nr: RA Rn vexelhandeln med en återkommen vexel? Affärsmannen samt hvar och en som har någon kännedom om vexelaffärer, svara, att dermed menas en sådan vexel, som vid anfordran icke godkännes eller betalas, så att innehafvaren nödsakas hålla sig till föregående innehafvare och utgifvare. Uttrycket är ock signifikativt. Vexeln är alltjemt i ett fortgående lopp, intill dess den kommit till den, å hvilken den är dragen. Inlöser denne vexeln, då är slut på vexelaffären; men vägrar denna att acceptera eller att inlösa, eller är han dertill oförmögen, då är affären stoppad i sin gång, och den måste gå åter. Detta börjar således då acceptanten vägrar accept, brister i betalning m. m. Vexeln är då för någon af dessa orsaker återkommen till innehafvaren. Uttrycket är ej eller nytt i vexellagstifiningen. Uti II art. af 1748 års stadga heter det, med enahanda betydelse, tillbakaokommet vexeibref, och emellan ftillbakakommet och återkommet synes ej vara någon skiljaktighet. I alla lagar, synnerligast vexellagarne, förekomma tekniska termer. De äro behöflige för att undvika mångordighet, och vanligen upptagne i lagen, sedan de i lifvet vunnit burskap. Så är förhållandet med ifrågaställde ord, hvars mening dessutom fullt förklaras genom sammanhanget i de stadganden, hvartill det hänföres. Vi förmoda således, att omförmälde anmärkning skall röna samma öde, som de föregående; men innan vi lemna den, kunna vi ej underlåta att belysa en dermed förenad omständighet. Högsta domstolen har neml. ansett, att den tidsbestämmelse, som domstolen i förevarande hänseende funnit nödig, borde införas i 29, 32 och 39 88. Men hvad blefve följden deraf? Det inhemtas af det följande. Berörde 8S höra till de kapitel, som angå vexels godkännande, förfallotid och betalning, eller 4:de och ä:te. Om återgångstalan förekommer deremot först i 7:de kap. I de förra talas om hvad vexelinnehafvare, derest accept eller betalning uteblifver, har att iakttaga för bevarande af sin rätt till återgångstalan, men i det 7:de föreskrifves, huru och på hvad sätt dylik talan utföres. Då berörde rätt förvaras genom protesten, börjas deremot en återgångstalan genom det i 50 8 föreskrifna kungörande. Vi veta väl, att man med utförande af talan vanligen tänker sig en rättegång; men man bör icke häraf låta förvilla sig. Rätt till återgångstalan betyder här, på sätt i 50 8 tydligen sägs, rätt att, vid der förutsatta förhållanden, af en vexeis föregående innehafvare och utgifvare fordra ersättning. Denna fordran väckes genom omförmäldte kungörande; och endast i det fall, att den ej uppfylles, måste man söka domaren. Då nu ständerne uti ett särskildt kapitel angifvit sättet för återgångstalans utförande, skulle det vara högst inkonseqvent att i föregående kapitel intaga en sådan bestämmelse, som den af högsta domstolen föreslagna, äfven om den funnes behöflig. Såsom angående tid och sätt för utförandet af nämnde talan borde den väl då få sin plats bland öfrige bestämmelser rörande detta ämne. Men allt styrker den gamla satsen, att det ena misstaget leder till det andra. Den som söker, han finner, heter det; och den, som har till föresats att anmärka på allt, hittar nog anledning, den må för öfrigt vara giltig eller ej. Föreställningen om en sådan föresats kunna vi icke undertrycka vid läsningen af den ytterligare anmärkning, som högsta domstolen framställt emot 32 8, derföre att den påföljd deri ej omnämnes, som drabbar den vexelinnehafvare, hvilken underlåter att genast, efter erhållen kunskap att godkännare af vexel råkat i konkurstillstånd, emot godkännaren protestera och i öfrigt förfara, på sätt i 7 kap. sägs. Högsta domstolen har nemligen ansett detta såsom en brist och att, till afbjelpande deraf, i 8 borde införas orden: der han sin rätt till återgångstalan förvara vill. Skulle dock dessa ord vara behöflige på detta ställe, eller med andra ord, skulle saknaden deraf kunna leda dertill, att en vexelinnehafvare, oansedt han försummar iakttaga föreskriften i omförmälde 8, bibehåller rätt till återgångstalan? Svaret finnes i Aet kapitel, till hvilket 8 hänvisar. Der (30 8) står med tydliga ord, att innehafvare af vexel, hvars godkännare råkat i konkurstillstånd innan förfallodagen, eger, derest protest i behörig ordning skett, med återgångstalan vända sig antingen mot vexelgifvare eller öfverlåtare; och deraf lärer väl följa, att han ej eger rätt till återgångstalan, derest protest icke i behörig ordning skett. Den domare, som dömde annorlunda, påkallade ovilkorligen tillämpning af 12 8 1 Kap. Rättegångsbalken. 31 8 När skyldigheten att godkänna vexel är för hand bestämmes i denna 8. Rikets Ständer hafva förklarat, att denna skyldighet endast eger rum i de fall, att den, å hvilken vexeln är dragen, sådant uttryckligen medgifvit eller för sådant ändamål emottagit betingad valuta. Högsta domstolen åter har funnit den, som för annans räkning innehar penningar eller andra användbara tillgångar, hvilka icke till särskildte ändamål blifvit förut anvisade, ovilkorligen pligtig att, emot sådan valuta, till betalning godkänna den sednares deremot svarande vexelförbindelser, ändå att samma valuta icke blifvit till betäckande deraf uttryckligen betingad; hvadan högsta domstolen föreslagit en med denna åsigt öfverensstämmande redaktion. Efter hvad vi hört berättas, utgjorde frågan om vidsträcktheten af omförmälda skyldighet en bland dem, som i synnerhet ventilerades vid utarbetandet af ifrågaställde lagförslag. Flere affärsmäns yttranden lära äfven inhemtats; och vi kunna ej annat än förena oss i det resultat, hvaruti ständerne i denna del stadnade. Det synes oss grundadt på så väl juridiska som praktiska skäl. Om man nemligen betraktar frågan ur juridisk stfnpunkt. så måste man taga i öfver——-—-mn SARS LTT -— vt -— mm VI mm AA mm —-Ö BA RÖ JK — —— FA AO RA — — JP -— RR F Jg