten. Enligt general Ou-
dinots uppgift hafva romarne fått 400 man
man dödade och 125 man fångna, samt frans-
männen 9 döda och 110 sårade. — Samtidigt
med detta anfall gjordes diversioner mot tvenne
andra delar af staden, och romarne sökte medl
brännare antända fransmännens bro öfver lägre !
Tibern, men hindrades derifrån af franska!
flottiljen och pontoniererna. !
Den 29 Juni förstörde ett franskt detache-
ment krutbruket i Tivoli, 17?7 mil öster om
Rom. Från den intagna bastionen fortsattes
bombarderingen af staden.
Den 30 öfverlade konstituerande församlin-
gen, under det bombarderingen fortfor, om
hvad parti den skulle taga, antingen gifva sig,
eller försvara Rom till det yttersta. Folket
och soldaterna voro mest böjda för det sed-l
nare, äfvensom Mazzin , Garibaldi och Avez-l
zana; men, under det de kraftfullaste männen
voro sysselsatta med stadens försvar, beslöto
de öfriga, mer moderata medlemmarne af för-
samlingen att gifva sig och derigenom rädda
staden från en förstöring, som icke kundel
lända till något slags gagn. Följaktligen be-
gärdes den 30, att fiendtligheterna skulle in-
ställas, och om aftonen infunno sig medlem-
mar af romerska municipalstyrelsen i franska
högqvarteret för att kapitulera. Underhand-
lingen varade den 1 Juli och en del af den!
2, hvarefter municipalitetet på aftonen förkla-
rade att det afstod från begäran om kapitula-!
tionsvilkors bestämmande och ville derförutan
öppna stadens portar.
Följande kapitulationsvilkor stadfästades lik-
väl: 1) Franska armåeen rycker in i Rom och
intager de positioner, hon finner lämpliga.
2) De romerska trupper, som, enligt öfverens-
kommelse mellan general Oudinot och de ro-
merska militärmyndigheterna, qvarblifva ista-
den, tjenstgöra gemensamt med de franska
trupperna i staden och på fästet S:t Angelo.
3) Romerska militärmyndigheterna förlägga de
trupper, som icke skola stanna i staden, i kan-
toneringsqvarter. 4) Kommunikationerna med
Rom öppnas ånyo. 5) Försvarsanstalterna i,
det inre af staden undanrödjas genast. 6) Sä-l,
4
4
kerhet till lif och egendom garanteras. 7) Na-
tionalgardet bibehålles. 8) Frankrike blandar
sig ej i förvaltningen.
Natten till den 3 öfverlemnades åt Frans-:
männen portarne Porttse och San Pancrazio,
på högra Tiberstranden, samt om morgonenl:
Porta del Popolo, på venstra stranden. Samma
dag inryckte två starka kolonner i Rom, den
ena under general Oudinot, genom Porta Por-
tese, den andra genom Porta del Popolo och
Corso. De mottogos med jubel, heter det i
officiella berättelser; enligt enskilda berättelser
deremot, blefvo tvenne franska officerare dö-
dade vid inryckandet och natten derefter tre
personer mördade, hvilka voro kända för sin
tillgifvenhet för Fransmännen. Vid tvenne
kaffehus, der klubbar plägat samlas, hade nå-
gra grupper af folk uppgifvit ogillande rop,
och den ena gruppen höjt en fana med röd
mössa; Fransmännen ryckte ned både fanan
och mössan. Triumvirerna, hvilka ej velat
ingå på kapitulationen, voro försvunna ochl:
församlingen skingrad, sedan den uppdragit
verkställande makten åt Salicetti, Calandrellili
och Mariani. E
Samma dag som intåget skedde, utfärdade l
general Oudinot en så lydande proklamation,
som uppslogs på husknutarne:
Invånare i Rom! Franska arm:en, som beträdt
edert område, har till uppdrag att återställa den
ordning befolkningen önskar. En upprorisk mino-
ritet har tvungit oss att storma edra murar. Vil
äro herrar öfver staden; vi skola fullgöra vårtl
uppdrag. Under de bevis på vänskap, hvar ed vil
blifvit mottagna, isynnerhet der det verkliga romer-
ska folkets känslor voro obestridliga, hafva några fi-
endtliga utrop hörts och tvungit oss till ögonblick-
lig bestraffning. De rättsinniga och frihetens sanna
vänner må vara lugna; ordningens och samhällets
fiender må veta, att strängt straff skall drabba för-:
nyelsen af tyranniska manifestationer, framkalladel
af ett utländskt parti. För att ställa bestämd bor-:
gen för allmänna säkerheten förordnar jag följande:
All makt är tills vidare samlad i militärmyndighe-
tens hand. Den skall genast söka kommunalrådets
bistånd och medverkan. Församlingen och regerin-
gen, hvilkas våldsamma och förtryckande välde bör-
jat med otacksamhet och en samvetslös uppmaning
till romerska folket att gripa till vapen mot en na-
tion, som är dess vän, upphöra nu att vara till.
Klubbarne och de politiska föreningarne tillslutas.
Tills vidare är all publikation genom pressen och
alla, icke af militärmyndigheterna förut gillade, an-
slag förbjudna. Militärdomstolarne döma öfver för-
brytelser emot person och egendom. Divisionsgene-
ralen Rostolan är utnämnd till guvernör, och bri-
gadgeneralen Sauvan till kommendant i staden.
Den 4 Juli förvisade general Oudinot ytter-
ligare alla fremlingar ur staden och anbefallde
väljandet af ett nytt kommunalråd.
Den 5 kl. 7 f. m. inryckte franska trupper
FS SE I ol I VR