och nödvändigt, till och med till följe af skriftens egen befallning; A:s slutsats fordrar ovilkorligen denna premiss, derföre får konseqvensen fara så länge. Alen vidare: har ÅA. aldrig under sina theologiska studier hört talas om kristendomen såsom en surdeg, och gjort sig reda för den djupa liknelsen? Månne man icke under begrundande af den sanningen skulle kunna komma till en öfvertygelse, fullkomligt motsatt A:s theologi, eller till den öfvertygelse, att det religiösa och sedliga lif, som rör sig och verkar inom Christi kyrka, just är surdegen, Mf hvilken de yttre förhållanderna skola genomsyras, just är det inre lif, hvaraf vårt yttre borgerliga och politiska tif skall genomträngas, hvaraf det skall få sin bestämmelse och sin sanning? Och månne icke att de der förtretliga kristliga idgerna, a för alla tider och folk gällande sanningarne, just äro de, som böra få sin tillämpning icke endast på den enskildes yttre lefverne, utan på folkens lagar, inrättningar, institutioner, hvilka alltid stå i väsendtligt sammanhang med folkens relinoraliska lif? Det ligger onekligen bra vligen låtsad, enfald till grund för det påast man icke kan tillämpa den kristliga en på yrkande af en friare representation, ire att Christus aldrig talat om hurudan styrelse bör vara. För att icke hänvisa :domens allmänlighet, som gjorde allt slags reglemesterande omöjligt, anmärka vi endast, att Å. förmodiigen i hettan förbisett, att man på den vägen kan försvara äfven den grymmaste despotism, äfven m Nero och Caligula; fast det är sant: A. vill måhända bevisa detta uti sin exeges öfver skattepenningen,. A. vill icke veta af kristendomen i staLens ansvligenheter; det förmenar, att det menskliga förnuftet och den menskliga erfarenheten nog sjelfve kunna leta sig fram utan religionens inblandning,. NÅ väl, käre A.! tag bort alla de sanningar och lärdomar, hvarmed kristendomen riktat och ännu fortfar ati rikta det menskliga förnuftet; med ett ord, ställ det åter på sin förkristliga ståndpunkt illbaka, och vi skulle tro, att A:s klokhets-resonnemanger i politik då skulle blifva om möjligt underhaltigare än dess utflykter nu på theologiens område. v— ——