dog af fallet från en vagn; hertig Henrik af Bordeaux (grefven af Chambord) är i landsflykt. Man finner häraf, att de gamla konungaätterna, om hvilka man nästan alltid med skäl kunnat säga, att de ingenting lärt och ingenting glömt, icke en gång trott på astrologer; ty huru lätt hade det eljest icke varit för Bourbonerna att undgå alla dessa missöden inom familjen, om de endast undvikit att upptaga namnet Henrik! — Eller huru, värdaste Posttidning? — MWVIGTIGT RÖN FÖR SILKESODLINGEN. De mullbärslöf, som återstå sedan årstiden för silkesmaskens inspinning är förbi, tillvaratagas i Kina om hösten, antingen innan frost inträffar, i hvilket fall man sammanhackar dem till en deg, som torkas och inpackas i lufttäta fjerdingar eller lårar, till skydd emot fuktighet, eller ock samlas de först efter löffallet, men torkas genast, för att förvaras på samma viss Om våren, innan de unga mullbärslöfven ännu hunnit utvecklas i tillräcklig mängd för att räcka till foder åt silkesmaskarne, maler och finsiktar man den sedan hösten förvarade degen eller de torkade löfven, och mjölet lägges för silkesmaskarne, antingen ensamt, eller blandadt med ärtmjöl, rismjöl 0. S. Vv. Det förtäres, ensamt eller i blandning, begärligt af maskarne, hvilka derunder utvecklas lika väl, som om de finge färskt mullbärslöf. Dylikt mullbärslöfsmjöl, som på kinesiska fått ett särskildt namn (sang-fen), har nyligen äfven blifvit beredt och användt i Frankrike och med den bästa framgång. Detta hjelpmedel förtjenar uppmärksamhet i alla de länder, der mullbärslöfvens utbildning i behörig tid stundom fördröjes af vårkylan, eller der de redan utspruckna löfven någon gång skadas af vårfrost. Såsom en kuriositet må nämnas, att franska silkesodlarnes lyckade försök med torkning af mullbärslöf till foder åt silkesmaskar, föranledt franska agronomer att föreslå torkning af andra löfsorter till boskapsfoder, och att utmåla detta påhitt såsom någonting nytt och utomordentligt i landtbushållningen; medan hvar fårhjordsägare i Sverige har sig bekant, att löftägt är i norden ett urgammalt bruk, hvarom till och med nämnes i Sveriges lag — B.B:n kap. 10, 8 2. PR EV