vi dem att taga tillfället i akt och icke onödigtvis afvakta en arresteringsorder. Gå, gåv, sade vi till dem, vi qvarblifva för att svara. Vi voro således fångar, men illa bevakade. Om det är en skam för oss att icke hafva beskedligt afvaktat polisagenternas ankomst, så får jag taga den skammen på mig. Jag yttrade nemligen till Ledru-Rollin: Huset har andra utgångar, som icke äro stängda. Hvarföre tänka vi icke på att gå härifrån? Låtom oss gå åt trädgårdssidan., Vi gingo dit, då någon, som utan tvifvel hörde till huset, underrättade oss, alt andra nyligen hade utgått genom en trädgårdsport. Dessa andra, voro sannolikt desamma, som hoppade ut gerom fönstren, 4 å 5 minuter förut, under det trupperna inträngde. Gå till venster, tillade man, bortom venstra knuten. Porten var öppen och vi gingo ut, Vi hade icke gått 60 alnar, förrän vi igenkändes af folket och vid hvarje steg helsades af lefverop, som för tillfället kommo något olägligt. Trenne gånger nödsakades jag att tillbakahålla talrika följen, som ständigt bildade sig och lätt kunnat kompromettera oss; två gånger nödgades vi ändra kosa och I hastigt vända om, för att icke råka fast för truppkordonger. I Det är bäst att begifva sig in i husen, sade Ledru tili mig. Inom fem minuter skall en patrull göra slut på våra vandringar, och vårt häktande kunde åstadkomma en onödig konflikt. ) Okända vänner, som följt oss, lade sig genast ut för oss, då de slutligen förstodo hvad det gällde. Ty vår lugna hållning hade dittills gjort, att ingen märkte vår fara. Under det att de rådgjorde med ILedru utanför en port, hvarest man vägrade inträde, enligt hvad jag sedan fick veta, kom en gosse laf 45 å 46 års ålder, klädd i blus, till mig, tog I mig i handen, fixerade mig med tvenne stora ögon, som uttryckte tillgifvenhet och förstånd, samt sade: Har ni förtroende för mig? Följ mig; kom! Han införde mig i en allf, och då vi kommit ett stycke framåt, aftog han sin blus och sade: Se här min blus och min dåliga grå hatt; skynda och lägg af det der och ni skall passera fritt öfver ailt. Han afrådde mig i öfrigt att antaga ytterligare förklädnad eller på annat sätt söka förställa mig, samt tillade: Låt oss nu stiga upp! I detta qvarter äro alla vänner,, Och verkligen öppnades också genast vid vår ankomst den första porten i detta hus, der man sedan visade mig så många hedersbetygelser. Erbjudet skydd, det år en enkel sak; men den tillgifvenhet och den stora omsorg, hvarför jag var föremål hos dessa hederliga menniskor, skola aldrig utplånas ur mitt hjerta. Ingenting kunde lugna Idem. De uppsökte och tillredde på alla håll ställen der man kunde hålla sig dold och gjorde sig allt möjligt besvär. Emellertid hade min unge beskyddare genast från första minuten afgått med en biljett, i hvilken jag sökte lugna min hustru för min perron. Han gick fram och åter öfver Temple till rue de Beaune med otrolig hastighet. Hans snara återkomst förvånade mig. Under det att jag ånyo utsändt honom, för att inhemta underrättelse om sakernas ställning och under det att jag delade mitt värdfolks tarfliga måiltid, satte jag mig äfven i förbindelse med mina vänner, hvilka icke ville tillåta mig att gå till nationalförsamlingen. Enligt erhållne underrättelser försäkrade de mig att jag der skulle falla ett offer för ett anklagelsedekret, som antingen redan vore utfärdadt eller i verket, och jag skulle der otvifvelaktigt löpa fara att låta arrestera mig. Man försäkrade mig att Ledru Rollin och några andra hade bortrest. Man underrättade mig äfven om inbrottet hos Dimocratie pacifique förstörelsen af vårt tryckeri, kasternas sönderbrytning, stilarnes utkastande och de älskvärda besök som gjordes i min bostad afgalningar utan behöriga dokumenter, hvilka sprungo omkring och skreko till min hustru och svärmor: Vi söka en man som skulle slitas i tusen stycken! Förgäfves sökte en linicofficer att lugna dessa segervinnare. Sådan är den del, som jag tagit i händelserna d. 43 Juni, sådant var mitt förhållande. Jag har ingen ting förtegat. Än en gång, hvad jag nu frivilligt berättat, hade aldrig utan min bekännelse kunnat bevisas inför rätta. Men det anstår mig icke att förtiga dessa saker. TYSKLAND. Man har i Dresden funnit en koffert med papper, som tillhöra Bakunin. De äro skrifna mest på polska eller ryska, och derföre behöfver man en skicklig öfversättare från dessa språk. Emedlertid hafva, såväl ryska, som österrikiska och preussiska regeringarne ditIsändt ombud för att bevista undersökningarne. I Resande, från Mannheim, Heidelberg etc., Isom vilja till Basel, Freiburg ete., måste låta visera sina pass i Karlsruhe. Den 8:de Juli skrifves från Karlsruhe att Rastatt blef starkt beshjulet, och man tror att fästningen snart skall gifva sig. — Willich är befälhafvare i Schwarzwald. ITALIEN. Dagens utländska tidningar bekräfta nu, att franska armen intågade i Rom den 3 Juli. Garibaldi hade tidigt samma morgon aftågat ifrån Rom med 5 till 6000 man, och troddes hafva tagit vägen åt Terracina. Den segrande franska armåeens 1:a division afgick den 4, ptill I hans förföljande inberättar general Oudinot i Jsin sednaste telegrafiska depesch af den 7 Juli. I Den unge konungen af Sardinien har frisknat. I en kungörelse derom yttrar han sin förhoppning om återställelsen af äfven sin fade s helsa, och begagnar tillfället att förklara sig icke ärna göra något angrepp på Carl Alberts konstitutionella medgifvanden. BEOORROBIA. H. M:t Enkedrottningen utflyttade i går eft: