SKid YVAaSCHUCI, dISKIdCKUC alla Jnätra vildCadat OC) DAL
lottade att åt handtyverksväringarne egna sig ocl
sina barn, så länge det kunde undvikas.
Den nu mera så allmänna pligtförgätenheten ho
handtverkare och fabrikanter mot sine arbetare, drif
ven så långt att de någon gång icke, men deras fruar
de sig så kallande malmödrarne, nästan aldrig känn:
de arbetares namn, af och genom hvilkas mödor oc!
försakelser de lefva — mycket mindre bry sig on
deras omständigheter och bekymmer, — bidrage
äfven, som ofta blifvit yttradt, till dryckenskapsla
stens tilltagande. Det sig från samma pligtförgä
tenhet härledande bruket, att ge arbetare och tje
nare kostpenningar, bidrager under nuvarande för
hållanden äfven ej så obetydligt till dryckenskapen.
Det vore derföre önskligt att nykterhetsvärdshus tal
rikare uppstodo, eller såsom af flera blifvit föresla
get, krog- och näringsrörelserna skiljdes åt.) Mo
de af hr boktryckaren L. J. Hjerta, i anledning a
hr khofpredikanten Wennströms motion i detta ämne
yttrade farhågor, hemtade från de vid cen sådan re
form i London sig visande svåra följder, eller at
bränvinsminuteringsrättigheterna råkade i händerna på
kapitalister, som förvandlade sina bodar till yppiga
bacchanaliska tempel, tror jag mig kunna föreslå ett
helt enkelt och fullkomligt medel, som dessutom komme
att utöfva ett stort inflytande i afseende på brän-
vinssupandets och dryckenskapens aftagande i all-
mänhet, äfvensom minska dess följder. — Vid be-
traktandet af medlen skall det uppgifvas.
Egoismen torde dock vara en af de största orsa-
kerna till dryckenskapen. Menniskan är ett säll-
skapligt väsende, hvarföre hon drifves att söka um-
gänge och förströceise. Sedan egoismen förminskat,
undanträngt, ja upplöst de gamla föreningsbanden,
byggda på tro, ära och religion, har en ytlig, falsk
skenvänskap inträdt. Dryckenskapen, eller bjudan-
det och förtärandet af spirituosa, samdrinkandet, har
uppstått såsom ett konstladt, svagt, förrädiskt och
onaturligt föreningsmedel. Det torde anmärkas, att
under -alla tider och hos alla folk rusdrycker begag-
nats. Dervid råder dock en betydlig skilnad. For-
dom var rusdryckernas bjudande en bisak, nu en
hufvudsak. Fordom framtogos dryckerna endast vid
märkligare tillfällen, då öfverenskommelser och för-
rättningar blifvit afslutade. Rusdryckerna bjödos
då hemma i egna hus och ur egna krus; då fanns
ej, som nu, krogar i hvartannat hus. Med ett ord,
rusdryckernpa voro då ej någon handelsvara. Denna
skenvänskap är, såsom allt annat sjukt, i högsta
måtto ömtålig och måste derföre med försigtighet
vårdas och genom ständig förnyelse underhållas. I
följd häraf blifver det första vilkoret att använda
det medel, som en gång blifvit och ännu alltjemt
anses såsom ett stort bevis på fortfarande vänskaps-
känsla. Det torde knappt kunna disputeras, att det
som utgjorde våra förfäders ära, folkets styrka, det
vexande slägtets föresyn och efterverldens beundran,
nemligen den naturliga karaktersstyrkan, så betyd-
ligt försvuunit, att, då en sådan hos någon bemär-
kes, den icke allenast väcker förargelse, utan hå-
nas och beles. Det torde knappt finnas nå-
gon, som icke inser och få som icke erkänna, dryc-
kenskapslastens på minga sätt skadliga verknin-
gar och följder, och min öfvertygelse är, att många,
många fortfara dermed mot sin vilja, af brist på
mod att i de aldraflesta fall genom svek, som det
heter, genom svek i dryckjom, skiljas från sina in-
.ima, pröfvade, fasta, i motgången osviklige dryckes-
vänner, och utsätta sig för deras speord och förföl-
jelser.
Bland orsakerna har jag nämnt brist på passande
örströelse. Det måste erkännas, att en sådan brist
verkligen finnes, synnerl. i landsorten; och hvilka äro
orsakerna härtill. I min tanka är det till en stor del
oristande uppfostran, hvarigenom de arbetande klas-
serna nästan göras oskickliga att deltaga och finna nöje
och behag uti de mera bildades nöjen och förströ-
elser; men hufvudorsaken ligger uti det kränkande
sätt, hvarmed nästan alla, utan undantag, af de mera
bildade bemöta den lägre stående, hvarigenom det
vaknande begäret att söka sådana nöjen och tidsför-
Irif, som gifva näring åt förnuft, själ och moral,
örgäfves sträfvar att finna en tillfredsställelse, och
örqväfves. Motgångar, brist eller andra lidanden
iro ganska ofta orsaker till dryckenskap; men hvyar-
öre? Jo, emedan alla fordna vänner då försvun-
nit, och sällan någon är nog lycklig att finna en
ieltagande, som med råd och förord uppehåller hans
sjunkande förtröstan.
En husbondes, hustrus eller myndighets obilliga
ordringar, som väcka förargelse och trots, kunna
ifyen blifva orsaker till drinkandet. OÖOfvergifven
ft allt, ej uthärdande qvalen, tillgriper man brän-
vinet, i och för sin egenskap att för någon tid
Vi komma nu till Omsländigheterna. Dessa äro
uf ganska stor vigt att betrakta och utöfva ett mäktigt
nflytande och böra derföre ej förbigås, då man vill
öka ett medel till det ondas hämmande. Vid en
lyktigt betraktande skulle det kunna förefalla mån-
sen såsom vore det detsamma, huru och under
vilka förhållanden dryckenskapen beårifves.
Men häruti är ett stort misstag.
Emellan krog- och hemsupandet är en betydlig
kilnad. Det stora antalet af krogar, traktörsställen,
sällare och försäljningsställen bidraga, som lätt in-
es, ganska betydligt till dryckenskapen; men det
väsendtligaste onda ligger deruti, att spirituosan kan
och får förtäras på stället, att drinkarne der kunna
nnevara nästan huru länge de behaga och pennin-
sarne räcka. Hvad häraf följer tror jag vara klart
ör hvar och en; dock vill jag med några ord leda
ankan derpå. Huru mången yngling, som hemma
sitt föräldrahus aldrig kännt det ringaste begär
tt förtära starka drycker, oaktadt deras smak och
beskaffenhet varit honom bekanta, ja icke ens gifvit
kt på eller bemärkt en ständig tillgång på och be-
sagnande deraf hemma i huset, har icke desto min-
ire från första gången han beträdde krogens ) trö-
kel, hemfallit till dryckenskap. Hvad är då orsa-
cen härtill? Jo låck, tubb, begäret att visa sig fri-
costig, att förvärfva vänner, det här på krogen till-
åtna, allt efter lynnets och rusdryckernas verkan
ria, oanständiga, råa, våldsamma uppförande och
efverne. De tidsfördrif här äro att tillgå, tidnings-
äsande, detta blott såvida det fördröjer vistelsen på
tället, det numera allmänna vanhelgande användan-
let af musikens inflytande på menniskosinnet, de
nånga slag af spel, äfvensom vänners uppmaningar,
emte krögarens och hans handtlangares krypande
vöflighet och eggande sofismer, allt bidreger att up-
oehålla honom der. Huru mången som hemma i
ilt hus, må vara vid sin flaska, förhåller sig i öf-
igt stilla och anständigt, förändrar icke uppförande
lå han kommit på krogen, och, en gäng uppbragt,
ortsätter beteendet hemkommen. Hvilka kunna då
;rsakerna vara till detta högst få undantag egande
örhållande, eller ett mera stilla och anständigare
uppförande hemma, ehuru under drinkande och rus?
Jo, aktning för föräldrar, maka, barn, husbönder,
inhöriga och grannar, sysselsättning och arbete, det
högst försvårade sammanträffandet af dryckesvänner.
Blygsel för hemmavarande, oordentlighet och fattig-
lom, tiden och vägen eller afstånddt mellan den bju-
lande och den som skulle bjudas. förgväfva eller
örminska bjudningsbegäret der hemma. Hirmed har
ag velat visa, att utom krogen finnes märgen häm-
) Detta ämne har jag för afsigt att särskildt be-