vilja; ty under sin närvarande söndring ochli förslappning, mäktar folket icke göra det rin-J gaste verksamma motstånd, men förtryckets!: politik förmår visserligen ej heller å sin sidal att återföra hvarken ordning, lugn eller belå-) tenhet; all försoning emellan de styrda ochli styrande är omöjlig, och Tysklands framtid lofvar blott olyckor och lidanden af alla slag.! Monarkien är i Tyskland undergräfd i sinal djupaste grundvalar; allt förtroende till hennel:; är förloradt, och hon kan icke öfverlefva ännu : en stöt. Men om hon skulle falla, så ser jag ecke heller någon lycka deri, utan blott nya fruktansvärda stormar. : Österrike befinner sig för närvarande helt och hållet i Rysslands händer och lånar sig till verktyg åt denna slaviska politik, somj icke eftersträfvar annat än Tysklands tillintet-l görelse såsom sjelfständig makt. Bayern sammanhänger med Österrike likaså mycket genom katolska intressen som dynastiska, det gemensamma hatet emot Preussen oberäknadt. Sedan de officiella bladen i Mänchen och Wien slungat de hatfullaste pasquiller emot Preussen, har likväl bayerska ministern, hr v. d. Pfordten anländt hit för att underhandla om en bemedling. Han kom ifrån Wien, der man, likaså litet som i Berlin, vill veta om någon allmän tysk direktorial-regering, men i stället bar kläckt ut planen till ett dubbelförbund, nemligen ett sydtyskt och ett nordtyskt. För det sydtyska skulle Bayern ställas i spetsen, och det skulle utom Bayern, omfatta Wärtemberg, Baden, Hessen, Nassau samt de små Donaufurstendömena. I det nordtyska förbundet åter, skulle Tysklands samtliga norra stater förena sig under Preussen. Österrike vill med sin makt förblifva utanför dessa förbund, men genom serskilta fördrag sluta sig till dem. Det är icke troligt, att denna plan här antages, oaktadt hr v. Radowitz blifvit aflägsnad: ty derigenom skulle just det tillvägabringas, som Preussen söker afböja, nemligen dess uteslutning från södra Tyskland. Det sydtyska förbundet skulle icke blifva någonting annat än ett slags vasall åt Österrike. Preussens och Tysklands försvagande derigenom är så påtagligt, att endast de mest genomdrifna intriger på ena sidan och den fullkomligaste blindhet för alla följder å den andra, kunde förmå Preussen att gå in derpå. Sannolikt skola ejheller Baden och Hessen finnas särdeles benägna att inträda i det sydtyska förbundet; men i sjelfva Baden kan det snart komma till en ny och märkvärdig utveckling. Sedan Preussen redan har i det närmaste besegrat badiska insurrektionen, framrycka nemligen nu Bayrarne och Österrikarne, för att i riksföreståndarens namn besätta landet. Preussen har med sina söners blod vattnat skörden: nu anhåller man höfligt att det måtte öfverlåta inhöstningsbestyret åt Baye:n och Österrike; och ett allmänt hånskratt väntar det som belöning,om det ädelmodigt fogar sig. efter denna artiga anhållan. Konungen af Preussen är likväl icke den man, som till denna grad låter gyckla med sig; hufvudsaken beror emedlertid på Preussarnas uppförande i det eröfrade landet. Hittills berättas från trovärdiga håll, att Preussarne iakttaga den strängaste disciplin och visa sig ganska fogliga mot invånarne i de intagna provinserna. Sjelfva striden föres deremot med den yttersta förbittring; pardon kommer på ömse sidor nästan aldrig i fråga; fångarnas antal är ganska ringa; allt faller under segrarnes kulor och bajonetter; kort sagdt, detta rysliga brodermord liknar alltför mycket det fordna trettioåriga kriget; det har här, såsom öfverallt, urartat till ett tros-krig, mera politiskt dock än religiöst, men som hotar att slutligen indraga hela det gamla Europa i sin hvirfvel. Ändtligen hafva Tyskarne begynt öppna ögonen och vända sina blickar åt Ryssland samt dess politik. Man börjar häpna öfver de jettekrafter, hvarmed tzaren oförmodadt öfverfallit Ungrarne, för att, som det ser ut, alldeles utrota eller förslafva detta hjeltemodiga folk. Mer än 200,000 ryssar med 500 kanoner intränga i Ungern från tre olika sidor. En förtviflans strid pågår i detta land, der, såvidt mensklig beräkning når, Ungrarne äro bestämda att tillintetgöras. Men, frågar man, hvad isyftar tzaren? Ingen tror att han lånar Österrike sina härar och skatter utan lön och ersättning; ingen tviflar att hans minsta fordran skall blifva Galizien jemte Krakau och Bukowina. Redan äro de österrikiska myndigheterna derstädes så godt som afsatta och upplösta öfverallt. Ryska kommendanter hafva befälet i alla orter och ryssarna behandla österrikarne med det öfvermodigaste hån. Häremot afsticker på det mest öfverraskande vis den utomordentliga ömhet, som hastigt öfverkommit ryssarne i afseende på Polackarne, Ryssarne erkänna dem nu högt såsom sina bröder; kejsaren sjelf har i Warschau och hela Polen visat sig på det högsta intagande och nedlåtande; tankan på föreningen af alla slaviska stammar till ett enda stort slaviskt rike, som herraväldet öfver verlden tillhör, visar sig hafva fått ett vida större inflytande i alla ryska hufvuden, än idgen om det enda och eniga Tyskland någonsin vunnit i Tyskarnas. Vi äro delade och splittrade: Bayrarn hatar Preussarn; Preussarn hånler öfver Österrikarn och de samtliga åtta och tret.io tyska fosterländerna betrakta hvarandra med misstroende, att ej säga fiendskap; i Ryssland åter är hvar man ryss. Kejsaren sjelf är sn a a