Redan sedan 1825 vände sig hela den par-
lamentariska rörelsen i Ungern, den gamla un-
gerska, d. v. s. äfven den aristokratiska oppo-
sitionens agitation — och i ständertaffeln var
denna nästan alltid i majoriteten — hufvud-
sakligast kring frågan om de icke adliges eman-
cipation, samt en fullkomlig jemlikhet mellan
aristokratien och det fattiga skattskyldiga fol-
ket (misera et contribuens plebs). Ständerna,
ehuru rent aristokratiskt sammansatta, hade
äfven nu att bekämpa den österrikiska rege-
ringen och hennes anhängare i Ungern. Ba-
ron Wesselenyi inkastades till och med i häkte,
emedan han för öppet lät det österrikiska ka-
binettet förstå, att man ganska väl kände, hvar-
före man fortfarande ville påtruga den unger-
ska och galiziska adeln bibehållandet af dess
privilegier. — Aret 1848, som öfverallt kros-
sade gamla privilegier, förde äfven i Ungern
den sedan 20 år fortsatta striden mot den
gamla aristokratiska författningen till ett se-
gerrikt slut; och det bästa bevis, att ungrarne
i sjelfva verket ej äro en aristokratisk nation,
ligger deruti, att den gamla Ständerkammaren
och Magnattaffeln, ehuru uteslutande samman-
salle af börds- och penningearistokrater, icke
blott beröfvade sig sjelfva de politiska privile-
gierna, utan derjemte gjorde de största mate-
riella uppoffringar.
1:o Beslöto de böndernas emancipation, ge-
nom upphäfvande af roboten och alla landrän-
tor. Härigenom förvandlades millioner af all-
mogen till fria jordägare och sattes derigenom
i stånd att blifva frie män och frie statsbor-
gare. Det offer, som adeln frivilligt gjorde
genom detta beslut, var oerhördt och fordrade
verkligen ett heroiskt beslut; ty nästan hälf-
ten af sin egendom måste den adlige egendoms-
herrn i följd deraf nedlägga på fäderneslandets
altare; ja, många adelsmän af mindre förmö-
genhet förlorade nästan sin hela inkomst, och
huru oerhörd förlusten var för den förmög-
nare adeln, inhemtas af följande exempel.
På furst Esterhazys gods hade robboten gif-
vit 3 procents ränta å ett kapital af 37 milli-
oner gyllen, eller den lilla nätta årliga reve-
nyen 1,850,000 gyllen. På grefve Keglewies
gods i Karpaterna hade samma räntor repre-
senterat ett kapital af 16 millioner gyllen.
Nu heter det väl, att staten skall gifva jord-
ägaren en billig skadeersättning, men det är
hvarken bestämdt till hvad belopp eller af
hvilka fonder den skall utgå. Emedlertid är
det nu ett faktum, att bonden, i anledning af
ifrågavarande beslut, är fri utan skadeersätt-
ning. Men en nation, som är i stånd att ge-l
nom sina aristokratiska representanter bringa
sådana offer åt frihetens sak, kan väl förtjena
namnet ridderlig, men minst af allt aristokra-
tisk.
2:0 Beslöts enhälligt i Ständerhuset och Mag-
nattaffeln upphäfvandet af den adliga jordäga-!
rens befrielse från skatter och onera, så att i
Ungern, der adeln hittills var fri från alla af-
gifter och onera till staten, en fullkomlig skat-
tejemlikhet hädanefter äger rum. Och det
gafs intet junkerparlament, hvilket, såsom våra
(Preussens) herrar från Markerna och Pomern,
vågade blott föreslå en skadeersättning, sådan
som Bälow-Cummerow och gelikar fordrat.
3:o Upphäfdes adelns hittills privilegierade
domarestånd, och juryinrätltningar infördes i
hela Ungern. Härmed afstod adeln från ett af
sina inflytelserikaste privilegier.
4:0 Upphäfdes det gamla folkrepresentations-
sättet, och den allmänna rösträtten infördes.
Väl fastställdes här en inskränkning, som be-
tingade valrätten genom en ringa förmögenhet,
som knappt förslår till uppehälle. Hvar och
en, som äger ett kapital, eller en jordlapp till
ett värde af 300 gyllen, eller en inkomst af.
100 gyllen, förvärfvad på hvad sätt som helst,
vare sig ock genom handarbete, hvarje handt-,
;
verkare o. s. v. är väljare och valbar. Detta
är för Ungern ett framsteg, jemförelsevis större
än hos oss oinskränkt valrätt; och om än icke
rent demokratiskt, likväl ett med dervarande.
förhållanden fullkomligt qvadrerande framsteg;
på demokratiens väg. :
5:o Garanterades alla religioners emancipa-ls
tion, samt alla kyrkliga samfunds frihet ochi
lika rätt. Väl förefanns i det egentliga Un-,
;ern redan länge religionsfrihet; men uti några ;
srannländer, uti Kroatien och några serviska;
komitater, var på ena stället den katolska, på
ett annat den grekisk-katolska kyrkan privile-e
sierad, så att i Kroatien till exempel ingen cg
protestant kunde vinna embeten och värdig-1
heter. Alla dessa provinsiella inskränkningar
upphäfdes af den ungerska riksdagen. l
Vi fråga nu hvarje oväldig läsare, om den
politiska rörelsen i Ungern icke antyder enl,
lemokratisk karaktär, eller åtminstone har eng
hufvudsakligen demokratisk riktning? Utan ,
att specielt anföra de många inskränkningar, r
som konungadömet underkastades genom den:s
nya författningen, såsom det suspensiva vetot!y
ete., kan man således dristigt påstå, att ung-1
rarnes strid motden oktrojerade författningen,lt
mot den oktrojerade robotlagen och öfriga afl.
den österrikiska regeringen påfrugade institu-
1
r
k
I
h
ioner är en frihetens strid mot absolutismen.
— —Ä—
— För dem af våra läsare, som med uppmärk-
amhet följt de ungerska händelsernas utveck-
ing, torde det icke sakna intresse att inhemta
len engelska pressens ståndpunkt uti denna
råga. The Times, som hela tiden tagit öster-
ikiska kabinettets parti, har likväl icke till-
rott sig att försvara tillkallandet af rysk hjelp,
och beklagar sig nu öfver den vidunderliga
politiken, att österrike, på samma gång det
änder armer mot Rom och vestra Tyskland,
nkallar en fremmande makt att bekriga sinal.
gna undersåter, och drager slutligen af detta 1
örfarande den slutsatsen, att en så beskaffadl
VAlitil- hactvaffar cm maÄAlf MNatta är radan att