ve PVDLaA SILTIRG VTLAR DY ATTEGA TIGER AVR AA TRUT
karakter och ungdomsöden upplysande bref.
En del af dessa kan publiken, likasom en Teg-
nårs blifvande biograf, betrakta som verkliga
Iskatter. Midt emellan brefven och talen fin-
Inas sidd. 228—237 insererade Tegners egna
Janmärkningar såsom inledning till Fritkiofs saga,
Isamt hans försök att förklara sin popularitet
som skald. Dessa märkvärdiga stycken kunna
I visst anses allmänt bekanta för Sveriges äldre
I publik; men flere af de yngre ibland oss torde
licke hafva läst dem: vi tillåta oss derföre ci-
Itera det sednare (förklaringen af Tegners po-
I pularitet), hvilket låter som följer:
Svensken, liksom fransosen, älskar i poesien fö-
reträdesvis det lätta, klara, genomskinliga. Afven
det djupa fordrar han, ja värderar; men det skall
Idå vara ett genomskinligt djup. Han vill kunna
se guldsanden på vågens botten. Allt grumligt och
mörkt, som ej ger honom någon klar bild, vore det
än så djupsinnigt, är honom vidrigt.
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta
Itror han, och klarheten är ett nödvändigt vilkor för
Jallt som skall verka på honom. Härigenom skiljer
han sig från tysken, som, till följe af sin kontem-
Iplativa natur, icke blott fordrar, utan äfven föredrar,
Idet mystiska och nebulösa, hvari han älskar att ana
något djupsinnigt. Han har mera Gemälth och tung-
Isint allvar, än svensken, som är ytligare och lätt-
Isinnigare. Deraf komma känslomystiken och he-
Imorrhoidalkänningarne i den tyska poesien, som vi
licke ha sinne för.
I I afseende på sjelfva andan och verldsåsigten hos
poeten, så älska vi företrädesvis det lefnadsfriska,
raska, modiga, ja öfvermodiga.
Detta gäller äfven om svenska nationalkarakteren.
Ehuru förslappadt, flärdfullt och förderfvadt folket
må vara, ligger dock alltid en vikingaåder på bot-
ten af nationallynnet, och man älskar att igenkänna
den äfven hos skalden. Fornjoterska ätten är ännu
icke utdöd. Något trotsigt och titaniskt går som ett
slägtdrag genom folket.
Nordens kraft är trots, och falla
Är en seger för oss alla,
Ty förrän man föll till slut
Fick man ändå kämpa ut.
Stormar det, han gerna brottas
Emot stormen: gerna bloltas
Ludet bröst, att åskan må
Veta, hvar hon bäst kan slå;)
En kall, men klar och frisk vinterdag, som spän-
ner och stålsätter alla menniskans krafter, för att
kämpa emot och besegra en hård natur, är den
rätta naturbilden för nordiska lynnet. Hvar detta
klara väder finnes, denna friska anda blåser, der
känner nationen sitt eget inre lif och öfverser, för
dess skull, med andra poetiska brister. Jag vet in-
gen bättre förklaringsgrund.
— Ställningar och Förhållanden, Fjortonde
Brefvet. Detta nya häfte från den allmänt!
kända handen, har redan en vecka varit till-
gängligt i bokhandeln, och torde väl ock redan
vara läst af de flesta vänner till den gamlel
bekantes, litteratur. Hvad som må kunna
anses särskildt utmärka detta bref, skulle vi icke
lätt kunna säga. Man har anmärkt såsom det
karakteristiska hos Morianförfattaren, att han
likasom gjort till hufvudmål för sitt skrift-
ställeri, att i möjligaste måtto tala godt om
folk, när de blifvit vhänsofne (vulgo: döde); men
allt upptänkligt ondt om dem, så länge de lefva.
Detta omdöme tål dock säkert restriktioner;
åtminstone kan man nämna ett par hänsofne,
om hvilka denna förf:e bemödat sig att äfven
säga allt ondt han kunnat. För öfrigt må man
ieke alltför mycket underskatta detta företag
att framställa skuggsidorna hos personer, så
fort det sker med oväld och rättvisa; ty pa-
negyristerne äro talrike, i synnerhet i och för
vissa horizönter; det är då angeläget nog, att
en motvigt gifves till tempererande af beröm-
met. Emellertid förekommer det oss, att, så
tacksam än publiken bör vara emot en för-
fattare, som oupphörligen går på spår efter det
onda, dåliga, falska, haltlösa, bedrägliga, för-
rädiska, som han i smått som stort möjligen kan
träffa (eller dock kan ana, åtminstone kan an-
taga) hos sina medlefvande; så måste detta
odiösa göromål dock vara mycket påkostande för
honom sjelf. Gagnet för allmänheten beror
naturligtvis på den grad af sanning, som lig-
ger i framställningarne; skulle deruti befinna
sig någon portion dikt, hvilket af begripliga
anledningar mången påstår, så blir nyttan ne-
gativ, och saken i samma mån betänklig äfven
för allmänheten. Säkert är, under tiden, att
en lektyr, som naikas sqvallrets kategori, alltid
är tillräckligt retande; och ingen, som tagit
ställningar och förhållanden i sin hand, släp-
per dem, innan han studerat dem till slut.
Detta torde kunna hålla förf:n skadeslös för
allt obehag, som hans säkert ofta sårade känsla
rönt under insamlandet af så många för hans
medmenniskor nedsättande drag. Fjortonde
Brefvet är stäldt till Broder P., en man, som
knäböjt vid samma vetenskapens altar, der
den store, af ett helt folk, af hela samtiden
saknade mästaren offrat som öfversteprest,:
en man, som har den stolta trösten att få
nämnas bland Berzelii lärjungar,. Det är
emellertid hvarken professor Pasch eller apo-
tekar Plagemann, som menas med detta P.;
utan, efter hvad man finner af häntydningen
i dedikationens andra rad, sjelfva hr Palmer,
hvars på djupet gående forskningar likna den
malm, som är de ädla metallernas moder.
Förf. gör i sin första afdelning några korta,
vackra och särdeles väl skrifna biografiska
skildringar af Berzelius, Carlander, Schönherr,
Södermark (0.), Nordblom, Cramer (Symam-
sellernas), v. Zeipel (C.), af Forsell och af Uhr
(Dav.) — allt personer tillhörande de hänsof-
nes klass. Derefter ingår förf. på de lefvan-
des område; och börjar med förste hofstall-
mästaren Braunerhjelm.
Såsom förf. erhöll en tillrättavisning för nå-
got, som han i ett föregående bref skrifvit, rö-
rande hr B:s resor m. m. i och för inköp af
raceboskap, upptar han nu detta, och anser sig
genom sjelfva tillrättavisningen hafva kommit
till uppsökande af dokumenter, som intyga, att
han (förf.) baft till och med mera rätt, än han
sjelf från början trott. Sedermera öfvergår han
till grefve v. Platen, talar om den s. k. f. d.
löjtnantsregimen, inlåter sig i danska frågan,
Lejas stålpennor, baron Gyllengranat, skillnaden
emellan i fjol och i år, reformsillskaperna,
— M Der MH hh OL KÖ mt
- —- pl CA 3 RN MM MD Pr PR
mg pf
- ms me AA oc