fanteriet, och attsåledes underlöjtnanterne redan äro
de relativt bäst lönta inom vapnet.
Mången som i det längsta burit rökoffer åt 1830
års organisation, skall ej vilja gifva dementi åt sina
egna loford. Säkert är att dertill fordras besinnings-
tid, och sannolikt är att ännu ett decennium eller
par får artilleriet sucka under sina nu existerande
tunga former. Måhända skulle detäfven finnas mot-
bjudande att synas rätta sig efter projekterna i en
dylik uppsatts. Författaren häraf vill dock tillkän-
nagifva, att han gör inga anspråk på uppfinnings-
äran af sina förslager. Om han framställt dem, och
detta oskickligt och plumpt, är det hans ensak, men
andemeningen deraf är uttrycket af en så allmän
opinion inom vapnet, den han i många år haft till-
fälle att lära känna, att det är obegripligt, om icke
till generalfälttygmästarens öron kunnat framtränga
en enda suck deraf, ty det finnes dock någon opi-
nion inom regementerne, om man gör sig mödan
att fråga efter den. Ar denna opinion ej värd nå-
got afseende, så äro mina ord det ej heller.
(Slutet följer.)
(Införes på begäran.)
Liljeholmsvefsluparnes oordentlighet.
Som båtfarten mellan Riddarholmen och Liljehol-
men hela tiden varit särdeles oordentlig, hemställes
till vefsluparnes ägare, om ej. för allmänhetens be-
qvämlighet båtarnes afgång på bestämda tider kunde
iakttagas, då ej stormväder ovilkorligt hindrar båt-
farten.