aktion mellan romerska folket och Pius IX såsom: verldslig monark. Vi kunne icke dölja för oss, att franska expeditionen beslöts och verkställdes under inflytandet af denna tanka. Den har haft till ändamål!, ä ena sidan att lägga Frankrikes svärd i vågskålen vid de underhandlingar som skulle öppnas i Roro, och å den andra att trygga romerska folket för öfvermått af reaktion, allt under vilkor att en konstitutionell monarki skulle upprättas till den heliga fadrens förmån. Oberäknadt den noggranna kunskap som vi tro oss ega om den på förhand gjorda öfverenskommelsen angående general Oudinots proklamationer, draga vi den anförda slutsatsen af de formliga tillkännagifvanderna af de efter hvarandra följande sändebuden till triumviratet samt af den tystnad man envist iakttagit, hvar gång vi sökt vidröra de politiska frågorna och erhålla en formlig förklaring rörande det i vår not af den 46 uppgifna factum: att de institutioner genom hvilka romerska folket nu styrer sig, äro ett fritt och frivilligt uttryck af det på lagligt sätt hörda folkets okränkbara vilja. För öfrigt har franska nationalförsamlingens votum gifvit nog stöd åt det factum, som vi anfört. Vid ett sådant förhållande, hotade af en transaktion som vi icke kunna låta hafva sin gång och af underhandlingar, som vårt folks belägenhet ingalunda påkallade, kunde vi icke tveka om hvad parti vi bord? laga: att göra motstånd; vi voro vårt land, Frankrike och hela Europa skyldiga detta. För att motsvara eit med lojalitet gifvet och lojalt mottaget förtrocude, voro vi pligtige, att för värt land upp rättihila okränkbarheten, så vidt möjligt, af dess områd: och inrättningar, sådane de enhälligt hade antagits af alla makter och elementer i staten. Det var vår pligt att vinna nödig tid för att vädja från det illa underrättade Frankrike till ett bättre itadt, för att undandraga systerrepubliken k, som skulle hafva drabbat henne om hon, stadt hänförd af fremmande ingifvelser, hade :0g ovetande gjort sig till medbrottslig uti ett hvars like vi icke skulle kunnat finna utan att ka till Polens första delning 4772. ar vår pligt att, så vidt på oss ankom, för upprätthålla fundamentalprincipen för allt ionellt lif: hvarje folks oberoende i allt hvad e styrelse beträffar. Vi säga det med stolt: ty om vi med entusiasm motstå neapolitanska monar kiens och vår eviga fiendes, Österrikes, försök, det deremot med djup smärta vi se oss nödatt motstå de franska vapnen. Vi anse oss hafva 2ort oss väl förtjenta icke blott af er, utan af alla Europas folk, genom detta förhållande. M. H., ni känner de händelser som inträffat efter franska interventionen. Konungen af Neapel har inträngt på vårt område; fyra tusen spanska soldater skul!e den 47 stiga ombord för att segla till vårt land, i afsigt att der intervenera. Sedan Bolognas hjeliciuodiga motstånd var besegradt, hafva österrikaru: framryckt på Romagnan och äro nu i fullj marsch mot Ancona. Vi hafva slagit konungens af Neapel trupper och drifvit dem ur landet. Vi skulle, enlig! r tanke, göra sammaledes med de österrikiska icupperna, om icke franska expeditionskårens ställning hindrade vår verksamhet. Vi saga detta med sorg; men Frankrike måste veta byvad den kostar oss, denna expedition till Civita V. eehia, som säges vara giord för att beskydda oss. Det är risamt att nödgas säga sådana saker; men vi försäkra att af alla de interven:ioner, med hvilka man vill öfverhopa oss, är den franska skadligast för oss. Vi kunna strida mot konungens af Neape! soldater och österrikarne, och Gud beskyddar den soda saken. Vi vilja icke strida mot fransmännen. Mot dem äro vi icke i krigs-, utan i ett enkieit försvars-tillstånd. Men denna ställning, den enda hvaruti vi vilja befinna oss hvarhelst vi möta Frankrike, medför för oss alla krigets obehag, utan några at dess möjliga fördelar. At: börja med har franska expeditionen tvungit ass aut koncentrera våra trupper, så att gränsen blifvit öppen för österrikiska invasionen och Bologna samt städerna på Romagnan lemnade utan skydd. Österrikarne hafva begagnat sig häraf. Efter ätta dagars hjeltemodig kamp af befolkningen, har Bologna måst gifva sig. Vi hade i Frankrike köpt vapen till vårt försvar; dessa vapen, till ett antal af åtminstone tio tusen gevär, hafva blifvit seqvestrerade mellan Civita-Vecchia och Marseille; de äro i edra händer. Med ett enda siag hafven j beröfvat oss tio tusen soldater, ty hvarje väpnad man är en soldat mot österrikarne. Edra trupper stå under våra murar, på gevärshåll, ordnade som till belägring. De stå der utan ändamål, utan tillkännagifvet program. De hafva tvunz oss att hålla vår stad i eu försvarsskick, som betungar våra finanser. De tvinga oss att der hafva et antal trupper, som annars hade kunnat bevara våra städer från österrikisk besättning och plundring. De hindra våra förbindelser, vår tillförsel af litsmedel och våra kurirer. De hålla sinnena i ett öfverretningstillstånd, som kunde hafva skadliga följder, om vårt folk vore mindre godt och sin sak mindre hängifvet. De föda hvarken anarki eller reaktion, ty ingendera är möjlig i Rom, men de utså retelse mot Frankrike, och detta är en nog allvarsam olycka för oss, som voro vana att älska det och hoppas på det. Vi aro belägrade af Frankrike, under namn af beskydds lemnande, medan konungen af Neapel, några få mil ifrån oss, på sin flykt bortför vår gisslan och medan österrikarne slagta våra bröder. M. H., ni har gjort förslager; församlingen har förklarat dessa förslager oantagliga, och vi behöfva således icke nu sysselsätta oss med dem. Ni har lagt ännu ett till de trenne redan förkastade. I detta förslag säges, att Frankrike skall för all fremmande invasion skydda de delar af romerska området, som innehafvas af dess trupper. Ni bör sjelf inse, att bäruti ligger ingenting som ändrar vår ställning. De af edra trupper besatta delar af området äro skyddade de facto; men om fråga är om det närvarande, Så äro dessa delar ytterst få, och är det fråga om framtiden, så hafva vi väl andra utvägar att skydda vårt land, än att lemna det helt och hållet åt er. Knuten på frågan ligger icke der, utan i Roms besättande. Fordran härom ar hittilldags första punkten i de framställda förslagen. Men, M. H., vi hafva redan haft äran säga er, att detta är omöjligt; folket skall aldrig samtycka dertill. Om Ronis besättande endast har för afsigt a mm Is AM ir. Pn