dog af fallet från en vagn; hertig Henrik af
Bordeaux (grefven af Chambord) är i landsflykt.
Man finner häraf, att de gamla konungaät-
terna, om hvilka man nästan alltid med skäl
kunnat säga, att de ingenting lärt och ingen-
ting glömt, icke en gång trott på astrologer;
ty huru lätt hade det eljest icke varit för
Bourbonerna att undgå alla dessa missöden inom
familjen, om de endast undvikit att upptaga
namnet Henrik! — Eller huru, värdaste Post-
tidning?
— MWVIGTIGT RÖN FÖR SILKESODLINGEN. De
mullbärslöf, som återstå sedan årstiden för silkes-
maskens inspinning är förbi, tillvaratagas i Kina om
hösten, antingen innan frost inträffar, i hvilket fall
man sammanhackar dem till en deg, som torkas
och inpackas i lufttäta fjerdingar eller lårar, till
skydd emot fuktighet, eller ock samlas de först efter
löffallet, men torkas genast, för att förvaras på sam-
ma viss Om våren, innan de unga mullbärslöfven
ännu hunnit utvecklas i tillräcklig mängd för att
räcka till foder åt silkesmaskarne, maler och finsik-
tar man den sedan hösten förvarade degen eller de
torkade löfven, och mjölet lägges för silkesmaskarne,
antingen ensamt, eller blandadt med ärtmjöl, rismjöl
0. S. Vv. Det förtäres, ensamt eller i blandning, be-
gärligt af maskarne, hvilka derunder utvecklas lika
väl, som om de finge färskt mullbärslöf.
Dylikt mullbärslöfsmjöl, som på kinesiska fått ett
särskildt namn (sang-fen), har nyligen äfven blifvit
beredt och användt i Frankrike och med den bästa
framgång. Detta hjelpmedel förtjenar uppmärksam-
het i alla de länder, der mullbärslöfvens utbildning
i behörig tid stundom fördröjes af vårkylan, eller
der de redan utspruckna löfven någon gång skadas
af vårfrost.
Såsom en kuriositet må nämnas, att franska sil-
kesodlarnes lyckade försök med torkning af mull-
bärslöf till foder åt silkesmaskar, föranledt franska
agronomer att föreslå torkning af andra löfsorter till
boskapsfoder, och att utmåla detta påhitt såsom nå-
gonting nytt och utomordentligt i landtbushållnin-
gen; medan hvar fårhjordsägare i Sverige har sig
bekant, att löftägt är i norden ett urgammalt bruk,
hvarom till och med nämnes i Sveriges lag — B.B:n
kap. 10, 8 2.
PR EV