nr: RA Rn
vexelhandeln med en återkommen vexel? Af-
färsmannen samt hvar och en som har någon
kännedom om vexelaffärer, svara, att dermed
menas en sådan vexel, som vid anfordran icke
godkännes eller betalas, så att innehafvaren nöd-
sakas hålla sig till föregående innehafvare och
utgifvare. Uttrycket är ock signifikativt. Vexeln
är alltjemt i ett fortgående lopp, intill dess
den kommit till den, å hvilken den är dra-
gen. Inlöser denne vexeln, då är slut på vexel-
affären; men vägrar denna att acceptera eller
att inlösa, eller är han dertill oförmögen, då
är affären stoppad i sin gång, och den måste
gå åter. Detta börjar således då acceptanten
vägrar accept, brister i betalning m. m. Vexeln
är då för någon af dessa orsaker återkommen
till innehafvaren. Uttrycket är ej eller nytt i
vexellagstifiningen. Uti II art. af 1748 års
stadga heter det, med enahanda betydelse, till-
bakaokommet vexeibref, och emellan ftillbaka-
kommet och återkommet synes ej vara någon
skiljaktighet. I alla lagar, synnerligast vexel-
lagarne, förekomma tekniska termer. De äro
behöflige för att undvika mångordighet, och
vanligen upptagne i lagen, sedan de i lifvet
vunnit burskap. Så är förhållandet med ifrå-
gaställde ord, hvars mening dessutom fullt för-
klaras genom sammanhanget i de stadganden,
hvartill det hänföres.
Vi förmoda således, att omförmälde anmärk-
ning skall röna samma öde, som de föregåen-
de; men innan vi lemna den, kunna vi ej un-
derlåta att belysa en dermed förenad omstän-
dighet. Högsta domstolen har neml. ansett,
att den tidsbestämmelse, som domstolen i före-
varande hänseende funnit nödig, borde införas
i 29, 32 och 39 88. Men hvad blefve följden
deraf? Det inhemtas af det följande. Berörde
8S höra till de kapitel, som angå vexels god-
kännande, förfallotid och betalning, eller 4:de
och ä:te. Om återgångstalan förekommer dere-
mot först i 7:de kap. I de förra talas om hvad
vexelinnehafvare, derest accept eller betalning
uteblifver, har att iakttaga för bevarande af
sin rätt till återgångstalan, men i det 7:de fö-
reskrifves, huru och på hvad sätt dylik talan
utföres. Då berörde rätt förvaras genom pro-
testen, börjas deremot en återgångstalan ge-
nom det i 50 8 föreskrifna kungörande. Vi
veta väl, att man med utförande af talan van-
ligen tänker sig en rättegång; men man bör
icke häraf låta förvilla sig. Rätt till åter-
gångstalan betyder här, på sätt i 50 8 tydli-
gen sägs, rätt att, vid der förutsatta förhållan-
den, af en vexeis föregående innehafvare och
utgifvare fordra ersättning. Denna fordran
väckes genom omförmäldte kungörande; och
endast i det fall, att den ej uppfylles, måste
man söka domaren.
Då nu ständerne uti ett särskildt kapitel
angifvit sättet för återgångstalans utförande,
skulle det vara högst inkonseqvent att i före-
gående kapitel intaga en sådan bestämmelse,
som den af högsta domstolen föreslagna, äfven
om den funnes behöflig. Såsom angående tid
och sätt för utförandet af nämnde talan borde
den väl då få sin plats bland öfrige bestäm-
melser rörande detta ämne. Men allt styrker
den gamla satsen, att det ena misstaget leder
till det andra.
Den som söker, han finner, heter det; och
den, som har till föresats att anmärka på allt,
hittar nog anledning, den må för öfrigt vara
giltig eller ej. Föreställningen om en så-
dan föresats kunna vi icke undertrycka vid
läsningen af den ytterligare anmärkning, som
högsta domstolen framställt emot 32 8,
derföre att den påföljd deri ej omnämnes,
som drabbar den vexelinnehafvare, hvilken
underlåter att genast, efter erhållen kun-
skap att godkännare af vexel råkat i konkurs-
tillstånd, emot godkännaren protestera och i
öfrigt förfara, på sätt i 7 kap. sägs. Högsta
domstolen har nemligen ansett detta såsom en
brist och att, till afbjelpande deraf, i 8 borde
införas orden: der han sin rätt till återgångs-
talan förvara vill. Skulle dock dessa ord vara
behöflige på detta ställe, eller med andra ord,
skulle saknaden deraf kunna leda dertill, att
en vexelinnehafvare, oansedt han försummar
iakttaga föreskriften i omförmälde 8, bibehål-
ler rätt till återgångstalan? Svaret finnes i
Aet kapitel, till hvilket 8 hänvisar. Der (30
8) står med tydliga ord, att innehafvare af
vexel, hvars godkännare råkat i konkurstill-
stånd innan förfallodagen, eger, derest protest
i behörig ordning skett, med återgångstalan
vända sig antingen mot vexelgifvare eller öf-
verlåtare; och deraf lärer väl följa, att han
ej eger rätt till återgångstalan, derest protest
icke i behörig ordning skett. Den domare,
som dömde annorlunda, påkallade ovilkorligen
tillämpning af 12 8 1 Kap. Rättegångsbalken.
31 8
När skyldigheten att godkänna vexel är för
hand bestämmes i denna 8. Rikets Ständer
hafva förklarat, att denna skyldighet endast
eger rum i de fall, att den, å hvilken vexeln
är dragen, sådant uttryckligen medgifvit eller
för sådant ändamål emottagit betingad valuta.
Högsta domstolen åter har funnit den, som
för annans räkning innehar penningar eller
andra användbara tillgångar, hvilka icke till
särskildte ändamål blifvit förut anvisade, ovil-
korligen pligtig att, emot sådan valuta, till
betalning godkänna den sednares deremot sva-
rande vexelförbindelser, ändå att samma va-
luta icke blifvit till betäckande deraf uttryck-
ligen betingad; hvadan högsta domstolen före-
slagit en med denna åsigt öfverensstämmande
redaktion.
Efter hvad vi hört berättas, utgjorde frågan
om vidsträcktheten af omförmälda skyldighet
en bland dem, som i synnerhet ventilerades
vid utarbetandet af ifrågaställde lagförslag.
Flere affärsmäns yttranden lära äfven inhem-
tats; och vi kunna ej annat än förena oss i
det resultat, hvaruti ständerne i denna del
stadnade. Det synes oss grundadt på så väl
juridiska som praktiska skäl.
Om man nemligen betraktar frågan ur ju-
ridisk stfnpunkt. så måste man taga i öfver-
——-—-- mn SARS LTT
-— - vt
-— mm VI mm - AA mm —-Ö BA - RÖ JK — —— FA AO
RA — — JP -— RR F Jg