ve PVDLaA SILTIRG VTLAR DY ATTEGA TIGER AVR AA TRUT karakter och ungdomsöden upplysande bref. En del af dessa kan publiken, likasom en Tegnårs blifvande biograf, betrakta som verkliga Iskatter. Midt emellan brefven och talen finInas sidd. 228—237 insererade Tegners egna Janmärkningar såsom inledning till Fritkiofs saga, Isamt hans försök att förklara sin popularitet som skald. Dessa märkvärdiga stycken kunna I visst anses allmänt bekanta för Sveriges äldre I publik; men flere af de yngre ibland oss torde licke hafva läst dem: vi tillåta oss derföre ciItera det sednare (förklaringen af Tegners poI pularitet), hvilket låter som följer: Svensken, liksom fransosen, älskar i poesien företrädesvis det lätta, klara, genomskinliga. Afven det djupa fordrar han, ja värderar; men det skall Idå vara ett genomskinligt djup. Han vill kunna se guldsanden på vågens botten. Allt grumligt och mörkt, som ej ger honom någon klar bild, vore det än så djupsinnigt, är honom vidrigt. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta Itror han, och klarheten är ett nödvändigt vilkor för Jallt som skall verka på honom. Härigenom skiljer han sig från tysken, som, till följe af sin kontemIplativa natur, icke blott fordrar, utan äfven föredrar, Idet mystiska och nebulösa, hvari han älskar att ana något djupsinnigt. Han har mera Gemälth och tungIsint allvar, än svensken, som är ytligare och lättIsinnigare. Deraf komma känslomystiken och heImorrhoidalkänningarne i den tyska poesien, som vi licke ha sinne för. I I afseende på sjelfva andan och verldsåsigten hos poeten, så älska vi företrädesvis det lefnadsfriska, raska, modiga, ja öfvermodiga. Detta gäller äfven om svenska nationalkarakteren. Ehuru förslappadt, flärdfullt och förderfvadt folket må vara, ligger dock alltid en vikingaåder på botten af nationallynnet, och man älskar att igenkänna den äfven hos skalden. Fornjoterska ätten är ännu icke utdöd. Något trotsigt och titaniskt går som ett slägtdrag genom folket. Nordens kraft är trots, och falla Är en seger för oss alla, Ty förrän man föll till slut Fick man ändå kämpa ut. Stormar det, han gerna brottas Emot stormen: gerna bloltas Ludet bröst, att åskan må Veta, hvar hon bäst kan slå;) En kall, men klar och frisk vinterdag, som spänner och stålsätter alla menniskans krafter, för att kämpa emot och besegra en hård natur, är den rätta naturbilden för nordiska lynnet. Hvar detta klara väder finnes, denna friska anda blåser, der känner nationen sitt eget inre lif och öfverser, för dess skull, med andra poetiska brister. Jag vet ingen bättre förklaringsgrund. — Ställningar och Förhållanden, Fjortonde Brefvet. Detta nya häfte från den allmänt! kända handen, har redan en vecka varit tillgängligt i bokhandeln, och torde väl ock redan vara läst af de flesta vänner till den gamlel bekantes, litteratur. Hvad som må kunna anses särskildt utmärka detta bref, skulle vi icke lätt kunna säga. Man har anmärkt såsom det karakteristiska hos Morianförfattaren, att han likasom gjort till hufvudmål för sitt skriftställeri, att i möjligaste måtto tala godt om folk, när de blifvit vhänsofne (vulgo: döde); men allt upptänkligt ondt om dem, så länge de lefva. Detta omdöme tål dock säkert restriktioner; åtminstone kan man nämna ett par hänsofne, om hvilka denna förf:e bemödat sig att äfven säga allt ondt han kunnat. För öfrigt må man ieke alltför mycket underskatta detta företag att framställa skuggsidorna hos personer, så fort det sker med oväld och rättvisa; ty panegyristerne äro talrike, i synnerhet i och för vissa horizönter; det är då angeläget nog, att en motvigt gifves till tempererande af berömmet. Emellertid förekommer det oss, att, så tacksam än publiken bör vara emot en författare, som oupphörligen går på spår efter det onda, dåliga, falska, haltlösa, bedrägliga, förrädiska, som han i smått som stort möjligen kan träffa (eller dock kan ana, åtminstone kan antaga) hos sina medlefvande; så måste detta odiösa göromål dock vara mycket påkostande för honom sjelf. Gagnet för allmänheten beror naturligtvis på den grad af sanning, som ligger i framställningarne; skulle deruti befinna sig någon portion dikt, hvilket af begripliga anledningar mången påstår, så blir nyttan negativ, och saken i samma mån betänklig äfven för allmänheten. Säkert är, under tiden, att en lektyr, som naikas sqvallrets kategori, alltid är tillräckligt retande; och ingen, som tagit ställningar och förhållanden i sin hand, släpper dem, innan han studerat dem till slut. Detta torde kunna hålla förf:n skadeslös för allt obehag, som hans säkert ofta sårade känsla rönt under insamlandet af så många för hans medmenniskor nedsättande drag. Fjortonde Brefvet är stäldt till Broder P., en man, som knäböjt vid samma vetenskapens altar, der den store, af ett helt folk, af hela samtiden saknade mästaren offrat som öfversteprest,: en man, som har den stolta trösten att få nämnas bland Berzelii lärjungar,. Det är emellertid hvarken professor Pasch eller apotekar Plagemann, som menas med detta P.; utan, efter hvad man finner af häntydningen i dedikationens andra rad, sjelfva hr Palmer, hvars på djupet gående forskningar likna den malm, som är de ädla metallernas moder. Förf. gör i sin första afdelning några korta, vackra och särdeles väl skrifna biografiska skildringar af Berzelius, Carlander, Schönherr, Södermark (0.), Nordblom, Cramer (Symamsellernas), v. Zeipel (C.), af Forsell och af Uhr (Dav.) — allt personer tillhörande de hänsofnes klass. Derefter ingår förf. på de lefvandes område; och börjar med förste hofstallmästaren Braunerhjelm. Såsom förf. erhöll en tillrättavisning för något, som han i ett föregående bref skrifvit, rörande hr B:s resor m. m. i och för inköp af raceboskap, upptar han nu detta, och anser sig genom sjelfva tillrättavisningen hafva kommit till uppsökande af dokumenter, som intyga, att han (förf.) baft till och med mera rätt, än han sjelf från början trott. Sedermera öfvergår han till grefve v. Platen, talar om den s. k. f. d. löjtnantsregimen, inlåter sig i danska frågan, Lejas stålpennor, baron Gyllengranat, skillnaden emellan i fjol och i år, reformsillskaperna, — M Der MH hh OL KÖ mt —pl CA 3 RN MM MD Pr PR mg pf ms me AA oc