ingående den regeringsform, som mest motsva-
rar dess böjelser, seder och intressen.),
Presidenten Bonaparte skulle den 15 Juli
fresa till Amiens för att bevista fanors öf-
verlemnande till nationalgardet. Den 25 lärer
nan ämna resa till Angers för att inviga en
ernväg; vidare till Nantes eller Bourges o. s.
v. Pressen sysselsätter sig redan mycket med
Prinsens resor,. De reaktionära organerna be-
ömma hans vältalighet. Chartres, der han
nållit diverse tal, kallas af Opinion Publique
ör hans Austerlitz.
Man talar om 3 å 5 nya propositioner an-
sående rättegång mot folkrepresentanter, som
blifvit komprometterade vid det sista attenta-
et. Inrikesministern Dufaure skall dock ej
silla dessa planer.
I ministerrådet skall O. Barrot hafva satt
sig emot tidningskautionens höjande och tid-
ningsstämpelns återställande.
General Bedeau har redan återkommit från
Marseille.
Journal des Dåbats, klagar, att knappast
nälften af valmännen deltagit i de sednaste
valen.
Nationalförsamlingen har den 10 Juli, med
382 röster mot 2, voterat tacksägelser titl den
franska armåeen i Italien, marinen och expedi-
tionens chefer, hvilka, såsom det heter i den
af församlingen antagna resolutionen, värdigt
förenat krigets pligter med den aktning man
ir skyldig den kristna verldens hufvudstäd.
Hela venstern afhöll sig från denna omröst-
ning, och samma dag läste man i Presse, föl-
ande bref från Napoleon Bonaparte, Jeromes
son:
I nationalförsamlingen har förekommit en
motion, som åsyftade att votera tacksägelser åt
vår arm i Rom. Jag har afbållit mig från
omröstningen. Jag önskar redogöra för mitt
skäl. Ingen kan i högre grad än jag hysa be-
undran, kärlek och liflig sympati för de tappra
soldaterna, som öfverallt visa sig värdiga våra
fäder från revolutionens tider. Denna omröst-
ning synes mig dock vara en snara. Ty då
jag anser Roms belägring såsom en ....... af
konstitutionen, såsom en .. ..... mot princi-
pen af vår republik, så kan och bör jag icke
gilla den, icke ens indirekt. Jag anser det
vara min pligt, att vid alla tillfällen protestera
mot en politik, som gjort vår armå till påf
vens soldater, till absolutismens och jesuitis-
mens verktyg och till österrikarnes bundsför-
vandter.,
För detta bref anfalles N. Bonaparte häftigt
af den reaktionära Corsaire,. Ryktet gick i
nationalförsamlingens konferenssal, att N. Bona-
parte utmanat bladets redaktör, Coöllegon, på
duell.
Permissionsutskottets pluralitet vill föreslå
den lagstiftande församlingens prorogation från
den 13 Augusti till den 1 Oktober, på det att
regeringen må få tid att undangöra förbere-
dande arbeten.
Droit, berättar i följande ordalag Ledru-
Rollins ankomst till Brässel:
Flera blad hafva tid efter annan berättat
om Ledru-Rollins ankomst till åtskilliga främ-
mande länder. Dessa underrättelser voro orik-
tiga. Ledru-Rollin qvarstannade i Paris. I
början tog han sin tillflykt hos Emmanuel
Arago, men lemnade om några dagar hans
hemvist och begaf sig till Bixio med begäran
om gästvänskap, som icke vägrades. Sistliden
fredag gingo Ledru-Rollin, Bixio och Etienne
Arago på jernvägen och kommo samma dag
till Brässel.
Ledru-Rollin har af de belgiska auktorite-
terna begärt pass till England, som genast
gafs.n
Undersökningarne angående händelserna den
13 Juni fortgå med största ifver. Den höga
domstolen, som skall döma de anklagade,
kommer sannolikt att residera i Versailles.
Man hade förr tänkt på Tours och Orleans,
men synes nu hafva definitivt bestämt sig för
Versailles.
Det reaktionära ultrapartiet har utverkat
polisprefekten Rebillots afsättning. Han skall
efterträdas af den beryktade Carlier, eller, en-
ligt ett mindre tillförlitligt rykte, af Victor
Faucher.
Den 9 Juli biföll nationalförsamlingen en
ministeriel proposition om årligt arvode af
30,000 francs åt general Changarnier såsom
högste befälhafvare öfver Seine-departementets
nationalgarden. Propositionen antogs med 333
röster mot 129, efter ett kort motstånd af
venstra sidan. Från den 1 Januari 1850 skall
staden Paris betala 1, af detta anslag.
Den 10 Juli förekom till pröfning TLaclau-
dures förslag om skyndsamt upphäfvande af
belägringstillståndet i Paris. Sedan flera talare
af venstra sidan, såsom Bac, Bancel, Emmanuel
Arago, ifrigt förordat motionen och regeringen
fått uppbära förebråelser att genom undantags-
åtgärdernas förlängande hafva hindrat supple-
ment-valens frihet, uppträdde inrikesministern
Dufaure och förklarade, ofta afbruten af oppo-
sitionen, att valen öfverallt försiggått med
fullkomlig frihet och ej kunde antastas, huru
de ock måtte utfalla. För öfrigt var ännu icke
ögonblicket inne för belägringstillståndets upp-
häfvande; ty samhället var ännu icke utan
fara.
Duch, af venstra sidan, sökte vederlägga
ministern, påstod att general de Grammont
missbrukade sin makt i Loire-departementet
och utropade med hetta, att konstitutionen
blifvit kränkt. Då han, i trots af presidenten
Dupins ordningsrop, upprepade dessa ord, ma-
nades har å nyo till ordning och blef slutli-