6:le Irgionerna församlat sig utan vapen; att sätta
sig i spetsen för dem och marchera under utrop:
Lefve konstitutionen! Lefve den Romerska repub-
liken!) — se der den enda allmänna idt, hvarmed
man satte sig i väg framåt det 5:te arrondissementet.
pParisiska nationalgardesartillerister, som träffades
vid Palais National, voro beväpnade med sina kar-
biner, af det enkla skäl, att de stodo under kom-
mando; deras kamrater, som begifvit sig direkte till
manifestationen, voro i uniform, men utan vapen,
derpå är jag viss. Jag sjelf, rådfrågad om morgonen
kl. 8 å 9 genom en biljett, huruvida man borde
vara beväpnad, skref nedanför frågan:
Inga vapen! För Guds och konstitutionens skull
inga vapen! Det bör blifva en storartad, men fred-
lig manifestation: vapnen skulle förstöra allt.
Denna känsla uttalade sig bland oss vid hvarje
tillfälle. Rattier och Boichot, tvenne ädla män, :
trots af alla smädelser och hån, som deras för de
mokratien högst vigtigza val ådragit dem af mot.
ståndarne. uttryckte flera gånger samma åsigt under
vägen från Palais National till Conservatoire. De
höllo mig begge under armen, en på hvardera sidan
ouppbörli tystade vi utefter hela ledet ropet
Lefve Be som ifrigt uppstämdes, och båd
folket i stället ropa: Lefve den Romerska republi-
ken! Vi upprepade flera gånger för hvarandra, at
vår roll för denna dag var utstakad, att vi ickt
hade nögot val, att vi borde undvika hvarje appel
till vapen. men att vi borde sätta oss i spetsen föl
manifestationen och der, om händelserna så fogade
sig, emottaga bajonnetterna och skotten midt i brö
stet.
Och det är säkert att så hade skett, om vi träf
fat legionärerna vid Conservatoire — en sak, hvarp:i
ingen tviflade.
Emedltertid in trängde massan jemte oss på nämnde
ställe. Flera gånger sökte folkrepresentanterna för
gäfves att komma till något gemensamt beslut. Der
allmänna tron var, att nationalgarderna icke längt
skulle lita vänta på sig. Hvar och en trodde be.
stämdt, att möte var utsatt på detta ställe. Mar
begärde ett rum af hr Pouillet, för att öfverlägga.
Jag kan ej förstå, hvarför hr Pouillet blifvit af-
satt. Han hade ingen styrka att göra motstånd; den
ende, som kunde verkställa hans ordres, var hans
son, en gosse om 45 å 46 år. Han mottog oss så-
som en förståndig man, utan att göra onödigt bråk
som skulle hafva varit en löjlighet; han bad oss
blott flera gånger, att vi skulle begifva oss annor-
städes, både för vår egen och för hans samlingars
öreslog, att bud skulle utsändas för att in-
d som tilldrog sig och om möjligt påskynda
nationalgar enas ankomst. Detta är den enda sak,
som skedde. Jag hörde okända personer begära er
. Men man hade icke ens en penna
eller en papper och vi voro för öfrigt städse
spridda i rus:men, i trädgården, o. s. v. Jeg har
aldrig sett den proklamation, som man sade hafva
blifvit uppsatt, och jag kan försäkra, att icke heller
Ledru-Roilin sett den, emedan jag hela tiden var
honom nära.
Den franska hufvudstadens österrikiska och ko-
sackiska tidningar hafva om denna dags händelse:
berättat detaljer, som hedra deras inbillning: kon
vent, öfverläggningar, dekreter, provisorisk regering
en fanatisk proklamation, utfärdad af de närvarande
folkrepresentanterna och tryckt under sjelfva sessio
nen å Conservatoire; sedermera en plötsligt påkom
men panisk förskräckelse, bleka figurer, stelnade
tungor, en flykt full af förvirring och skräck.
Allt det der är osanning.
Jag yppar för min del en hop saker, som jag
skulle kun förliga, och som man eljest icke kunde
inför rätta åberopa emot mig, emedan inga vittnen
finnas, utom mina politiska vänner; saker, som al-
drig skulle kunna bevisas, om det icke fallit mig ir
att förklara mig för mina vänner, men som äro tic
gånger tillräck iga för mina politiska fiender att mo-
tivera min fördömelse. Jag talar nog sannt, för at!
hefva rättighet att blifva trodd. Nämnde hånande
och triumferande framställningar äro skefva.
Minuterna förflöto. Ingenting gjordes. Det bill-
dade sig konverserande grupper emellan 2, 3, 6
mellan gående och kommande; det kom aldrig til
öfverläggning, aldrig till något gemensamt fattad
beslut. Några personer ropade: till vapen!,, be-
gärde kartucher och order att uppresa barrikader:
men man gick ut att möta folk för att få veta ny-
heter: man väntade alltjemt och nationalgardena
kommo icke för att deltaga i manifestationen. Un-
der de 25 minuter, som vi passerade på stället före
truppernas invasion, repeterades nära nog scenen om
syster Anneite i Riddar Blåskägg.
Emedlertid hade jag inhemtat underrättelse der-
om, att vi voro omringade, fångne och ansedde så-
som upproriske, de der blifvit gripne på bar ger:
ning, samt att vi skulle behandlas såsom sådana
Flera gånger uppmanade jag de församlade att be
gifva sig derifrån, att gå och uppsöka dem som bil.
dade manifestationen på boulevarderna, eller det 6:t
arrondissementets nationalgarde. Allt skedde utar
ordning, i anseende till det stora antalet och der
oupphörliga rörelsen, men utan förvirring och be
störtning. Man hade väl icke någon triumferand
uppsyn; men jag såg icke heller på något ansigt
tecken till bestörtning, till förskräckelse, eller en:
till nedslagenhet, åtminstone omkring mig och på d
ställen, der jag befann mig. Jag kan åberopa hi
Pouillets vittnesbörd; han var fullkomligt lugn; må
han säga, om vi voro det mindre än han sjelf.
I samma ögonblick, som jag och de, hvilka lydde
mitt råd, gingo ut för att begifva oss ifrån stället
hördes gevärsskott från samma sida som gallerver
verket vid Rue du faubourg Saint-Martin. Ledru, Gui
nard och några andra jemte mig begåfvo oss genas
dit. Linietrupperna voro der nästan lika snart son
vi, görande front mot gallret; nationalgardesartille
risterna ropade, med sina gevär upp i luften: Lefvi
konstitutionen !
Vi kommo tätt invid det 62:a regementets först:
led; de inmarcherade kolonnvis och trängde oss un:
dan till venster. Vi veko sakta undan för de på-
trängande, uppehållande oss i de retirerandes sista
led, tätt framför kolonnens första afdelning, och v
befunno oss snart åter i samma rum som förut; de;
stannade vi: 4 å 35 divisioner, som inträngt jemte