i Brännkyrka socken motion. derom, att sällskapet,
om tillgångarne medgåfve, måtte bestämma ett större
pris för författandet af den bäste möjliga afhand-
ling, ur ren kristlig synpunkt framställd, om rätta
förhållandet emellan tjenare och husbönder, be-
fallande och lydande; och skulle motionen i van-
lig ordning till förvaltningsutskottet remitteras.
I afseende på frågan om jordbrukets befrielse från
väghållningsskyldigheten förenade sig sällskapets när-
varande ledamöter i den åsigten, att jordbruket bor-
de fortfarande bibehålla skyldigheten att ansvara för
vägarnes underhåll, men att, till lättnad i detta
onus, afgifter åtminstone på de största vägarne borde
åläggas de trafikerande och utdelas till dem, som
nödgas bekosta deras underhåll.
Under diskussionen utdelades priserna sålunda, att
vid första plöjningen, uti hvilken 40 plöjare deltogo,
första priset tillföll Engström från Djursbolm och det
andra M. Sundström hemma vid Enskede. Till det
tredje prisets erhållande ansågos Anders Andersson
och L. Brunström från Sanda lika förtjente, hvadan
sällskapet beslöt att anslå ännu ett pris af en spe-
cieriksdaler, så att de fingo hvar sitt.
Den andra plöjningen hade icke utfallit helt och
hållet till prisdomarnes belåtenhet, hvarföre priset,
på deras hemställan nedsattes till tre specieriksdaler
och tillföll Engström från Djursholm.
DJURGÅRDSTEATERN.
I går hade den teaterbesökande publiken
åter nöjet att se ett svenskt original gå af sta-
peln på hr Delands lilla trefliga teater. Flic-
korna på Södern, dramatiskt skämt i en akt
med sång, är ett ganska nätt tillfällighetsstycke,
som icke saknar några pikanta ställen. Kung-
lig sekter Polkander (hr Deland) och under-
löjtnant Riddersporre (hr Schwartz), äro tvenne
lustiga bröder, som oändligt gerna besöka alla
maskerader, och som just i anledning af ett
sådant nöje sammanträffa för att anlita hvar-
andras kassor, hvilka beklagligtvis båda äro
tomma. Vår löjtnant gör nu för sin vän en
skildring af sin förlägenhet; han har på en
maskerad sammanträffat med sitt hjertas herr-
skarinna och uppgjort med den sköna ett
rendez-vous för nästa maskerad, ja han har
tull och med uppbjudit henne till den första
angläsen. Döm då om hans förlägenhet, när
hans plånbok gör bestämd opposition, och alla
hans förhoppningar hotas att gå upp i rök,
emedan den stackars löjtnantens kontanter
nättopp förslå till cigarrer och punsch. Till
råga på löjtnantens bekymmer får han från en
onkel i Småland en skrifvelse, hvaruti han
underrättas att den gode onkeln utsett till
hans brud en flicka från Wernamo-trakten,
med en hemgift af 50,000 riksdaler. Allt det
der är ju en horribel otur, menar löjtnant
Riddersporre, men hans vän Polkander är af
andra tankar; han haren bestämd förkärlek
för alla småländskor, allt sedan han fått läsa
mamsell Sagers skrifter, och de der 50,000
riksdalerna har han just icke heller någon
synnerlig antipati för; han skulle således råda
sin vän att taga sin wernamofänta, derest han
ej afskräcktes af några andra betänkligheter;
hans fantasi målar sig en föga intagande bild
af äkta ståndet, och isynnerhet fasar vår kung-
lig sekter vid tanken på barnskrik både natt
och dag. Allt nog, han föredrager ungkarls-
lifvet, och dervid blir det. — Men fastän de
båda vännerna ej kunna besöka maskeraden
fogar dock slumpen så, att löjtnant Ridder-
sporre träffar sitt hjertas herrskarinna.
Se här sakens sammanhang.
Klädmäklerskan, enkefru Hummer (fru Isberg)
har i många herrans år haft sitt magasin för
gamla kläder, hattar, skor uti Benickebrin-
ken, utan att, såsom hon sjelf så originelt ut-
trycker sig, hennes affärer derföre någonsin
varit beniga; hen ställer sig i parallel med
herrar grossörer och finner sin ställning vida
fördelaktigare än deras; hon säljer visserligen
icke i gross, med i stället per kentant; hon
har visserligen ingen stor kassakista, men så
slipper hon också att hålla kassör; med få ord:
fru Hummer saknar ingenting amnat än äkta
ståndet, och ihen skulle gerna ämnu en gång
vilja försöka sin lycka på äktenskapets lotteri,
der, såsom i ihvarje annat lotteri, vinsten beror
på slumpen,. Den goda frun öppnar sitt kläd-
stånd, men .möter i dörren sångläraren Drillen
(hr Södergren), som ger hennes slägtinge Rosa
lektioner i musik, men nu beklagar att den
sköna -ej haft tid att taga sin lektion, emedan
hon ämnade sig på maskeraden. Herr Drillen
är en suckande celadon vid .mamsell Rosas
(m:ll Deland) fötter, och uppstämmer utanför
hennes fönster en rörande serenad; fönstret
öppnas, Rosa wisar sig deruti och uppmanar
den suckande Älskaren att för tredje gången
uttala sin bekännelse, hvarefter skon på alldeles
nytt sätt förärar honom en till sina dimensio-
ner respektabel korg. Emedlertid har en lykt-
tändare ankommit och upprest sin stege utan-
för Rosas fönster, samt tändt lyktan, hvarefter
han uppstämmer sin lykttändarsång. Löjtnant
Riddersporre visar sig i detta ögonblick och
upptäcker i fönstret sitt hjertas gudinna; ste-
gen står ännu .qvar; en djerf id fbemäktigar
sig den trånande älskaren; han begagnar det
tillfälle slumpen erbjuder, och inom sen hand-
vänning har han med stegens tillbjelp prakti-
serat sig in genom fönstret. Olyckan vill dock
att det är uti fru Fummers klädmagaein löjt-
nanten inkommit, och då frun sjelf snart upp-
täcker ett par ben bakom klädhängaren, blir
den sista villan vänrne än den första. Frun
blir utom sig af förskräckelse; det hjelper ej
att den unge vwildhjersan på knä svär kenne
kärlek och ber om nåd; hon skyndar ut för att
tillkalla polisens bistånd Löjtnanten vill fly,
men i detta ögonblick inkommer Rosa, och fru