IOLv UU UTSCUlIBRA UVIBKGIISGLIUIICI. sal Ssd HULL falla ligger i sakens natur, och det ständiga trassel detta detachement medför, olägenheterna af transporten dit och derifrån, vid täta nödiga ombyten, underl alla årstider. synnerligen under exercistiden. då dessa ombyten ske hvar tredje vecka, för att låta fältartilleristerna der få deltaga uti alla de oliktidiga delarne af regementets exercis, förorsaka en obeskriflig oreda och bidraga icke litet till det regementets särskilda lidanden. På de fästningar, derständiga kompanier äro förlagde, förefinnas ej dessa obehagligheter. Kompanichefen är der densamma för längre tid. Underbefäl och manskap likaså. Öfrige officerare ombytas der ärligen, icke såsom här hvarannan månad. Bestodes, såsom det borde, resekostnaden härför af kronan, vore i besparingen häraf äfven ett statsskäl. Nu drabbar detta befälets egen pung; men för truppen kostar dock kronoskjutsen på reqvirerade skärgårdsfarkoster alltid några hundra rår årligen, hvilka då kunde staten besparas. Att tjensten skulle bestridas bättre af der vande, och för sin tjenstetid bosatte soldater, kan icke betviflas, och har densamma icke på de andra fästningarne, der det är stäldt på så sätt, blifvit öfverklagad. Denna tjenstgöring är så olika med fältartilleriets, icke allenast i hvad som rörer den olika exercisen medå fästningsbestyckningen, utan äfven med fångbevakningen, med rodder och segelfart för kommunikationen med fasta landet. Blefve en ständig garnison förlagd äfven på Elfsborg, behöfde icke fältartilleristerna så oupphörligt frånryckas sina mera väsendtliga åligganden och öfningarne derföre, ridning och hästskötsel inbegripne. Ett kompani af 3 underofficerare, 4 förste och 4 andre konstaplar, 4 spel och 69 artillerister, summa 75 man i nummer, eller samma styrka, som öfrige depOtkompanier, borde således först vid en sådan reorganisation uttagas och till Elfsborgs fästning förläggas, och kunde detta manskap genomgå rekrytskolan vid fältartillerict, och således i nödfall der kunna användas, hvartill nu äfven de öfrige depötkompanierne äro afsedde. Utaf återstoden af fältartilleriets underbefäl och manskap, 93 underofficerare, 46 batteritrumpetare, 79 förste konstap:ar, 424 andre konstaplar, 63 afdelningstrumpetare, 1667 artillerister och 32 handtverkare behöfdes till 8 ridande batterier å 4 kanoner, hvardera af 75 man i nummer, (deraf 65 artillerister) följande styrka: nemligen 24 underofficerare, 8 batteritrumpetare, 24 förste, 32 andre konstaplar, 46 afdelningstrumpetare, 520 artillerister och 8 handtverkare. Resten räckte i det närmaste till 22 åkande batterier af samma kanonantal (42 förlagde i Stockholm, 40 i Götheborg) af 3 underofiicerare, 4 batteritrumpetare, 3 förste, 4 andre konstaplar, 2 afdelningstrumpetare, 52 artillerister och 4 handtverkare, eller 62 man i nummer på hvarje. En brist uppstode väl härvid af 414 förste konstaplar, emedan blott 35 finnas på hvarje helbatteri och af 44 batteritrumpetare, emedan jag räknat 4 sådan äfven på hvarje af halfbatterierne — men 3 underofficerare, 3 afdelningstrumpetare och 3 artillerister blefve i stället öfver. Räckte icke besparingen härföre till de flere förste konstaplar och batteritrumpetarne, som behöfdes, så kunde ännu ett par nummer indragas per batteri — och tror jag, att om artilleristernes antal blefve t. ex. 63 och 3592, så behöfdes icke någon ny kostnad. Jag har icke yrkat förökandet af dessa halfva batterier till den styrka, de i första organisationen beräknades, eller efter 150 man för alla helbatterierna, samt har för bildandet af ett depötkompani föreslagit reduktion af ett helt fältbatteri. Jag har endast haft: för ögonen hvad som med nu befintlige tillgångar, kunde låta sig göra, utan att behöfva uppskjuta den nödvändiga förändringen i organisationen, tills medel af ökade riksdagsanslag möjligen kunde blifva att tillgå. Hästarne skulle delas efter samma grunder, med ett servis-anspann på hvarje sådant batteri, på fredsfot. De, som blefve öfver, kunde fördelas på de öfrige eller afsättas såsom disponible åt divisionscheferne 0. s. Vv. Materielen till det indragna fältbatteriet anslås åt det nybildade batteriet i Norrland. Vid ett ridande 492-b:gt hbalfbatteri åtgår 44 man i linien, oberäknadt befälsnummer, vid ett 6-t:t: 40, — vid ett åkande 12-T:t 38, vid ett 6-:t 34 —J. utom manskapet vid parken. Deraf synes att num-, merstyrkan per batteri, äfven med antagande af nära 20 man sjuka, rekryter och vakanser, blefve tillräcklig för exercisfälltet, isynnerhet vid de ridande batterierne. Att för de olika tT:talen göra batterierne af olika styrka, efter de på fältfot behöfva olika antal manskap, vore för tjensten i fred olämpligt. För ett fålttåg måste de i alla fall komplettera hvarandra, eller från depötkompanierne eller beväringen göras så fulltaliga, som behofvet af den stora parken fordrar. Tygstatskompanierne borde äfven då vara att påräkna till fyllnad af vissa nummer. Hvarje divisionschef blifver genom denna reglering slutligen befälhafvare öfver 4 batterier, hvarigenom likhet i dess befäl, med motsvarande grader af andra vapen, der en bataljonschef har under sig A kompanier eller 5 sqvadroner — bereddes. Parkkapitens-funktionen bortfölle af sig sjelf, såsom lämpigast tillhörande batterichefen sjelf. Någon löneförhöjning för majorerna, men framför Ut för öfverstelöjtnanten är sluteligen mitt sista yrande. Genom att upphäfva deras författningsenligal. kyldighet att hålla egen tjenstehäst, kunde någonlå åidan dem tilldelas. Till skrifmaterialier för den? mödiga divisionsexpeditionen bestås årligen 40 rdr,l! om divisionscheferne nu bekosta journaler m. m.lY ör, så att adjutin!erne få hålla sig sjelfva med pap-? cr, likasom hafva besväret för ingenting. Genomi upphörande af dessa expeditioner blefve detta en till sång, hvarigenom öfverstelöjtnanten nära på kunde beredas lika stora inkomster med majorerne. men jag medger gerna, att vore ej mera vunnet med den reformen, så lönade den knapt mödan, likasom att, om ej större löneförmåner kunna dessa grader beviljas, blifva de ändå allt för ömkliga. Dessa alla, visserligen många, men obetydliga förindringar ligga så nära för handen, äro så lätt verkställbara, och skulle så otroligt gagna hela vapnet, att jag icke kan föreställa mig en enda grundad invändning deremot. Skola de då icke kunna snart emotses ? Jag tror det icke. Jag har ofvan yttrat min frukjan för våra dagars reformer. Fleres tankar skola vid sådane tillfällen höras och nya oförsökta projeker framställas. Den ene anser då kanske att 5, en innan att 6 kanoners batterier vore den lämpligaste medelvägen. Önskan att på samma gång reformera läroverket, öka batterierne, och att först beceda medel till en. generalreform på en gång, skallls Jå göra sig gällande. Att indraga en enda kapitens-l? ön för att bättre kunna tillgodose de öfriga är en knapt tänkbar åtgärd, ty de där småsportlerne, soml( man får af många löner och många fullmagter, äro alltför omutliga. Hellre skall man då begära nya, . ex. under förevändning att de behöfvas till det nya. batteriet i Norrland, oaktadt antalet befälsplatser är stort nog. Kanske skall man begära anslag Lill större underlöjtnantslöner, i det hopp att derigenom kunna locka några närsynte i fällan. I dessa löners njugghet ligger dock icke felet, och ingenting vore dermed vunnet, om dessa än fördubblades d. v. s. gjordes större än både löjtnaptsoch kaptenslönerne tv dertill vill icke mycket till. Om läsaren mm -— of BR FR