ingående den regeringsform, som mest motsvarar dess böjelser, seder och intressen.), Presidenten Bonaparte skulle den 15 Juli fresa till Amiens för att bevista fanors öfverlemnande till nationalgardet. Den 25 lärer nan ämna resa till Angers för att inviga en ernväg; vidare till Nantes eller Bourges o. s. v. Pressen sysselsätter sig redan mycket med Prinsens resor,. De reaktionära organerna beömma hans vältalighet. Chartres, der han nållit diverse tal, kallas af Opinion Publique ör hans Austerlitz. Man talar om 3 å 5 nya propositioner ansående rättegång mot folkrepresentanter, som blifvit komprometterade vid det sista attentaet. Inrikesministern Dufaure skall dock ej silla dessa planer. I ministerrådet skall O. Barrot hafva satt sig emot tidningskautionens höjande och tidningsstämpelns återställande. General Bedeau har redan återkommit från Marseille. Journal des Dåbats, klagar, att knappast nälften af valmännen deltagit i de sednaste valen. Nationalförsamlingen har den 10 Juli, med 382 röster mot 2, voterat tacksägelser titl den franska armåeen i Italien, marinen och expeditionens chefer, hvilka, såsom det heter i den af församlingen antagna resolutionen, värdigt förenat krigets pligter med den aktning man ir skyldig den kristna verldens hufvudstäd. Hela venstern afhöll sig från denna omröstning, och samma dag läste man i Presse, fölande bref från Napoleon Bonaparte, Jeromes son: I nationalförsamlingen har förekommit en motion, som åsyftade att votera tacksägelser åt vår arm i Rom. Jag har afbållit mig från omröstningen. Jag önskar redogöra för mitt skäl. Ingen kan i högre grad än jag hysa beundran, kärlek och liflig sympati för de tappra soldaterna, som öfverallt visa sig värdiga våra fäder från revolutionens tider. Denna omröstning synes mig dock vara en snara. Ty då jag anser Roms belägring såsom en ....... af konstitutionen, såsom en .. ..... mot principen af vår republik, så kan och bör jag icke gilla den, icke ens indirekt. Jag anser det vara min pligt, att vid alla tillfällen protestera mot en politik, som gjort vår armå till påf vens soldater, till absolutismens och jesuitismens verktyg och till österrikarnes bundsförvandter., För detta bref anfalles N. Bonaparte häftigt af den reaktionära Corsaire,. Ryktet gick i nationalförsamlingens konferenssal, att N. Bonaparte utmanat bladets redaktör, Coöllegon, på duell. Permissionsutskottets pluralitet vill föreslå den lagstiftande församlingens prorogation från den 13 Augusti till den 1 Oktober, på det att regeringen må få tid att undangöra förberedande arbeten. Droit, berättar i följande ordalag LedruRollins ankomst till Brässel: Flera blad hafva tid efter annan berättat om Ledru-Rollins ankomst till åtskilliga främmande länder. Dessa underrättelser voro oriktiga. Ledru-Rollin qvarstannade i Paris. I början tog han sin tillflykt hos Emmanuel Arago, men lemnade om några dagar hans hemvist och begaf sig till Bixio med begäran om gästvänskap, som icke vägrades. Sistliden fredag gingo Ledru-Rollin, Bixio och Etienne Arago på jernvägen och kommo samma dag till Brässel. Ledru-Rollin har af de belgiska auktoriteterna begärt pass till England, som genast gafs.n Undersökningarne angående händelserna den 13 Juni fortgå med största ifver. Den höga domstolen, som skall döma de anklagade, kommer sannolikt att residera i Versailles. Man hade förr tänkt på Tours och Orleans, men synes nu hafva definitivt bestämt sig för Versailles. Det reaktionära ultrapartiet har utverkat polisprefekten Rebillots afsättning. Han skall efterträdas af den beryktade Carlier, eller, enligt ett mindre tillförlitligt rykte, af Victor Faucher. Den 9 Juli biföll nationalförsamlingen en ministeriel proposition om årligt arvode af 30,000 francs åt general Changarnier såsom högste befälhafvare öfver Seine-departementets nationalgarden. Propositionen antogs med 333 röster mot 129, efter ett kort motstånd af venstra sidan. Från den 1 Januari 1850 skall staden Paris betala 1, af detta anslag. Den 10 Juli förekom till pröfning TLaclaudures förslag om skyndsamt upphäfvande af belägringstillståndet i Paris. Sedan flera talare af venstra sidan, såsom Bac, Bancel, Emmanuel Arago, ifrigt förordat motionen och regeringen fått uppbära förebråelser att genom undantagsåtgärdernas förlängande hafva hindrat supplement-valens frihet, uppträdde inrikesministern Dufaure och förklarade, ofta afbruten af oppositionen, att valen öfverallt försiggått med fullkomlig frihet och ej kunde antastas, huru de ock måtte utfalla. För öfrigt var ännu icke ögonblicket inne för belägringstillståndets upphäfvande; ty samhället var ännu icke utan fara. Duch, af venstra sidan, sökte vederlägga ministern, påstod att general de Grammont missbrukade sin makt i Loire-departementet och utropade med hetta, att konstitutionen blifvit kränkt. Då han, i trots af presidenten Dupins ordningsrop, upprepade dessa ord, manades har å nyo till ordning och blef slutli